Sitter och kollar på en dokumentär som handlar om kvinnor som skaffar sig verklighetstrogna dockor istället för riktiga bäbisar. Jag trodde alltid att det här med att skaffa en baby handlade om att få vara med om starten i livet på en ny människa, inte för att det är kul att ta hand om en fet skinnkorv som spädbarn är. Nåja, alla är vi väl olika och jag antar att jag kan leva med vetskapen om att det finns sådana människor.

Kvinnan på bilden är med i dokumentären. Hon har redan 4 dockor, och har nu rest till Washington från UK för att hämta den femte. Hon valde att åka och hämta den själv så att den inte skulle skadas under transporten. Fine I say, once again. Men det intressantaste med den kvinnans hämta-bäbis-historia var att hon innan resan åkte till Harrods för att köpa presenter åt sin nykomling "Sophie". Roberto Cavalli-kläder för hundratals pund. Hennes kommentar? "Riktiga barn har ju skitar ju ner sina kläder och har sönder dom. Då är det ju mer värt att lägga dom här pengarna på kläder till dockorna istället, dom sliter ju inte på kläderna." Det handlar om att prioritera, mina vänner! ;)

Jag har träningsvärk. Och samtidigt som jag gnäller över att det är jobbigt så tycker jag egentligen att det är en ganska skön känsla. Man känner att man har gjort något bra liksom.

Vi åkte för övrigt aldrig iväg med Cujo idag. Han verkar vara lite piggare även om andningen är tung. Han har iallafall fått pizza med beasås, en massa zoogott och dessutom legat och sovit i ärmen på min tröja nästan hela kvällen. Han verkar rätt nöjd med det eftersom han har ploppat typ hela tiden. Min älskade Tjocke.

Vi började med att spela Laserdome, och bortsett från att jag sög brutalt på det och därtill dessutom fattade ingefär nada av vad som hände så gick det väl bra. Eller bra gick det inte heller, det blev mest bara jävligt svettigt. Och nej. jag campade inte, jag rörde mig på en väldigt liten yta bara. heh.

Hem, duscha, gå hem till Danne & Emo och dras direkt in i ett ölspel, precis som sig bör. Blev dock bara 30 min för att sedan gå till Världens för mat och öl. Jag åt det kanske godaste grillspettet ever och Morten var väl inte helt missnöjd med sin hamburgartallrik heller. Dock så var jag en jävla fitta som svek efter en och en halv timma ca. Jag kunde inte tänka på annat än Cujo. Skuldkänslor för att jag inte fanns hemma hos min sjukling och en lägntan efter att få pussa på hans lurviga lilla kropp gjorde att jag var tvungen att gå hem.

Sorry alles, men jag orkade inte sitta där tårögd och med dåligt samvete hur härliga ni än är, mina vänner. Ansvaret för Cujos liv, och att det blir så bra som möjligt ligger på mig. Han sjunger på sista versen atm och vi måste antagligen åka in till djursjukhuset akut på deras jour idag och låta honom få somna om han inte blir bättre. Kanske är jag i folks ögon jävligt fjantig, men då får jag väl ta det. Mina boys (och mami ofc) är my precious, och dom går före allt.

Jag hoppas ni hade en toppenkväll ändå, och tack för att jag fick vara med, det lilla jag var med! <3

'Dom visslar och gapar och stirrar på mig när jag visar dom mina tricks!

Morten är kanske världens snällaste kille. Eller nej, kanske världens snällaste människa till och med. I alla fall mot mig...

Men när jag ligger i sovrummet, med eller utan laptop på magen, och han sitter där ute och spelar så slår det mig vilken otrolig pain in the ass han måste vara att ha att göra med om man spelar ihop med honom och jag inte är med. Han gnäller på sina teammates precis hela tiden. För att dom gör si, för att dom gör så, för att dom inte gör så. Morten är väldigt duktig på gamet och problemet är nog att han vet om det.

Nej jag är glad för att jag är den han är snäll emot...

