Tvåtusentalet var då det blev en innegrej att börja skylta med meningslöst skit som ingen bryr sig om, gärna baka in det redan i hälsningsfrasen då man träffar en ny person. "Hej jag heter Jonas och är gay." Eller "Hej, jag heter Liselotte och har den och den sjukdomen."

Det känns som att dessa människor bara försöker komma undan med sina tråkiga personligheter och gömma dom bakom sjukdomar och sexuella läggningar för att det är så himla exotiskt och spännande för betraktaren, tror dom.

Alldeles nyss hamnade jag på någons personliga presentationssida på ett stort forum. Där stog det såhär, varken mer eller mindre:

"Hej är en mamma som är 42 och som väntar på en utredning om adhd. Har en son som är 16 och som är diagnotiserad asperger sedan två år tillbaks. Är gift och har en dotter som är 14 också.

Hatar när livet står för stilla, och därför älskar jag mitt jobb som personlig assistent. Och det bästa av allt är att min bästa väninna som jag har som arbetskompis också fick sin diagnos adhd precis just nu och vi kan prata om våra problem

Det tror jag är det viktigaste, att våga prata och att hitta någon som har samma sak och att se det positiva av saken. Äter cymbalta och tegretol just nu."

Liksom WTF?

Nej nu jävlar blommar löken. Den öppna samhället har gått till överdrift.

Grannarna har redan börjat borra och spika förfullt, för andra dagen i rad nu. Och jag vill dräpa.

Fast jag kanske ska förvarna dom om den kommande massakern med några svennebananaktiga arga lappar i farstun först? Får se om jag orkar. Kanske blir mord direkt ändå.

Ticcsen i knät har semi-gått-över. Det rycker mindre, samtidigt som det flyttat lite på sig. Upp mot skrevet typ.

Just nu är jag så sjukt jävla nöjd, och det är inte för att jag ätit tacos hos världens bästa mami. Nej, jag är fan ännu nöjdare än så. Ni vet den där nöjdheten som bara kan infinna sig när det är en person som man stört sig på asmycket och typ skitlänge tillsist också visar sig vara skitful.

Det är precis det som hänt nu. Det är en person som jag stört mig på som fan på ett halvlitet forum i nästan två års tid. Råkade halka in på dennes facebookprofil igår och fick mig ett gott skratt då hennes utseende motsvarade precis alla mina förväntningar. Var så jävla satisfied att jag var tvungen att spara ner bilden på datorn så att jag kan ta fram den och titta på den varje gång hon hon häver ur sig nåt korkat på forumet. Så jag börjar asgarva istället för att bli irriterad. :D

Jag har sån jääävla mensvärk att jag bara vill dö. Som vanligt är det som svenska vapenlagarna som sätter käppar i hjulen för mig, annars hade jag tveklöst haft en kolv i munnen för länge sedan.

Jag har under dagen satt i mig säkert en två-tre årsförbrukningar värktabletter men som hjälpt föga. Att röra lite på sig brukar hjälpa, men jag är alldeles för sjuk för att orka. Knäet ticcsar dessutom fortfarande. Tro fan att livet verkligen kändes på topp efter tandläkarbesöket idag, då jag som grädde på moset var bedövad i hela käften.

Jo jag är alltså tillbaka i Swedland. Faktum är att jag varit hemma sedan lunchtid igår, men jag har bara inte brytt mig om att orka gå onlajn. Har blivit dyngförkyld(eller något). Snorar, nyser, är tjock i bihlor/näsa/hals. Har mao. åkt på den gamla hederliga LAN-cancern. Ont i ena lungan har jag också. Och ticcs i knät för fjärde dagen i rad nu.

Vilhelm var helt överlycklig när jag kom hem, kom skuttandes så fort han hörde min röst. Han har sovit ensam några nätter nu då jag varit i Tyskland och Röd i åt helvete långt upp i norge nånstans. Han har varit sjukt nöjd hela dagen över att ha sällskap, och framför allt kroppskontakt. Hur miserabel jag än känner mig, hur sjuk jag än är och hur gärna jag än vill dö, så gör mina små monster mig alltid lycklig igen. Villes glädje fick mig att glömma sjukdomen för en stund.

Nej ett parti spindelharpan, sedan sömn.

Hejpa.

ESL tycker det är en bra grej att stänga av internet för press när det spelas wowmatcher. Helt utan att informera press om detta när det sker. Det känns sjukt jävla värt att sitta här i en lokal i något smutsigt industriområde och göra absolut ingenting, och att gå ut är ungefär lika upphetsande.

Det är inte första gången ESL väljer ställen med kass lina som host för sina events. Snaare så att det sker varje gång. Streamen käkar nog en hel massa bandbredd, men det är förfan 2010 och det är ju inga jävla u-länder vi befinner oss i under eventsen. (Slår vad om att Arbalet cup i Kazakstan kommer fungera smidigare...)

Annars så är det tre saker jag funderar på vad gäller Brühl:

1. Vilken såg jag blommande penséer på backen på vägen till eventet idag? Det är fan snö ute.

2. Varför kör typ alla i den här stan Smart?

3. Varför plockar man inte upp fågelliken på gatorna?

Återkommer med svar om jag lyckas ta reda på några.

