De efterföljande dagarna i Cheonan var relativt ointressanta. Dag ett lyckades vi visserligen ta oss in till centrum och spana lite. Stora varuhus, små mysiga bakgator, kimchi och...koreaner. I övrigt speccade vi bara CS hela dagarnam sov alldeles för lite och var klibbiga typ hela tiden. En kväll knackade borgmästaders hantlangare på dörren och räckte över ett kakpaket vilket höjde stämningen en aning, men sen var vi bara trötta och fuktiga igen.

Utanför hotellet, som tillhörde en "family resort" mitt ute i ingenstans, spelades hemsk musik i form av barn som sjöng vidriga sånger. Dygnet runt. Det fanns ingen mat att få tag på mer än "Mom's touch", men namnet avskräckte oss så pass att vi aldrig ens provade på det. Gick även ett rykte om att stället sög hästdase så det var väl kanske lika bra det.

Sista dagen i Cheonan blev det avslutningsmiddag med borgmästaren och sedan utgång. Buffén på middagen var enorm, det bjöds även på glass, öl, soju etc. MEd mitt enorma födointag jag ägnat mig åt under våra dagar i Cheonan så krävdes det inte speciellt mycket alkohol förrän det började snurra. Rejält. Efter cirkus två timmar satt vi, fnattarna, sk och danskarna ensamna kvar på middagen. Vi slog våra kloka huvuden ihop, plockade med oss en tokgullig japan, Jin, och drog ut på klubb.

Cec och Jin hade glömt sina leg, vakterna var stenhårda, men med smör och the "girlfriend-boyfriend-card" så lyckades vi få in allihopa anyway. Det var en wierd klubb med sjukt hög volym, en kypare som antastade mig hela tiden och dansare i pyttesmå läderstring. Även alkoholen flödade givetvis. Behöver jag ens nämna att jag blev dyngknöl?

Kvällen led så småning om mot sitt slut och vi tog taxi för 15000 won till hotellet ute i bushen. Väl framme fanns inte våra nycklar till rummen någonstans. Den lilla koreanen som fått ta över ansvaret för korten eftersom "chefen", Hwan, supit ner sig och försvunnit var alldeles förskräckt. Till slut lyckades vi få en vakt att öppna våra rum, men vi var fortfarande nyckellösa. Vårat och Puttes och Cec rum var okej, men Nils fann till sin stora förvåning Hwan helt utslagen i sin säng. Flera koreaner slet och drog i honom och till slut kom han upp. Vi och Nils fick våra nycklar men Hwan ville sova mer. Han bestämde sig för att försöka bryta sig in i Puttes och Cec rum. Samtidigt som detta skedde stod Lurpp brevid oss och trashtalkade sina nya lagkamrater oavbrutet. Inbrottsförsöket avtog så småningom, jag och Henrik tackade Lurpp för all den fina information har delat med sig av om sina nya "kompisar" och efter en timmes skrattkrampande somnade vi.


Btw, jag skriver sjukt odetaljerat, men det har bara att göra med att jag är senil. Egentligen gjorde vi galet många roliga småsaker men jag minns fan inte vad atm... :(