Nu har det hänt igen! För typ 3:e gången idag! Folk stänger ju förfan inte dörren efter sig till kissbåset, utan sitter där, hukandes, och ser ut som stora frågetecken för att någon annan råkar komma in i rummet. En jävligt akward situation att klampa in där och se små kinesiskor, lika små som svenska 8åringar, sitta där och kissa i ett hål i golvet. Nej, det var otäckt. Imorrn tar jag med mig en egen rulle papper så jag slipper se dom, pallar inte gå i och snyta mig om dom är där.

Btw så har jag uppmärksammat att det inte finns papper på offentliga kinesiska toaletter. Inte som jag haft nöjet att knalla in på i alla fall. Tur att jag är en sånndär person som typ alltid garderat mig i förväg.

I övrigt har dagen bland annat bjudit på ett erbjudande om giftemål med en kinesisk yngling och cArn har fick en komplimang om att hans flickvän, jag dvs, var väldigt vacker. Damn, det går bra nu! ^^



(Bortsett från att jag håller på att dö)

Sådärja, då var fighting-poseringen avklarad också, så nu är jag en av dom coola! Jag har ingen aning om vart det hamnar, men det blir nog bra. "WEM FIGHTING!" :D

Kina är fantastiskt. Dom har en vattensort som smakar precis som bärfis luktar. Jag klarade en klunk. Sen har dom "Spicy duc tounges" också, förpackade som snacks.

Klockan är 02:20 och det är sovdags, men innan jag lägger mig måste jag bara bjuda på denna fantastiska video:

Vi befinner ossför närvarande i en universitetsbyggnad, det är här eventet håller till. Det är ganska lätt för vem som helst att ta sig in här, och det märker spelarna av, belive me.

Alldeles nyss hade WC3-spelaren Sky en mini-presskonferens efter sin match, och utanför stog fansen och bankade på dörren. När Sky sedan skulle gå ut så gick det inte för  alla fans som stog där. Det stacks fram hur många block och pennor som helst, alla ville ha en autograf. Sky skrev några, sen försökte han fly. Han sprang - fansen sprang efter. Ingen räddning i sikte. Hoho, helt galet! :)

Hade helt glömt bort att jag satte inne med den här bilden, tagen på ett apotek i Dubai. Inte helt säker på att det är en kondomsort jag skulle känna mig helt bekväm med. ;)

nix0n säger:
vanligt at man har det af skitt dagen efter rejsen
nix0n säger:
hader det også
Lancia säger:
jag mår inte skit, Marc. Jag håller på att fucking dö.

Från ett exotiskt ställe till ett annat. Jag befinner mig just nu i Hangzhou, Kina, och efter att so gott som bara ha sovit sedan jag kom hit så skulle jag redan vilja våga påstå att jag gillar det här bättre än Dubai. Här glor inte folk som om man vore någon jävla utomjording, me ändå lyckas dom på något sätt behandla en som en superstar. Okej, jag är visserligen här med något som anses lika stort som att Lennon oh company skulle återuppstå, köra en reunion och ha en konsert i Sverige, kanke därför man får sin stjärnstatus. I dont know. ^^

Egentligen är jag både alldeles för trött och hungrig för att orka skriva något mer just nu. Kom in på mitt hotellrum vid 22 igår kväll, lokal tid, och har sovit bajsdåligt i natt. Har inte blivit att jag ätit något heller, även fast jag hade kunnat. Har fruktansvärt ont i halsen dessutom. Eller fruktansvärt är en rejäl underdrift. MEN: WEM tar väl hand om oss, jag tror det blir bra det här ändå.

Återkommer.

Jahapp. Så blir man alldeles ensam i Kina då. André kommer inte åka så jag får klara mig alldeles själv i nästan två veckor. Klara mig kommer jag väl göra relativt bra, men hur jag ska få ihop att skriva, fota och filma och sen fixa till filmen, som jag inte ens kan, det vet jag inte.

Jaja, bara att göra det bästa av situationen. Bajs.

Ute är det ca 35 grader - i skuggan. För oss svenskar från Sverige med klimat a'la Arktis känns det som typ 135. Pga dom är 135 graderna går jag gärna i kortärmat utomhus. (Inte inne, för dom förbannade emirerna älskar sin jävla AC mer än allt annat. ) Om man kunde glo ihjäl någon så hade jag varit död för länge sedan. Mina bara armar är uppenbarligen en sjuk attraktion och mina kompanjoner Oscar och Martin tycker till och med synd om mig, så mycket glor folk.

