Okej det här är ingen lätt bekännelse för mig. Kristoffer Johansson hette pojkspolingen, gick i min klass, och var ginger. Jag antar att det var ett av mina svagare ögonblick i livet men man kommer väl undan rätt hyfsat med dåligt omdöme så länge det skedde i lågstadiet.

Egentligen minns jag inte jättemycket av den här Kristoffer, man var ju aktiv på den tiden, liksom. Han hade hur som helst en lillebror med samma förkastliga hårfärg och en mamma med ljusbrunt långt hår. Dom hade en gillestuga med blåa väggar. Denna gillestuga fascinerade mig något enormt, antagligen för att vi blattar inte sysslar med sånt.

Det var även Kristoffer som lärde mig ordet "knulla". Min konservative fars ansiktsuttryck utstrålade inte direkt lycka när jag vid köksbordet en kväll stolt deklarerade att Kristoffer sagt att han minsann skulle "knulla mig". (Nej, jag hade ingen aning om vad knulla betydde, men det lät ju som nåt bra.)