Hemma igen efter ett vilt dygn i Kalmar. Jag är kär, inte i staden utan i sällskapet, som tyvärr skall komma att decimeras snart. Värd för kalaset var Dudde, och anledningen till spektaklet var att han skall lämna oss i det äckliga kalla sverige för att resa runt i sydost-Asien i ett halvår. Jävla svin. Jag är måttligt sugen på att åka och möta upp honom i Indien. Vem det, kanske får jag ett av mina impulsryck och åker.

Övriga raringar som var på plats var bland annat Rikko, Kim, Hannes och lite annat löst folk. Rikko - rar som alltid. Kim - underbart söta lockar, precis som vanligt. Men så har vi den där Hannes. Jag har sällan varit så besviken i hela mitt liv. För att vara med i  surast@fb så trodde jag att man hade något slags krav på sig att vara ond och sur, men icke. Hannes var gullig och snäll som ett litet lamm och hadde dessutom mycket bra musiksmak.

Även Arre och hans underbara Anna var med oss ett tag, dock ett alldeles för kort tag då deras sällskap endast satte guldkant på vår tillvaro då vi befann oss på KM. Att få åka bil "hem" med en nykter Anna var även det en höjdare. Jätteskönt!

Avslutar detta inlägg med ett "Tja alla", speciellt dedikerat till Hannes, (och till Kim som jag tillsammans med inte kunde hålla fnissandet långt borta när Hannes drog igång.)