Jag hatar folk som glor, det är nästan det värsta jag vet. Det fina när folk glor i typ Sverige eller något engelsktalande land kan man oftast utan problem bjuda asen på någon otrevlig kommentar, här är det helt klart svårare. Invånarna i Dubai, araber som pndier, pakistanier och allt vad de nu må vara, är inte så jävla bra som det står i alla turistguider osv. Nåja, jag gav dom i alla fall fingret på stranden när dom filmade mig. A small victory.

Jag har btw inte bloggat speciellt mycket dom senaste dagarna och jag har en jävligt bra anledning: vi har typ inte gjort något mer än varit här på Gitex Shopper. Dom timmarna vi inte har varit här har jag sovit, och kanske ätit lite, men thats about it. Jag ska ta och sortera och lägga mina bildjävlar från LA,Vegas,SDo och Dubai så fort jag orkar också, men just nu orkar jag inte.

FU.

Blogg om gårdagen, snodde Martins inlägg i fragblogen:


Upp och hoppa till tonerna av Alexandra som är morgonpigg modell MVG och lite till. Vi åt arabisk frukost, bestående av varm mjölk, varm juice, och lite flingor. "Allt är fan varmt i det här landet", kommenterade Scar när han tog en klunk av den pissvarma juicen.

Vi begav oss ut i den arabiska staden på en arabisk jakt efter en arabisk taxi. Fast taxichauffören var indisk, som vanligt. Det är sjukt många indier här. Mina flipflops som jag införskaffade i Los Angeles gav mig skavsår efter ungefär åtta minuters promenad, och då hade vi cirka 10 timmars promenerande kvar. Riktigt härliiiiigt!

Flaskvattnet var bra och kostade två kronor för 50 cl. Helt okej pris! :D Efter en båtfärd över floden begav vi oss på allvarlig taxijakt. Efter att ha fått överprisbud från elaka taxichaufförer som vill ha våra västerländska klöver hittade vi en vettig, och dessutom laglig taxi som körde oss till Burj Al Arab. Glassade på stranden, badade i vattnet som var otroligt varmt och salt, och bara njöt av livet. Otroligt skönt var det. Det som var mindre skönt var att havssaltet kröp in i mina sår på fötterna och talesättet "strö salt i såren" upplevdes på riktigt och nära håll.

Efter badandet och brottet mot Sharia-lagen för Alex del ville vi åka till den fina palmformade ögruppen som Dubaifolket byggt upp från scratch. Men vi hittade inga taxibilar och promenad i 37 graders värme med skavsår och flipflops är ingen hit. När vi väl fann en taxi drog vi direkt till Wafi Center och kollade in shoppingen där.

Efter den rundan var dagen slut, solen hade gått ned och vi hade blivit lite mer chokladfärgade i våra ansikten. Färden tillbaka till hotellet gick långsamt, då vi än en gång fick ta del av Dubais totalt efterblivna trafiksituation. Det är fullt överallt hela jävla tiden.

...väl tillbaka på hotellet tjatade vi om att byta rum, och fick det till slut. Vi bor nu på tredje våningen och har utsikt över ett bostadsområde, där det hänger kläder på varje balkong, och varje familj har MINST en parabol. Alexandra utbrast "Rinkeby kan slänga sig i väggen!" på östgötska när hon blickade ut över parabollandskapet.

En dusch senare låg jag i sängen och somnade relativt fort efter att ha shottat några centiliter av min arabiska hostmedicin. Drömde konstiga drömmar om dr0nt, att jag välte hans vitrinskåp samt om en ytligt bekant Piteåtjej som kastade apelsiner. Jag drömmer alltid konstigt när jag sover på nya ställen! MIHIHAhahIOHO.

Nedanstående text är skriven av Oscar. Jag har av ren lathet, precis som tidigare utlovat, saxat det från fb-bloggen, och eftersom vi gjorde allt tillsammans denna dag så orkar jag fan inte skriva själv:

Morgonstund har guld i mun. Efter vår sena hemkomst till hotellet var vi måttligt trötta morgonen därpå men vad gör man inte för lite hotellfrukost. Kycklingkorvar och cornflakes blandades med diverse arabiska specialiteter som i sin helhet var en smaskig upplevelse.

