22 timmars sömn senare och jag är inte alls lika suicidal längre som jag var när jag fortfarande befann mig i Jönköping. På plats är det mesta bara ett fruktansvärt lidande och man undrar alltid varför man år efter år utsätter sig för detta, men såhär i efterhand romantiserar man alltid, och ja, visst finns det fantastiska saker som faktiskt händer men som man är lite för hård för att erkänna. Typ som att jag i helgen träffade massor med älskade och saknade vänner. Faktum är att jag fortfarande semi-svävar på moln!


Linda "Jag håller på att dö i sömnen samtidigt som jag gör dig permanent hörselskadad" Barna, Ben "TheMusliM" Baker, Jessica "BFF" Matson, Anders "Korean" Wallin, Givar "vill inte starta klan med morten" Shabani, Henrik "papperskorgspissarn" Nilsson, Frida "Talar numera med brittisk accent" Hultman, samt min nya bekantskap Joakim "jävligt bitter" Nilsson gjorde definitivt min helg. (Ja det fanns givetvis en bunt andra härliga människor med, men jag orkar inte just nu)


Tack Jessica och Anders för att ni kom och hälsade på, det betydde superduperjättemycket för mig. <3

Varför har så jävla många fotomodeller ett stort mellanrum mellan sina framtänder, eller bara rent allmänt fucked up teeth? Är det lite som en basic egenskap man bör för ha för att börja modella? Lite som att vara såååå-himla-alternatiiiv/attentionwhore för att volounteera på DH?

The greatest form of control is when you think you're free when you're being fundamentally manipulated and dictated to. One form of dictatorship is being in a prison cell and you can see the bars and touch them. The other one is sitting in a prison cell but you can't see the bars but you think you're free.

What the human race is suffering from is mass hypnosis. We are being hypnotized by people like this: newsreaders, politicians, teachers, lecturers. We are in a country and in a world that is being run by unbelievably sick people. The chasm between what we're told is going on and what is really going on is absolutely enormous.

Jag är alltså hemma, jag har bara varken orkat blogga från resan eller efter. Mest för att ni suger dock. (Besöker, läser, drar säkert en runk till texten också, men kommenterar inte. WTF. Förväntar mig mer av mina vänner och familj!?) Kanske drar en recap på resan, kanske inte. Vi får se.

Det är hur som helst mycket nu. Ny TV kommer idag. Operation imorgon. Övernattande Sfinx i två dygn. Helg i hufvudstaden med jobb, nöjen och en kompismakaronträff. Veckan därpå är det jobb i Jönköping för hela slanten. Och ja, barnen och sambo givetvis. Hårt!

Å just ja, fönstrena ser ut att behöva putsas också....

Cha cha bloggen! Jag är i Hangzhou igen, för dom som missat det.