Det är så jävla tråkigt med råttors korta liv och snabba åldrande. Visst är det mysigt med en gammal gubbråtta som bara vill ligga och gosa med matte och husse hela dagarna, men vetskapen om att det snart är slut gnager ju ständigt i bakhuvet. Och dom är ju precis som vi människor, åldras på olika sätt och får olika krämpor på köpet.

Lilla Blå, som bokstavligt talat varit vår lilla tornado här hemma har gått och blivit gubbig. Han är fortfarande ävertyrslysten men orkar inte alls speciellt mycket. Han är väldigt trött och inte alls lika stark i kroppen. För bara två veckor sedan sprang han omkring som en galning här hemma och hade absolut inte tid att sitta still mer än någon halv sekund i taget. Jag hoppas att det bara är en svacka, men han är trots allt två år gammal. Damn, det kan gå så fort när man är så liten.