Tchüss! (som zneel brukar skriva)

Jag bara kan inte låta detta masterpiece of artwork gå till intet. Det måste förevigas, vi måste säkra dess framtid on the interwebz.



The magic recipe: Ett stycke rysk CS-spelare som kanske inte drog den allra högsta vinsten i genlotteriet. Alltså han ser inte så jävla illa ut egentligen men det där björnskägget han anlagt är ju lite sådär. Lägg sedan till ett stycke flpee som våldtar bilden så till den milda grad att människan på bilden ser ut som....ja, David beskrev det allra bäst:

[18:47:10] <dr0nt___> *url till bildens gamla adress, innan den raderades* LOL VAD ÄR DET DÄR?!
[18:47:24] <dr0nt___> ser ut som att någon tecknat honom
[18:47:35] <dr0nt___> och haft i åtanke att porträttera en alkoholist med svullen, röd hy

Filip insåg vad han hade gjort, fick samvetskval, och raderade bilden från framsidan på en av världens största esportsidor.

 

Okej jag är fett lack. An någon jävla anledning vägrar "T-Mobile D" stödja å,ä,ö på mina mms-inlägg. Fittigt. Med tanke på hur många turkar det bor här i Tyskland borde dom ju stödja "ö" i allfall.

En annan sjukt annoying grej är att jag inte verkar kunna kommentera folks bloggar härifrån. Skriver kommentaren, skriver in det där antispam-ordet, får upp ett felmeddelande. Lika härligt varje gång.

Som om dessa två helt underbara ting inte vore nog så väcktes vi av en jävla borr i morse på hotellet. Vemfan börjar borra redan vid 07:30? Tack vare detta fick jag kanske en timmas sömn inatt, då jag låg vaken fram till 6:30 och försökte somna...

Nu sitter jag med en spotlight rätt i ansiktet och njuter av live-esport. Eller ja, jag ser ju inget, men jag hör iallafall dom testosteronfyllda brölen(här i Brühl, lol) från spelarna.

Livet är härligt.

Vilken jävla tabbe att förstagångstvätta en grå ulltröja ihop med svarta ickeull-kläder. Nu är precis allt jättehårigt. Gråhårigt.

Det är så sjukt vidrigt att gå till gyn å göra undersökning alltså. Detta förbannade klet dom använder för att kunna sticka in saker mellan benen på en. Det spelar ingen roll hur mycket man torkar och donar efteråt, blir alltid en massa kvar. Jag vill bara spy av allt kladd. Fyfaan.

Men vad gör man inte för sin älskade P-spruta. (Det facking bästa som hänt mig tbh)

/ Nyduschad för andra gången inom en timmas tid

Som arbetssökande (min jobbcoach yrkar ständigt på att man ska säga arbetssökande då arbetslös har så negativ klang) har man privilegiet att inte behöva gå utomhus speciellt ofta. Idag valde jag dock att lämna lägenheten för en kort stund (det var knappast frivilligt men min sjukt efterlängtade nya cellphone hade kommit och jag var tvungen att gå och hämta ut den först för att få pilla på den), och fy satan i helvete vad kallt det var. Näshåren frös direkt. Hela ansiktet frös. Ren och skär jävla smärta. Trodde faktiskt för ett ögonblick att ansiktet var påväg att lossna, alternativt att jag redan hade tappat det. Vilken sjukt obehaglig upplevelse!

Okej, phonen hämtad, tillbaks inne i stugvärmen. Öppnar kartongen och inser att den enda manualen som finns med i förpackningen är på - inte svenska, inte engelska, inget skandinaviskt språk - utan på ungerska(!). Jag vet inte om jag ska lacka ur, börja vråla och gå bärsärk på inredningen i lägenheten, grannarna och eventuellt alla invånare i hela stan, eller om jag bara ska tacka min lyckliga stjärna för att ungerska råkar vara ett av dom språk jag faktiskt behärskar? Hade jag rent av fetingtur att den var på just ungerska?

Nåja, ansiktet är kvar och telefonen är snygg. Sällan jag tittar i manualer ändå...

Newyears är over och jag har finally återhämtat mig såpass att jag orkar sitta vid datorn igen. (fatta hur vilt det blev om en datanörd som jag inte pallar sitta vi datorn på två dar).  Faktum är att bortsett från efterdyningarna, antalet gånger jag spydde på Alvins toalett och all dödsångest jag gått igenom såhär i början på det nya året så blickar jag ändå tillbaka på festen med ett leende på läpparna.

Förutom dom vanliga slöddrena hade nämligen även Danne och Emo infunnit sig, trots hot om att utebli. Även Anton var där. (åååh Anton) Mao var det, precis som vanligt med denna bunt idioter, galet kul, och förutom att samtliga festdeltagare tilldelades en varsin bläckpenne-mustasch så hann vi även med att facerape'a Jonas syster samt bli sönderspankade av Anna. Givetvis med generösa mänder alkohol inblandade. Minns dessutom att jag gick hem TVÅ gången den kvällen - utan att komma hem.

Well. det jag ville komma fram till är att jag lever. Ni behöver inte oroa er etc.