Vid lunchtid gav sig sedan jag och Alexandra ut på upptäcksfärd. En varm sådan. När man är van vid grådaskigt Ume-väder och tråkig Norrköpingkyla känns Dubais 35 grader som en het vägg. Dock är inte luftfuktigheten på max (läs: Sydkorea) så det är ändå ganska behagligt att vistas utomhus. Bara man inte stannar allt för länge i solen så...

Alexandra hade givetvis shopping i sikte och är det spendera pengar man vill göra så är Dubai the shit. Mall of the Emirates är ett galet skrytbygge lokaliserat i de centrala delarna av denna avlånga stad. En shoppinggalleria av enorma mått: 223 000 m2 affärer utspridda på en yta över 600 000 m2. Förrutom standardsaker, som biokomplex med 14 salar, ett spelområde med diverse karuseller och en teater, huserar Mall of the Emirates en inomhusskidbacke som några av er kanske läst om tidigare. Givetvis är det världens största sådan och lockar skidsugna besökare från hela mellanöstern.

Efter nära sex timmar shopping (man har en del butiker att gå igenom) kom era utsända skribenter ut en aning fattigare men en aning lyckligare (köpa sig glad ftw). Taxiresan hem gjorde oss dock inte gladare. Den stackars taxichauffören visste inte var vårt hotell låg och fick fråga kollega efter kollega på vägen för att hitta rätt. Det hela slutade med en bilfärd på säkert en timme -- som i normala fall tar hälften -- och ett alldeles huuutlöst pris på 65 AED. Alltså 130 kr. Taxi är inte så farligt dyrt i Dubai.

Väl hemma hittade vi Martin i en av våra dubbelsängar. Yey! Vi (läs: jag) hade varit lite oroliga då han inte hört av sig under kvällen men han hade tydligen efter lite snack med hotellansvarig fått komma in på vårt rum under tiden vi var borta och spenderade pengar. Lite room service senare låg vi utslagna i våra sängar och drömde sött.

Ooookej, jag gör ett försök att sammanfatta vår, eller i alla fall min resa, från St Persgatan hemma i trygga Norrköping hit till vilda Dubai:

Tio minuter innan väckarklockan skulle ha dragit igång med sitt helvetiska tjutande vaknade jag. Trots att det blev hyfsat sent kvällen innan var jag pigg som aldrig förr. Men trots att jag vaknat innan utsatt tid var det endå hetsduscha och turbopacka som gällde - jag var ju som vanligt ute i sista minuten. Tog den största resväskan jag kunde finna så jag slapp vika och packa organiserat, utan bokstavligt talat slängde ned det jag skulle ha med mig. Jag verkligen hatar att packa, innehållet i väskan skall av någon anledning alltid jävlas och inte få plats, och så har man ändå lyckats missa att stoppa ner det viktigaste.

Resan till Arlanda gick snabbt och smärtfritt, Oscars resa däremot...

Väl uppe i nollåtta-land mötte jag upp Oscar. Vi checkade in vårt bagage och rev av en lunch på Donken. Oscar är lite av ett monster när det kommer till att äta och han kan trycka i sig kopiösa mängder mat... Efter att Scar tryckt i sig "det största ni har" och jag en McFlurry Daim var det dags att boarda. Turkish Airlines med turkosa säten och med mellanlandning i...Turkiet!

Istanbuls flygplats bjöd oss på den största tax free-butiken ever. Inte för att vi köpte något, men det var ett bra tidsfördriv fram tills vi fick boarda Dubai-flyget. Jag lyckades sova nästan hela flygturen, bortsett från ett kort ögonblick då mannen som satt framför Oscar höll på att dö. Dock tror jag Oscar var den av oss två som blev mest berörd av händelsen då jag somnade om kanske någon minut senare.

Lyx och en stor palm gjord av någon guldfärgad plåt mötte oss när vi klev av planet på arabiska halvön. Även ett stråk med välkommen-skyltar-på-flera-av-världens-olika-språk vandrade vi förbi i jakten på passkontrollen och våra väskor. Skylten som skulle föreställa svenska var inte helt hundra. (Bild kommer!)

Passkontrollen var helvetisk och att tränga sig var snarare en regel än ett undantag. Ingenting man försökte göra diskret eller smussla lite med, utan man bildade en en egen kö brevid den egentliga och gick helt sonika in framför folk från den riktiga kön till disken där passkontrollen skedde. Efter 1,5 timmes nästan helt stållastående köande var vi äntligen igenom, fick våra väskor och begav oss på jakt efter taxi.

