22 timmars sömn senare och jag är inte alls lika suicidal längre som jag var när jag fortfarande befann mig i Jönköping. På plats är det mesta bara ett fruktansvärt lidande och man undrar alltid varför man år efter år utsätter sig för detta, men såhär i efterhand romantiserar man alltid, och ja, visst finns det fantastiska saker som faktiskt händer men som man är lite för hård för att erkänna. Typ som att jag i helgen träffade massor med älskade och saknade vänner. Faktum är att jag fortfarande semi-svävar på moln!


Linda "Jag håller på att dö i sömnen samtidigt som jag gör dig permanent hörselskadad" Barna, Ben "TheMusliM" Baker, Jessica "BFF" Matson, Anders "Korean" Wallin, Givar "vill inte starta klan med morten" Shabani, Henrik "papperskorgspissarn" Nilsson, Frida "Talar numera med brittisk accent" Hultman, samt min nya bekantskap Joakim "jävligt bitter" Nilsson gjorde definitivt min helg. (Ja det fanns givetvis en bunt andra härliga människor med, men jag orkar inte just nu)


Tack Jessica och Anders för att ni kom och hälsade på, det betydde superduperjättemycket för mig. <3