Efter en lång flygning med äcklig mat landade vi finally på Inceon Airport, och min Korea-vistelse börjar sjuk bra genom att bli anklagad för att ha swine-flu. Anyhow, got passed the tull and passkontroll, och så va're bara att vänta i 4h på att vår ESWC-chartade buss skulle ta oss till Cheonan. Mitt i all denna väntan utspelade sig dock något riktigt otäckt då vi bestämde oss för att fördriva lite tid genom att smälla i oss en varsin meny på Donken. Våra öron notifierade nämligen nästan omgående att musiken som spelades på denna hamburgerrestaurang inte var den man kunde förvänta sig i korea, utan snarare "Best of Sweden". Ace of Bace, Dr Alban, Günther etc avlöste varandra. Föga visste vi då att detta fenomen skulle komma att försölja oss under hela vår korearesa...

Bussen till Cheonan var sjukt fuktig, vi var sjukt trötta och våra medpassagerare trodde antagligen att vi var sjukt pårökta så jävla mycket cepande vi lyckades ställa till med. Givetvis var det inte hotellet vi blev körda till under den 3,5h långa bussresan, som enligt arrangörerna bara skulle tagit 1,5h, utan till en stor invigningsceremoni som hölls utomhus. Himlen tyckte f.ö. att det var sjukt lämpligt att öppna sig just då och släppa ur sig århundradets störtflod rakt ner på oss förstörda stackars människor. Efter cirkus trehunda tal av dito till antalet människor sket vi i allt och drog till hotellet. Spelarna likaså. Kröp ner i min stenhårda säng, och efter att, i samverkan med Henrik, ha missbrukat ordet "moist" till en nivå vi knappt trodde var möjlig, somnade vi utmattade.