När vi kom ut ur flygplatsbyggnaden, klockan 03 på natten, välkomnades vi av en 27-gradig värme och vad vi njöt! Äntligen! Vi hoppade snabbt in i en taxi som tog oss den ca tjugo minuter långa färden (trafiken var tunn!) till hotellet. Oscar såg till så vi fick två dubbelsängar istället för tre enkelsängar som jag hade bokat, han var väl sugen på att skeda med Martin I guess, och vid 04 rasade vi utmattade i säng och somnade.

Mer om min resa kommer så fort nån annan, läs: Oscar, orkat skriva om vad vi gjorde på våra turistdagar, för jag själv är alldeles för lat. :D

Två dagar utan Cujo och det suger. Ingen lurvig korv som ligger i soffan och sover i min blåa hoodie. Den blåa hoodien som han för övrigt brutalt mördade när jag var i USA. Blev jättesnyggt, om man gillar hål. Blä, jag orkar inte tänka på det. :/

Dessutom har jag blivit senil. Och min mor med, uppenbarligen. Och det var ambassadenresan igår som höll på att gå käpprätt åt helvete pga det.

Vi satte oss i bilen kl 07:00, och jag hade kanske 10 liter bensin i tanken. Eftersom jag inte ville stanna o fylla på flera gånger beslutade jag mig för att köra så långt jag kunde på dom 10 litrarna för att sedan fylla upp tanken helt, och därmed klara mig hem sen också utan att behöva tanka igen. Sagt och gjort, vi drog ifrån stan utan att tanka.

Vid Sillekrog, 3-4 mil innan Södertälje stod visaren nästan på rött och vi stannade för att tanka. Helvete, jag hade med min plånboken, men glömt mitt visakort hemma. Hade plockat ut det dagen innan för att springa ner på stan för att göra ett snabbt inköp,och istället för att ta med den tjocka plånboken bara plockak ut kortet och jagt det i jackfickan. På en jacka jag givetvis inte tog på mig idag. Nåja, mami var med och hon har alltid lite för mycket pengar på sig som bara måste göras av med.

Det är då det sker. Morsan inser att hon för första gången i sitt liv inte bara glömt sin plånbok hemma, utan hela sin handväska. Scheisse! Hon har inte ett korvöre på sig och i min plånbok finns bara sju amerikanska endollarssedlar. Tanken är nästan dyngtom, ingen av oss har pengar eller bankkort med oss. Vi kan inte köra hem, vi kan typ inte ta oss någonstans. Vadfan ska vi ta oss till.

Jag knäcker idén om att vi borde försöka ta oss till ett nordeakontor och där ta ut pengar, bara att hoppas på att bensinen räcker. Ringer Morten som är på jobbet, ber honom kolla upp vart närmaste nordeakontor finns. Inget i Trosa, inget i Vagnhärad. Nehepp. Bara att försöka ta sig dom 4 milen till Södertälje då på tom tank. Jag låg i ca 90km/h på motorvägen för att försöka spara så mycket soppa som möjligt, och ja, tillslut kom vi fram. Fan vad folk måste ha hatat mig där på E4an, jag vet själv hur mycket jag avskyr folk som kör för sakta.

8:45, i Södertälje. 15 minuter senare skulle vi egentligen varit på Kinesiska Ambassaden i Sthlm, men vi började så smått inse att det inte var genomförbart. Banken skulle ju inte öppna förrän 10. Vi skramlade ihop lite mynt som vi hittade här och där i bilen och lyckades få råd till en varm choklad, en kaffe och en cheeseburgare på donken. Där satt vi i en timme för att slippa frysa ihjäl ute i bilen.

En minut över 10 knatar jag in på banken. Det är fullt med folk. Jag tar min nummerlapp. 30 jävla nummer före! Herrejesus, kommer aldrig komma fram till ambassaden. 30 min senare hade jag fyra femhundralappar i näven och vi fortsatte vår resa mot sthlm, via statoil.