Sitter hemma hos mor och far och överväger att slå sönder deras dator. Det finns inget värre än när det går långsamt när man sitter vid en dator. Nu är det iofs inte burkens fel kanske, utan snarare uppkopplingen, 0.5 mbit. Helt tokigt jävla rövsegt. Vad tänkte man med egentligen när man tyckte det var så himla snabbt och coolt? Fan vad skev man måste varit i skallen.

Dessutom har jag fruktansvärt ont i huvudet och är ruskigt trött. Mår illa gör jag också. Men vad gör man inte för att få viktiga saker utskrivna...

Alltså, inte för att vara nån jävla gnällfitta, det var kul att du räddade livet på morsan din Jack, credz osv, men kunde du inte tvättat håret på henne också? Seriöst, det ser för jävla skabbigt ut.

Jag hatar fettigt hår. Och ännu mer hatar jag folk som har fettigt hår.

Så, nu kan ni sluta låtsas om att ni faktiskt gillar den där skitmusiken bara för att ni tycker att Martin är snygg. Han har gift sig, ni har ingen chans längre.

Btw, är det bara jag som tycker han påminner om Britney Spears i fejjat på den här bilden?

Det där typiska ont-i-halsen-i-början-på-en-förkylning har smygit sig på mig igen. För bara en vecka sedan var jag förkyld sist och nu antar jag att det kommer igen. Kan nästan lova att det är för att jag smakade på Yllets vin igår. Det var kanska den minsta provsmakningen ever, men lik förbannat så räcker det när det handlar om huruvida man ska bli sjuk eller ej. Livet är så jävla roligt och rättvist.

I övrigt så har jag under dagen kommit fram till, eller jag har egentligen vetat det ett tag nu men i alla fall. Jag har kommit på att jag och mina vänner måste ändra vårat förhållningssätt till alkohol. När vi dricker handlar det alltid om att "fullast först vinner". Sen när alla nått målet med alkoholkonsumtionen så sätter vi igång och pilear varandra och slår oss halvt fördärvade, och dricker lite till. Nästa dag vaknar vi och inser att i genomsnitt 152 nya blåmärken belägrat var persons kropp och det gör ont precis överallt - i en vecka ungefär. Ändå så gör vi bara om det, varje jävla helg. Fredag och lördag. Gärna några gånger där emellan, mitt i veckan, också.

Lev hårt och dö ung. Eller?

Det höll på att bli resan from hell, men med lite tjat och hets så räddades den till ett mycket trevligare alternativ. Jorå, det gjorde den!

Flygresan ToR Los Angeles bokades i förrgår. Lyckligt ovetandes om att Seat24 missat att ta med en väldigt viktig del i flighinfon så betalade vi, och det var ren tur att min gode vän Marc igår kväll upptäckte felet. "Total restid: 22h15min"

Arlanda - Heathrow: 1h 30 min. Allt i sin ordning där. Väntetid på Heathrow: 3h 30 min. Också det okey. Heathrow - LAX: 17h15min. Det där var däremot inte okey utan snarare jävligt suspekt. Visserligen fanns ett stopp med enligt e-ticketen, men knappast troligt att det skulle ta 8h. Jag blev tokförbannad när jag insåg vad min kollega M bokat förnågonting. Jag gnällde och tjatade på honom om att ringa flygbolaget för att se om det på något sätt var möjigt att fixa till. Sthlm - LAX brukar gå på 8-9h, det fanns inte en chans att jag tänkte flyga samma sträcka fast med den dubbla tiden. M hävdade att det inte fanns en chans att få det tillfixat hur många samtal han än ringde men jag var ihärdig. Till slut lyfte han luren och jag gick och lade mig.

Vaknade i morse av ett meddelande som gjorde att jag genast drog på smilbanden. Seat24 hade gjort bort sig. Det var inget stopp det handlade om utan en mellanlandning i Washington. Denna miss gjorde att vi kunde få pengarna tillbaka och därmed boka nya och bättre biljetter. Vi bokade nya biljetter. 15h total restid via Zürich. Med en över-atlanten-tid på 10h är jag betydligt mer nöjd.

Tack Marc för att du upptäckte dundermegafelet och tack mig själv för min otroliga förmåga att gnälla och tjata när det som bäst krävs!

