Ooookej, jag gör ett försök att sammanfatta vår, eller i alla fall min resa, från St Persgatan hemma i trygga Norrköping hit till vilda Dubai:

Tio minuter innan väckarklockan skulle ha dragit igång med sitt helvetiska tjutande vaknade jag. Trots att det blev hyfsat sent kvällen innan var jag pigg som aldrig förr. Men trots att jag vaknat innan utsatt tid var det endå hetsduscha och turbopacka som gällde - jag var ju som vanligt ute i sista minuten. Tog den största resväskan jag kunde finna så jag slapp vika och packa organiserat, utan bokstavligt talat slängde ned det jag skulle ha med mig. Jag verkligen hatar att packa, innehållet i väskan skall av någon anledning alltid jävlas och inte få plats, och så har man ändå lyckats missa att stoppa ner det viktigaste.

Resan till Arlanda gick snabbt och smärtfritt, Oscars resa däremot...

Väl uppe i nollåtta-land mötte jag upp Oscar. Vi checkade in vårt bagage och rev av en lunch på Donken. Oscar är lite av ett monster när det kommer till att äta och han kan trycka i sig kopiösa mängder mat... Efter att Scar tryckt i sig "det största ni har" och jag en McFlurry Daim var det dags att boarda. Turkish Airlines med turkosa säten och med mellanlandning i...Turkiet!

Istanbuls flygplats bjöd oss på den största tax free-butiken ever. Inte för att vi köpte något, men det var ett bra tidsfördriv fram tills vi fick boarda Dubai-flyget. Jag lyckades sova nästan hela flygturen, bortsett från ett kort ögonblick då mannen som satt framför Oscar höll på att dö. Dock tror jag Oscar var den av oss två som blev mest berörd av händelsen då jag somnade om kanske någon minut senare.

Lyx och en stor palm gjord av någon guldfärgad plåt mötte oss när vi klev av planet på arabiska halvön. Även ett stråk med välkommen-skyltar-på-flera-av-världens-olika-språk vandrade vi förbi i jakten på passkontrollen och våra väskor. Skylten som skulle föreställa svenska var inte helt hundra. (Bild kommer!)

Passkontrollen var helvetisk och att tränga sig var snarare en regel än ett undantag. Ingenting man försökte göra diskret eller smussla lite med, utan man bildade en en egen kö brevid den egentliga och gick helt sonika in framför folk från den riktiga kön till disken där passkontrollen skedde. Efter 1,5 timmes nästan helt stållastående köande var vi äntligen igenom, fick våra väskor och begav oss på jakt efter taxi.

När vi kom ut ur flygplatsbyggnaden, klockan 03 på natten, välkomnades vi av en 27-gradig värme och vad vi njöt! Äntligen! Vi hoppade snabbt in i en taxi som tog oss den ca tjugo minuter långa färden (trafiken var tunn!) till hotellet. Oscar såg till så vi fick två dubbelsängar istället för tre enkelsängar som jag hade bokat, han var väl sugen på att skeda med Martin I guess, och vid 04 rasade vi utmattade i säng och somnade.

Mer om min resa kommer så fort nån annan, läs: Oscar, orkat skriva om vad vi gjorde på våra turistdagar, för jag själv är alldeles för lat. :D