Okej, framme i Sthlm och skall nu försöka ta mig fram till ambassaden med hjälp av Eniros vägbeskrivning. Eniros vägbeskrivningar måste vara den sämsta skiten som någon någonsin skapat. Förbannat förvirrande och helt jävla fucked up. Vi hamnade i Orminge innan jag bestämde mig för att skita i vägbeskrivningen. Vi skulle ju förfan till Djurgården! Så vi vände och åkte in mot city igen, väl där ringde jag upp min goda väninnan Yllet och via hennes mor försäkrade jag mig om att vi var på rätt väg. Och se på fan, visst hittade vi Dag Hammarsköld, Djurgårdsbrunn and shit. Till och med ambassadsområdet fann vi, men inte den kinesiska. Började bli stressad, klockan var kvart över 11 och ambassaden stänger 11:30 om dagarna. Jag chansade, körde vidare trots att vägen ledde ut mot ingenstans. Och där, typ mitt ute på en åker, så fann vi skyltjäveln. En liten guldig fan med kinesiska tecken. W0h0!

Hetsaparkerar och kubbar in på ambassaden. Fullsmockat med folk. Får ta nummerlapp igen, 10 nummer före. Väl framme i luckan för att lämna in min ansökan så är klockan 11:30. Kvinnan som tar emot mina ansökningshandlingar konstaterar att mitt foto inte är godkänt och att hon inte kan ta emot det. Jag hänvisas att komma tillbaka nästa vecka. Typ här vill jag ta mitt liv den 63:e gången den här resan. Men jag biter ihop och försöker vänligt men bestämt förklara att jag åker till Dubai på söndag och har därmed ingen chans att komma tillbaka innan jag drar vidare till Kina. Kvinnan är väldigt hjälpsam och snäll och tar emot mitt icke-godkända foto trots allt. När jag sedan dessutom säger att det är ett expressvisum jag ska ha så vore det en lätt överdrift att påstå att hennes ansikte brast ut i ett leende och hon började skina som solen. Ett "Jaha, det var ju kul" lämnar hennes läppar innan hon ger mig min rosa lapp. Senast klockan 11 skulle man lämnat in expressansökningarna. Ajdå.

En timme senare hade jag mitt pass med visum i. Hade även ett hål i byxan vid innelåret efter att ha klättrat över ett stängsel och fastnat på vägen tillbaka till bilen.

Har Uniflexat, ätit och klippt mig. Har tvättid klockan två. Orkar inte. Har ångest över att jag ska till veterinären med Cujo senare i eftermiddag. Vill inte.

Vi har skjutit på det länge nog nu. Inget fungerar, inte ens Ywons mirakelmedicin. Jag ser hur trött han är, men hur gärna han ändå vill vara med hela tiden. Men han orkar inte, och det är så jobbigt att andas att han måste ta i med hela kroppen. Jag och Morten har kommit fram till att det är dags nu.

Ringde veterinären och bokade tid. Bröt nästan ihop. Den första tanke som slog mig när jag lagt på var "Vad har jag gjort?!". Jag önskar att han bara kunde somna i lugn och ro här hemma istället.

Vem fan är jag att bestämma över någon annans liv.

Ytterst få är de bilder jag laddat in från min USA-vistelse och det har en rimlig förklaring.

Några av bilderna från LA och Vegas togs med FBs 30D, och dom har jag på datorn. Resterande LA och Vegas-bilder togs med Marcs kamera, och dom bilderna har jag inte fått ännu och kommer nog inte att få förrän i Dubai. Eftersom det är bilder från samma tripp så vill jag inte ladda upp dom i olika omgångar, det skulle bara skapa förvirring.

Mina San Diego-bilder ligger på FBs 350D, vilken jag inte kan läsa in bilder från utan kortläsare. Kortläsare kommer jag inte ha tillgång till förrän i Dubai. Bilderna på min lilla fiskamera a'la Sony Cybershot kan jag inte heller läsa in då jag misstänker att min inläsningssladd till den ligger i FB-väskan, som just nu befinner sig i Montreal. Med andra ord blir inga bilder inlästa från den heller förrän i Dubai.

Life's tough.

Här får ni en bild från min mobil så länge, som jag tog vid Horton Plaza i San Diego:

Igår på flyget kom jag på ruskigt många skitbra saker jag tänkte skriva om här, men nu är allt som bortblåst. Som vanligt alltså så blir det inga skitbra saker skrivna här.