På Sk-gaming kör man numera även med bilder på personerna som konverserar i ett mededlande istället för bara ett avsändarnamn. detta upptäckte jag idag när jag gick igenom min inbox en sväng.

För ca två månader sedan skickade MJE ett meddelande till mig i vilket det stog "svarting". Ja, våra konversationer brukar ligga på ungefär den nivån. Hur som helst så insåg jag idag att SK-gamings nya grej med bilder i meddelandena gjorde att det hela fick en mycket mer magisk touch. Ordet "svarting" placerade sig lite komiskt. :D

Aight. På något mystiskt sätt har jag lyckats slita loss en enorm skinnbit ifrån handflatan. Det svider så in i helvete och jag håller på att bli helt galen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! GAAAAH

Resor på gång. En massa sådana dessutom...

3-5 oktober är det Extreme Masters i Los Angeles. Det skulle innebära att jag åker hemmifrån den 2:a och hem den 8:e, med turistdagar inräknat. Jag har länge haft planer på att besöka Elin i San Diego. Det har inte blivit av dom tidigare gångerna med tanke på att det alltid har krockat med något, men nu finns det tid och möjlighet. Detta skulle innebära att min hemresa förskjuts något, till den 13:e ungefär. Alles gut så långt.

Men, så, givetvis. Extreme Masters i Montreal, Kanada, 17-19 oktober. Detta skulle innebära att jag kommer hem den 13-14:e, och måste resa tillbaka till Nordamerika den 16:e, om inte redan den 17:e, för att...

Vi kanske måste ha den obligatoriska turistdagen innan eventet om vi ska hinna med den, (nej, att  vara utan turistdag kommer inte på fråga!) eftersom det antagligen är så att man måste åka direkt från Montreal till Dubai. Extreme Masters Dubai är den 21-24 oktober. Och som om det inte vore nog så är det Kina och Hangzhou som gäller den 26 okt - 2 nov.

Ska jag stanna kvar i nordamerika mellan LA och Montreal? Gör jag det kommer jag verkligen vara borta i en hel månad, åker jag hem kommer jag vara hemma 1 dag...på hela månaden.

Jag vet verkligen inte hur jag skall lösa detta. Hela det här kalaset skulle innebära att jag kommer vara borta en hel månad hemmifrån. Det är inte borta hemmifrån som är grejen iofs, utan att jag faktiskt har en liten familj här hemma som jag kanske kommer sakna ihjäl - och dom mig, förhoppningsvis. Jag vet inte alls hur jag ska lösa allt detta och jag har galen ångest atm. För att inte tala om ångesten min väska kommer ha när den inser att det inte kommer kunna stänga sig när den är fylld med allt jag lyckats shoppa på mig. Förhoppningsvis slipper jag en av resorna. Allra helst skippar jag Montreal.

Min partner in crime, E, gjorde ett smart drag och flyttade sin blogg en sväng så att Djuröfjantarna inte kan hitta den. Jag valde att sätta lösenord på min. Temporärt i alla fall.

Anledningen till att jag valt att sätta lösenord är enkel och finns att läsa i texen nedan. Den texten skrev jag i söndags egentligen men publicerade den aldrig då, ville inte förvärra läget, men här har ni det alltså:

"Blogga inte, du kan få sparken

Klockan var strax över 10 i morse när glädjeruset över den ack så perfekta fickperkeringen lagt sig och jag äntligen lyckades somna in. Efter knappt fem timmar avbryts min skönhetssömn abrupt av att telefonen ringer. Det är chefen. Alltså chefen, inte "chefen". Chefen är mycket missnöjd.

Jag har bloggat jävligt olämpligt. "Såna saker skriver man inte om ett företag." Dessutom påpekar han att jag brutit mot tystnadsplikten, främst genom att publicera några bilder tagna inne på labbet. "Du behöver inte komma på måndag." "Vi får se vilka påföljder detta får."

Ååååkej.

