Stackars stackars mig

Det märks att man blivit gamal när det krävs att man stönar fram ett högt  "nnnnhh" för att man ska klara att sätta sig ner på golvet.

Att städa är verkligen inte min starkaste sida. Inte att gå upp den tid jag bestämt att jag ska upp kvällen innan heller. Drog en slash ignore på alarmet vid 11 i morse men kände senare vid klockan 14 att det var dags att ta sig i kragen om jag skulle hinna med att röja undan (läs: hiva in i lådor och skåp) oredan som gärna uppstår när man "långsamflyttar". Hyresbostäder är ju retarderade och skickar hit hur många som helst som ska kolla på lägenheten hela tiden. Sjukt annoying att ständigt behöva vara i beredskap, och ikväll är det dags igen. Jag skulle givetvis ljuga om jag påstod att jag städar effektivt och i någorlunda raskt tempo dessutom utan försöker ständigt hitta en ursäkt till att smita undan och sätta mig vid datorn istället.

Och ja, så börjar jag ju som sagt bli sjuk också. Mer synd om en människa kan det knappast bli! Nej, det blir att
trösta sig med Björn!

Till bloggens startsida


Kommentarer
Postat av: Yllet

Jaa Alex, det är sjukt synd om dig faktiskt..



EEEEEEEELLLEEEER???!!!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback

Min profilbild