Gårdagen(mån-tis, blir lite skev med jetlaget)) var verkligen hemsk. Jag mådde fruktansvärt illa pga dålig sömn. Jag var ytterst nära att kräkas typ hela tiden. Att komma hem och träffa mina fyra underbara pojkar och min kära mor och far var underbart, men gårdagen var lik förbnannat fortfarande hemsk. Att få lägga sig i sängen och somna var det bästa som hänt i mitt liv någonsin, kändes det som just då. Och jag anser fortfarande att det platsar på i alla fall topp 10 över det bästa som hänt mig ever. Ja, precis så skönt var det.

Idag (läs igår, tisdag) vaknade jag runt 20 då Morten ropade att han gjort lasagne. Jag övervägde att ignorera, men eftersom han varit så gullig och gjort mat kände jag att jag var tvungen. Jag hade ju trots allt varit borta i nästan 2 veckor, och ska vara borta i ytterligare tre alldeles snart, sova kan jag göra när jag dör, umgås med mina käraste är inte riktigt lika lätt. Observera att det där med att sova när jag dör endast gällde vid just kvällens lasagnetillfälle och inte när NI övriga, dödliga, tycker att jag ska ge fan i att sova så jävla mycket.

Har passat på att pussa på mina boys extra mycket sedan jag kom hem. Dex har under tiden jag varit borta passat på att tapetsera sovrummet. Eller de-tapetsera kanske man skulle kunna kalla det. Han har slitit loss all tapet han kommit åt. Mycket rart. Han har även passat på att omdesigna mitt nattygsbord. Thanks m8. Björn har varit en pain in the ass som vanligt och Cujo har fortsatt vara sjuk. Min ångest över att ha varit borta när Tjocke är sjuk har varit förjävlig, få gånger har jag haft så dåligt samvete och såna skuldkänslor, något jag kanske inte borde haft då jag fick se hur ömt Morten vårdade honom och hur mycket kärlek han överöste den lilla mysklumpen med. Morten, du är den finaste och bästa råttpappan som finns! (Även om du blandar ihop våra barn och tar fel på Cujo och Dex ibland. :D )

Nu ska min Tjocke få sin medicin med lite tokgod broccolipuré och en massa pussar på rumpan. Hej.

Jag är hemma igen, efter 28 timmar på resande fot. Jag mer dock mer död än levande så jag tänker inte skriva något mer än såhär just nu.

Ylletälskling, jag ringer dig när jag lever igen.

Jag var aldleles för trött för att skriva någonting igår. Vi kom hem efter 01 någon gång, och jag som var trött redan vid lunch var såklart redigt slut.

Vi började dagen med att åka till Fashion Valley. Ville hinna med lite shopping innan semestern här i Diego är över + att jag hade fått i uppdrag att ta med en specifik Forever21-tröja hem åt älsklingsyllet. Det slutade givetvis med att ingan tröja åt yllet fanns, den skulle komma in om 2 veckor igen, och att jag köpte en massa totalt onödiga tshirtar åt mig själv som vanligt. Vi tröståt på Panda Express, men till Elin stora förtret var hennes mat fullproppad med koriander och säkert 5-10% av maten rensades bort.

Hem -> duscha -> åka till Evans släktingar för lite härlig tradiotionell amerikansk BBQ. Alla hans släktingar var underbart trevliga och lätta att prata med. Mostrar, ingifta karlar, mormor, kusiner. Alla var superhärliga och maten var underbar. Vi som bara skulle stanna i en timme stannade i över fyra.

Vi åkte sedan vidare för att möta upp några av Elins gamla arbetskamrater från labbet. Vi skulle egentligen träffat dom betydligt tidigare under kvällen och gått på Oktoberfest tillsammans, men vi stannade på BBQn så länge att dom hade lämnat oktoberfesten och åkt hem till en av sällskapet. Det utlovade partyt fanns ingenstans att finna, och det slutade med att vi kollade på film; What happens in Vegas. Efter filmen drog vi hem och dyngsomnade.

---

Idag stod det sightseeing och galeto på schemat. Vi började med stranden, Pacific Beach. Härligt surfarställe. Vi åkte sen vidare till La Jolla där vi kollade på vackra hus, fet utsikt och sälar. Söta tjockisar som låg på klipporna och solade. Till dessa härliga syner avnjöt vi underbar italiensk galeto. Fantastiskt god glass. Under La Jolla-trippen han vi även med att få Elins lilla Honda att börja koka. Thumbs up.