1. Jag är osäker på vad jag faktiskt skrivit som är så hemskt. Att vi blir inkallade i sista sekund för att jobba extra? Att vi inte får vår utlovade ledighet? Att företaget inte håller sig till lagen angående veckovila? (Det har jag inte skrivit direkt, men kanske indirekt när jag avslöjat mina arbetstider och hur många timmar jag hunnit sova mellan passen. What do I know.) Avslöjat hur några kollegor, som får jobba kvar, super sig fulla inne på arbetsplatsen, på labbet? Lagt upp en bild på en annan kollega som vilar på golvet på sitt nattchift vid obefintlig aktivitet? Förklarat för mina vänner som är nyfikna på mitt jobb, vad jag egentligen sysslar med? (Ja, jag trodde det bara var mina vänner som intresserade sig för min värdelösa blogg och mitt astråkiga liv, men tydligen är regionschefen det också.) Skrivit att jag surfar på jobbet när det inte finns något att göra?! (No worries chefen, det är ingen jobbdator med surf-förbud som jag surfat på, vilket många av mina kollegor som får jobba kvar gör typ hela tiden. Jag har en egen laptop, utrustad med Firefox och ett mobilt bredband.) Är det för att jag lite lätt touchat vid ämnet att en smula särbehandling med halvtråkiga konsekvenser förekommer på arbetsplatsen? Är det för att jag nämnde att det brunnit uppe på en silo? Är det för att jag skojade om mitt "blatteblod" i mitt senaste inlägg? Okej, det kanske var lite lågt, att skoja om att bränna ner anläggningen eller att stjäla några pennor, men herregud. Den som inte förstår att man inte ska ta sånt på allvar, speciellt inte när jag är den som står för författandet, den... Ja den förstår inte, helt enkelt.

2. Tystnadsplikten. När vi började fick vi förklarat för oss vad tystnadsplikten innebar för det här arbetet, eftersom jag undrade vad arbetsplatsen egentligen dolde för hemligheter som vi inte fick avslöja för allmänheten. "Nej men det är typ bara det att man inte får avslöja vilken bonde som kommer med vad, och vilka värden har har på sitt spannmål, ungefär." Mig veterligen har jag inte brutit mot det i min blogg. Anyone?

3. Jag behöver inte komma på måndag. Nej, jag behöver alltså inte komma på måndag och tisdag, trots att mitt anställningsavtal löpte ut i fredags kl 23:59, och hoppa in för "chefens" kompisar. (Dom som inte ville jobba helger och som får ledigt när dom vill, ya'll know). Ajdå. Sadface.

4. Ja, påföljderna blir onekligen intressanta. Får mig att tänka lite på en av mina gode vän Blues textrader i en låt. (Okej, han är inte min vän, inte ens nästan faktiskt, men det känns bra att skriva så ändå.) "Varför vill ni tjafsa med mig? Är det krig ni vill ha så är det helt okey. För jag tänker inte backa för nån, så om ni känner för att testa, kom!" Tolka det som ni vill. :)

Men så fick jag ett sms, kanske en halvtimme efter att jag fått beskedet myself, som fick mig att inse att en analys av det hela egentligen var helt onödig. Chefen hade ringt min kollega och väninna Emma också. Han hade avskedat henne på samma grunder. Hennes blogg om någons är, i alla fall i min mening, väldigt oskyldig. Det tyckte väl egentligen chefen också eftersom han inte kunde komma med några konkreta exempel på vad hon skrivit som var så galet, när hon frågade honom om det. Hur som helst så slipper hon också hoppa in på måndag och tisdag och jobba extra, hennes kontrakt löpte ju också ut i fredags. Uh.

Vilket jävla liv det skulle bli om chefen verkligen fick veta allt alla gjorde inne på den där arbetsplatsen."

Jag är glad att jag åt upp min risifrutti inatt. Man vill ju inte lämna kvar en sådan värdefull klenod där....

När resten av världen fuckar upp så kommer jag och räddar allt. Ingen kan fickparkera som jag. INGEN! Jag har bevisat det föut och jag bevisade det alldeles nyss igen. Dessvärre med enbart mig själv som vittne, men iaf 

Jag kan inte komma över hur sjukt snyggt jag hanterade situationen med parkeringsbrist och allt för trånga utrymmen. Fan vad bra jag är. Jag kommer nog inte lyckas somna på ett par timmar nu. Ja, för SÅ bra var det!