Åkte hem, luftade fötter, åkte till Target och köpte massor med onödiga-men-ack-så-mycket-billigare-än-i-Sverige-prylar. Sen vidare till ett koreanskt varuhus där vi shoppade diverse saker till den koreanska BBQn ikväll.

Just i detta nu sitter jag i soffan och halvtittar på NFL. San Diego håller tydligen på att fista något lag och en exhalterad Evan springer mellan köket och TVn för att se vad som händer. Evan och Elin tillagar den koreanska BBQn själva, fett duktigt. :)

Så var även San Diegos största turistattraktion, Sea World, avklarad. Jag vet inte om $61 helt var värt det, men att för första gången i mitt liv få se späckhuggare var definitivt en upplevelse. Tafsa på sjöstjärnor och se underbart fridfulla manater äta sallad var inte heller helt dumt. Och ja, puffinsen såklart, eller lunnefågar som dom heter på svenska. Men favoriterna var nog, precis som alltid, sjölejonen. Så otroligt roliga och lekfulla djur, jag älskar att titta på dom. Solen var btw tillbaka idag och även det var mycket najs.

Efter Sea World-visiten kom Elin och Evan och hämtade upp mig, åkte och hämtade en jättepizza och drog igång film. Filmen Evan hade valt var dock inte direkt någon glufsa-i-sig-pizza-film då den bla. visade benrangel från auschwitz, svältande barn i afrika och sönderskjutna lik vid vägkanter. De gången filmen över huvud taget visade någon bild det vill säga. Vi bytte film.

Kvällens andra film minns jag inte riktigt vad den hette. Det var en riktig tjejfilm som handlade om någon brud som absolut ville bli gravid. Den var faktiskt inte alls speciellt bra utan snanare bara väldigt fjantig och överdriven. Kanse inte mina bäst spenderade 80 minuter so far i mitt liv.

Imorgon är det Fashon Valley, Galeto i La Jolla, beachen och Oktoberfest som gäller. Det blir nog najs.

Angående bilder så är det som så att kameran jag har, Fbs 350, inte går att läsa in bilder från via sladd, utan jag måste ha kortläsare. Fb har en kortläsare till denna kamera men den fick jag inte ta med mig då Martin, som har 30'n, (som det går att läsa in bilder från via sladd!!!!), ville ha med sig kortläsaren då han tyckte det är smidigare att läsa in med den. Detta innebär att jag inte vet när eller hur jag kommer kunna få in mina bilder, eftersom jag inte har nåt hemma att ladda in dom med heller. (Jävla Martin. Jävla jävla.)

Ligger på soffan igen. Evan sitter ~2 meter framför mig och spelar och svär medan Elin sitter i sovrummet och läser på inför en arbetsintervju imorgon.

Vaknade inte förrns 13:30 idag så jag har inte hunnit med att göra speciellt mycket. Tog bilen in till downtown, drog en snabb shoppingrunda, hämtade Elin på Sheraton där hon haft möte med jobbet, sen åkte vi tillsammans med Evan till San Diegos Korea town och åt ramensoppa. Bra det, träning inför Hangzhou. Men jag tänker ändå ta med mig några gafflar, ifall att. Vädret just nu är inte alls speciellt najs, det är storm på G och bara runt 20 grader ute. Tack vare det brutala lågtrycket som råder just nu har jag fått världens kanske mest smärtsamma huvudvärk ever. Det dunkar som fan och jag vill dö, men dödandet får vänta tills på måndag, typ till flygresan för den är så jävla tråkig anyway.

Imorrn tänkte jag dra till Sea World när Elin och Evan jobbar. Dom har väl varit där ett par hundra gånger med alla deras gäster som kommer hit och bara måååååste dit, men eftersom jag är en sån sjukt independent och handlingskraftg människa så tar jag tag i det själv.

Det är fan inte sant vad trött jag är. Goodnight.

Kom precis tillbaka från Las Vegas. Very nice, yeeez.

Det här är en man i min smak. Vilken hjälte och vilken enorm kärlek han måste hysa till sin hund. Att bilden på den bandagerade hunden som ligger och myser med ett gosedjur är så söt att jag nästan börjar gråta enbart pga den gör inte saken direkt sämre.


Och mannen avslutar med:
– Jag och min hustru har inga barn. Jake har blivit vårt barn.