Buga!

Sista natten på jobbet. Jag och Julia är alldeles ensamna, alla andra är och rengör någon silo. Julia älskar att köra in huvet mellan benen på folk och sedan slå upp med nosen och krossa pung. Jag är glad att jag inte har pung med tanke på all tid jag spenderar med den damen.

Eftersom det är sista natten funderar jag på att göra något olagligt. Ska jag sträcka mig så pass långt att jag bränner ner anläggningen eller ska jag nöja mig med att stjäla några pennor? Ni vet, mitt blattepåbrå gör sig påminnt när det är mörkt, tomt på folk och fullt med, eh...saker. Vi får se...

Nu tänkte underbetalda och slutarbetade lilla jag fortsätta bläddrandet i JULA-katalogen för att fördriva lite mer tid...

Kan man drunka i sitt eget snor? Jag tror nämligen att jag håller på o göra det atm.

Sitter och löser korsord i lugn och ro varpå det plötsligt bankar hårt på dörren. "Pallar inte öppna, den jäveln får gå runt" tänker jag, och då börjar det bankas ännu mer. Går opp öppnar varpå Anders störtar in och säger att det brinner på "bandet" och att vi ska ta hinkar med vatten och följa efter.

Höst upp, ovanpå silosarna var det som spektaklet utspelade sig. Spannmål och kablar hade brunnit, nu när vi kom upp pyrde det bara lyckligtvis. Ren tur att en propp gått tidigare på natten och att en elektriker kallats hit som av ren slump åkte upp högst upp och upptäckte det hela, kunde slutat riktigt illa annars.

Jobbet igen då. Jag har åkt på en förfärlig rethosta som håller på att driva mig till vansinne. Det kliar i halsen precis hela tiden. Funderar på om jag ska göra inbrott nere i "lunchstugan" och fixa mig nåt varmt att dricka, eller alternativt bara lägga mig ner och dö.

Tänker muntra upp mig själv genom att lägga upp en bild på mongo-Björn när han diskar min sked. Vad ni sedan tycker om den saken skiter jag i.

Inte ens en vecka har han bott här, och han har redan fixat oss två lägenheter och en cykel. Way to go, Zimb! <3

Jag kom precis på mig själv med att prata med dammsugarn.

Den fastnade bakom ett hörn på ett bord när jag skulle dra den med mig var på jag säger "ameh kom hit då din jävla fitta"

Är det febern? Hallååå?

Jag är så ruskigt trött och uttråkad att jag överväger att mala ner mig själv i en falltalskvarn och bara försvinna och förkylningen höjer ju knappast min livsglädje den heller. Jag vet inte hur många bilar vi haft so far, 10 stycken kanske, fattar inte varför vi ska ha nattöppet alls. Iofs är det ju najs pengar men känns ändå så sjukt ovärt. Dessutom så kan jag ju inte sjukskriva mig när vi går 3-skift heller eftersom vi bara är två på varje pass då chefen fått nån knäpp och avskedat 3 pers. Kunde varit bra att ha kvar en reserv i alla fall...

Btw, jobbar man natt, som jag gör denna vecka t ex. får man i regel vara ledig över helgen, men jag har inte haft en endaste helg ledig sedan jag började här. Två gånger var det tänkt att jag skulle få vara ledig @ weekend, men har alltid blivit inringd i sista minuten.

"Vi tänker inte jobba några jävla helger" - sa P & M, som går ett av skiften, för två veckor sedan till chefen. Dessa 3 umgås privat, är alltså polare, och har nu haft ledigt två helger i sträck. Dom får väl antagligen ledigt nu i helgen med, och jag som egentligen ska vara ledig får jobba då med...

Fan va ja gnäller. Men det är så jävla befogat!

Efter att gravt ha drogat ned mig själv till en nivå där jag knappt kände något längre av mina förkylningssmärtor begav jag mig in i duschen. Jupp, jag är inte mindre man än att jag tar mig samman och åker till jobbet hur dödligt sjuk jag än är, jag har ju en familj där hemma att försörja.

Hur som helst så gick duschandet helt enligt planerna tills det var dags för balsamet. Alltså det är ett riktigt kvalitetsbalsam från Matrix så inget gnäll tack. Eftersom jag inte bor kvar hos mamma och pappa, och de som bor kvar där, dvs just mamma och pappa inte är direkt långhåriga, så skippar dom balsam vid hårtvätt. Detta gör att det lilla balsam som finns kvar där ute är sådant som jag lämnat kvar och använder de ytterst få gångerna jag duschar där ute. Det var väl några månader sedan sist..

Nåja jag öppnar flarran, upp och ner precis som sig bör, då balsam i regel, och även denna sort om jag inte missminner mig helt, innehar en relativt krämig konsistens. Tji fick jag. En iskall stråle likvärdig med mjölk ungefär rinner ut över mig och jag skriker till. Jag stänger snabbt flaskan, skakar den eftersom jag antar att den bara "delat" upp sig då den stått så länge, men till min stora förtvivlan är konsistensen det samma.

Jag tänker ju inte banga ur här, letar efter ett eventuellt utgångsdatum på flaskan men finner inget, utan häller ut skiten i handen och låter balsamet, sin konsistens till trots, besudla min långa man. Det är då tanken slår mig, tänk om balsam i det här stadiet är skadligt för håret? Jag tappar alltid en massa hår när jag tvättar det, men jag blir paranoid och får för mig att det är mer än vanligt. Kommer jag bli skallig? Är skabbigt balsam dåligt för håret? Kommer jag dö nu? :/

Finns det något bäst-före-datum för balsam?

Jag har så fruktansvärt ont i halsen att jag överväger att gå ut och lägga mig framför en lastbil. Eller eventuellt att bara klippa loss halsfan med lämpligt redskap och kasta den åt helvete. Blir jag sjuk kommer det garanterat bli blodvite och en och annan i min omgivning kommer att få sätta livet till. Ja, precis SÅ missnöjd och sur kommer jag bli om jag blir sjuk. Hade ont redan när jag vaknade och antog att det var för jag snarkat lite väl mycket, men då borde det ju gått över vid det här laget...

Dessutom har jag lyckats bränna min tumme och kan knappt använda fingret till något. Det absolut värsta var att det skedde när jag skulle göra något gulligt och omtänksamt och det stör mig något enormt. Jag skulle smälta mjölklinser åt rådisarna å fixa lite och brännde mig alltså på skåljäveln dom låg i. Mitt jobb går förfan ut på att trycka på diverse knappar och skriva saker för hand. Jag kan med andra ord göra typ nada av detta. Jag vägrar trycka på knapparna med nåt annat finger btw.

Jag sitter på jobbet och har absolut ingenting att göra. Jag har finkammat hela internet på något surfvärt, inte ens ett enda skrymsle på blocket är osurfat. Gunilla veckar dock ha det betydligt roligare än jag eftersom hon ligger på golvet och pratar i sömnen. :D

F.ö. har jag blivit kär inatt. Krypton Stix heter han. Nej, inte sexleksaken Krypton Stix. :)

Kvällspromenaden med Zimb är avklarad. I en gigantisk hood med luvan uppdragen över huvudet, stora byxor med guldstripes och Necro rappandes "Stabbin and stabbin and stabbin and stabbin. Stab you to death!" i ipoden kunde jag inte låta bli att känna mig fett jävla asgangstah. Antagligen så såg jag dock inte lika cool ut som jag själv vill mena att jag faktiskt gjorde, med tanke på att en liten lurvig fishund med all säkerhet drar ner helheltsintrycket en hel del. :/

Jag orkar typ aldrig kolla min mail, för det är ytterst sällan att jag får något av värde dit, men idag tog jag mig ändå i kragen och kikade in. Och O'hoy vilken surprise jag fick!

Det var min gamla väninna Susanne, från gymnasiet, som lyckats lokalisera mig, min blogg och min mailadress. En person som jag mer eller mindre gett upp hoppet om att någonsin få höra nånting ifrån igen. Minns jag inte helt tokfel så hade hon det lite tufft privat ett tag efter att vi slutat 3an och i samma veva så tog hon bort lunar och hela faderullan och försvann från das internet, och ni vet ju hur jag är med telefoner...