Awww, Im in love. Tur för Morten att han ser likadant som Greg på saken, så jag slipper lämna honom. ;)

Rest i 23h för att ta mig till Los Angeles från Norrköping
Suttit brevid Antony Hopkins tyska dubbelgångare på flyget Zürich-LA
Ätit den godaste mackan i hela mitt liv någonsin - Big Philly Cheesesteak på Subway
Blivit antastad av en hemlös som lackade ur när vi sa "No english"
Varit sjukt bitter över att det regnade under vår andra morgon i "Sunny California"
Tagit reda på vart man köper pepparspray - vi bor ju trots allt i Skid Row
Svurit över hur förbannat mycket jävla pengar jag har - endollarssedlar är sjukt annoying
Fått en komplimang av en asiatiskt spritbutiksinnehavare om att jag inte alls såg ut som 24, för han tyckte jag såg så ung och vacker ut.

Dessutom har jag än en gång konstarerat dom amerikanska duscharnas brutalitet. Vart jag än har duschat i detta land så har det alltid varit ett sånt sjukt tryck i vattnet att jag fruktat för att det ska gå hål, rakt igenom mig.


Nu ska jag sova i min jättesäng. Hoppas att André och Martin har mysigt skedandes i sin. ;)


(Bilder kommer när jag orkar, btw.)

Solen är hääääääär! Kärlek!

Huuuva vad trött jag är. Sovit 2-3h/natt nu dom två senaste. Tanken inatt var att jag lägga mig vid 22 för att sedan gå upp vid 03:15, duscha, pacha det sista och hoppa in i taxin. Det sket sig. Vaknade 1, kunde inte somna om. \o/

Nu sitter jag här, med ticcs i ögonen av trötthet, och har precis misslyckats två jävla gånger(!) med att koka ägg. Jag fattar inte hur det gick till. Käpprätt åt helvete bara. Gulan var löskokt, alldeles lagom, men vitan innanför var geggig och halvrinnig. Lackade ur och har svurit för mig själv i 30 min om att jag aldrig ska koka något jävla ägg ever again.

Jag misstänker att jag dessutom kommer glömma något tokviktigt hemma trots att jag är överpackad som vanligt. Cash är check, ipod check, pass är inte check för det had André, drugz check. Egentligen klarar man sig bara man har pengar.

Nåja. 22 timmar kvar till solen i underbara Californien. Ao00wo0wow0w0wo0wo0ow0ow01'!!!!!



               Bye for now, regniga skitsverige!                                        Hello LA! :D






Btw, jag är en uggla. Tack för det nya smeknamnet Shayan. Att du aldrig ger upp skitsnacket.

Sjukt typiskt att bloggen inte fungerar dom få gånger i sitt liv man kommer på vettiga grejer att skriva. Det hände mig tre gånger igår. Ja, hela tre gånger så kom jag på saker av värde att skriva om på en och samma dag. Hur som helst så var publishme kukdöd så det sket sig ju, och nu när det funkar igen så har jag glömt bort allt...

Anyway, imorgon bär det av till det stora landet i väst och jag har sjukt mycket saker att göra idag. Så mycket att jag faktiskt har glömt bort det mesta vilket är oerhört frustrerande. Så lite tid! Jag förstår inte varför jag verkligen alltid är ute i sista sekunden.

Okej, att jag inte gjorde sakerna har jag visserligen en jävligt bra ursäkt för; jag orkade inte tvätta håret. Men idag måste jag verkligen.

Saker jag kommer ihåg just nu:
Handla mat åt råttorna för två veckor framöver.
Skriva ner en detaljerad lista om vilken mat råttorna ska ha varje dag. Morten är totalt imkompetent när det handlar om det.
Växla cash.
Åka ut till Lindö och skriva ut e-ticket åt Martin. (Jag är sjukt snäll)
Åka till veterinären med Cujo.
Ringa och skrika på bokus om vartfan dom gjort av min bokjävel som jag beställde för över 2 veckor sedan och som jag måste ha innan resan imorgon.
Byta ett par byxorpå Stadium.
Boka en tvättid tills min mellanlandning hemma 14-19 oktober. Man måste vara ute minst två, helst 3 veckor i förväg om man skall lyckas få någon jävla tvättid bland rövhattarna i det här huset.
Packa.
Boka tågbiljett.
Beställa taxi tills imorgon.
Skjuta mig själv.

Ja det är ungefär det jag kommer ihåg. Med andra ord ungefär en fjärdedel av allt jag behöver göra...