Men så hörde hon alltså av sig, vilket jag tycker är otroligt kul. Vi hade en hel del galna och rebelliska upptåg för oss back in the days och jag hoppas att vi kan träffas en dag för att catcha up åren som gått.

Helt galet vad opeppad man kan vara på livet efter att ha somnat kring 02:30, för att sedan gå upp igen 04:45 och vara på jobber 06 en lördagmorgon. En lördag där absolut inte ett skit finns att göra på jobbet på hela dagen. Folk var påväg hem från efterfesten och jag åkte till Djuröns spannmålslab liksom. Tjohoo! \o/

Det ryktas om att det skall vara party ikväll för övrigt. Igår va jag dyngpå, idag är det dock mer tveksamt om jag kommer orka deltaga i festligheterna.

Nu ska jag gå och dränka mig i en silo.

Ni som känner mig vet på ett ungefär vad jag ogillar. Senap, barn, regn, oliver, tidiga mornar, människor-som-tror-dom-är-så-jävla-oumbärliga-bara-för-att-dom-är-manager-för-ett-cslag-som-aldrig-lyckas-vinna-trots-ghosting, trapporna upp till min lägenhet och så vidare.

För lite mer än 15 minuter sedan var jag med om en händelse som jag alltid hatat otroligt mycket, men kom på att jag nog aldrig antagligen informerat någon av mina vänner om detta. Toalettsitsar i porslin. Det må vara hygieniskt och vackert, men att behöva sätta sig på något som alltid är iskallt, om man inte haft turen att ha någon som värmt upp den precis innan, är helvetiskt obehagligt.

Många brukar tycka att det är äckligt att sätta sig på en ring som blivit uppvärmd av någon redan, men jag tycker det är snuskigt skönt. Lite som sätesvärmaren i ilen. Sommar som vinter. Gudomligt mysigt.

Conclusion: Ut med porslinsitsarna och in med plast eller trä. Eller rentav både plast/trä OCH en alldeles egen ringvärmare.

Inatt drömde jag att jag deklarerade. Jag fyllde i diverse avdrag och granskade den gula blanketten in i minsta detalj, och sen efteråt kände jag mig sjukt nöjd med alla skatteklipp jag gjort.

Vuxenpoäng?

Ledigt från jobbet idag eftersom jag jobbade natt till 06 i morse. Skänt det och jag klagar verkligen inte. Dessutom får jag gå natt nästa vecka istället för morgon/förmiddag så jag är lite extra happy.

Förutom detta har jag varit hos veterinären idag eftersom Dex har börjat rossla. Antagligen är det ingen fara, bara lite Baytril som behövs så går det nog över.

Sen har jag även kört mor och far till flygbussen och därmed blivit zimbo för en vecka framöver. (Zimba + sambo = Zimbo, HEHEHEHEHE) Ska vara runt 30 grader nere i Ungern atm så jag hoppas verkligen att mina föräldrar njuter. Ett enda jävla ord om att det är för varmt och jag kommer ta första bästa flyg ner och ge dom på truten.

Jag jobbar alltså på ett labb. Ett skitigt labb, eller rättare sagt ett jävligt dammigt men slackigt labb. Inga labbrockar här inte som skyddar oss mot spannmål, mjöl och andra otäckheter. Och då är man oändligt tacksam över alla gaminggrejer man blir påprackad jämt och ständigt och som man på sin hljd i normala fall kan tänka sig att sova i - och nu även använda på jobbet. (Galningen Rakaka-ponde betalar för sånnahär grejer och har dom till vardags!)

Dagens outfit alltså:



Magnetik-kepa, CPL Winter 2006-tisha, Team Sportia-mjukisar med nr 15 på (syns ej på bilden för det som inte förstog det).

Nu tänker jag luncha, kl 01:15. Det gäller att ta livet seriöst, mina vänner!

Finally lugnt nog på jobbet för att hinna skriva ett ordentligt blogginlägg. Inte nog med att flera lustiga saker hänt/har beskådats idag, jag har även lyckat dra världens fail på jobbet. Låt oss ta det från börjarn:

Klockan är 13:30, dags att åka och hämta upp Anders och Seid för att sedan åka vidare till jobbet. På vindrutan finner jag en vit lapp. "Helvete! Böter!" tänker jag, men döm av min förvåning när jag ser vad det faktiskt står på lappen:



Alla p-vakter är kanske inte svin trotsallt.

På väg till jobbet ringer sedan min "chef" och frågar om jag kan hoppa in och jobba natt istället för Arwin som är sjuk. Sure, säger jag men måste ändå köra ut killarna till jobbet eftersom jag lovat som skjuts och de inte har bil själva. På vägen hem svänger jag förbi ICA Kvantum i Hageby för att shoppa lite nödvändigheter. På väg till kassan kommer en redigt tjöck ICA-anställd, en mani 34-40års-åldern, åt mitt håll. Precis när vi skall passera varandra sträcker han fram sin mobiltelefon mot mig utan att röra en mig. Jag lyckas slämma ur mig ett "Va?!" och ser antagligen väldigt förvånad ut, på vilket han svarar "Näh, jag skojade bara", ler, och går vidare. WTF?

När jag betalat och gått ut ur affären fångar ännu en människa min uppmärksamhet. En hyfsat överviktig man som ser ut att vara av indisk härkomst eller liknande. På sig har han en ljusgul tröja på vilken det står "AMATEUR PORNSTAR", samtidigt som han försöker se helt seriös ut. Någonstans här började jag fundera på om den här dagen verkligen var på riktigt, så jag åkte hem och gick och lade mig för att sejfa och helgardera mig mot att slippa mer galenskap.

Sover ca 4 timmar och efter en pizza till frukost och ett X antal revirmarkeringar på min arm och min telefon från mina två tonåringar beger jag mig vidare till jobbet. Jag och Gunilla är ensamna i labbet och en miljon bilar kommer och antastar oss. Efter några timmar försvinner Gunilla ut medan jag håller på med ett falltal. det är här jag river av failen, som jag fortfarande inte lyckats sluta skratta åt trots att det var säkert två timmar sedan det hände.

Jag går för att hämta en "pinne" i diskstället för att stoppa ner i ett provrör, på min väg tillbaka till falltalsapparaten lyckas jag på något skumt sätt missa golvet och istället trampa på pedalen till provrörstvätten, knappt en sekund senare träffas jag rätt i plytet av en rejäl stråle kallvatten och blir så rädd att jag håller på att skita ner mig. Det tar ytterligare några sekunder innan jag fattar vad som egentligen hänt, och hor förbannat kul det måste ha sett ut. Jag brister ut i ett asgarv och skrattar högt hur länge som helst. Den där förbannade vattenstrålen hade verkligen världens jävla yta att skjuta ut den där strålen på, men lyckades verkligen pricka mig i ansiktet av alla ställen. Jag är glad för att Gunilla inte var här inne just då för hon hade antagligen mobbat och skrattat åt mig resten av natten. När jag beskriver det låter det inte ens i närheten av så galet som det faktiskt var och säkert såg ut. ;)

Hittade en störtskön(?) användarprofil på Fragbite. På sin info har han, enligt egen utsago en ung homosexuell kille, publicerat följande lilla to-do-lista:

(Men hundrasen heter Chihuahua fyi btw)

Jag har alltid haft långt hår, hela mitt liv. Jag har aldrig klippt av det kortare än att det iallafall når ner till halva ryggen, och ändå har jag efter varje gång jag klippt det ångrat mig så brutalt efteråt. Jag nästan gråter efter att ha toppat mig liksom.

Trots detta är jag sjukt sugen på att klippa av det, skaffa en ny frisyr. Till detta hör även att jag verkligen überhatar att tvätta håret, och ser det bara som ett ont måste. Så vadfan ska jag göra? Fortsätta plåga mig själv med hårtvätt som tar forever och vara happy med att jag trotsallt har långt hår, eller bara göra precis allt så mycket lättare genom att klippa av det och samtidigt hata mig själv för det?