Lite för mycket fritid resulterade i detta. Blond och blåögd, nåt för mig?

En jetlaggad André vaknade vid 05-06-nånting, själv sov jag ut till 11 ungefär. Planerade lite för dagen och tog sedan en taxi till en annan taxi och därefter in till stan.

Vi började i "gamla Hangzhou", ett område med gamla byggnader och buiker med typiskt traditionella kinesiska prylar. Trodde jag skulle shoppa ihjäl men men höll hårt i plånkan och köpte endast två armband. Inte heller André hade spenderarbyxorna på sig.

Efter att ha insupit lite kinesisk kultur ville vi ha lite "vanlig" shopping också. Synd bara att alla taxichaufförer vägrade att köra oss till stället vi ville till. Det var relativt nära där vi redan var, fast ändå långt bort nog för att ta taxi och inte gå. Vi gar ändå vandrandet ett försök, och efter att ha knatat i två timmar vad vi tyckte var en relativt rak stäcka, så visade det sig att vi helt plötsligt vart tillbaka där vi startat. Wtf?

Väl tillbaka fick vi faktiskt tag i en taxi som var villig att köra oss till stället vi ville, men då var det istället vi som tyckte att vi skulle hoppa ur ungefär halvvägs. Eller snarare jag tyckte. André tyckte inte alls speciellt mycket då han kände sig sjuk och bara muttrade och "mm"-ade åt allt jag sa.

Efter taxi-urhoppandet knatade vi ner mot West Lake. West Lake är förövrigt det som gett staden dess rykte:"Paradiset på jorden". Och ja, West Lake är vackert. Lika vackert som förra året! :D Väl vid skön passade vi på att splitta en pizza med ost-stuffed-crust. Sen pallade vi inte mer och drog hem.

Fram till Beijing gick faktiskt hela resan äcklig smooth. Kan bero på att jag sov hela vägen though, vilket stackars André inte gjorde. Har en vag förnimmelse av att något äcklig barn skrek emellanåt, men thats it.

Väl i Bejjan blev det dock snäppet värre. Jag började med att lura på André på en buss till en annan terminal, inrikesterminalen, då jag tog förgivet att vårat inrikesflyg, liksom alla andra inrikesflyg på Beijings Airport, skulle avgå från den terminalen. Faktum är att jag kollade inte ens på skyltarna, jag hade uppenbarligen glömt bort att vi inte var kvar i logiska Sverige.

Vi kommer fram till inrikesterminalen för check-in en och en halv timme innan flyget går. Phew, vi hann! Köade i ~15 min innan vi kom fram till disken, där vi får beskedet att vi är på fel terminal. Vi sprang ut till platsen där mellan-terminalerna-bussarna går, väntar ytterligare 10 minuter innan bussen kommer. Givetvis får vi inte gå på då det är avstigningshållplatsen, utan vi måste ner två våningar dår endast två hissar går. Imagine hur lång tid det tog att ta sig ner då alla kineser i världen skulle med hissjäveln. Vi kom till slut ner och hann med en buss tillbaka till rätt terminal och checkar in 30 min innan take off. På fitthåret!

Det lustiga här var dock att jag fick checka in, fick min biljett och mitt bagage omhändertaget. André fick inte checka in, han skulle komma tillbaka 10 minuter senare och checka in då, av okänd anledning. Sagt och gjort, också André fick haka på flighten.

En rush till gaten och ingen har boardat. Två timmar senare har fortfarande ingen boardat. Ingen info, ingen ny tid för avgång, men så öppnas dörrarna och vi får kliva på - bussen. Alltid ett sådant jävla antiklimax att åka buss till flygplanet. Uppenbarligen så blev avgången försenad pga flygplansbyte, då vi till vår stora förtjusning fick flyga jumbojet under den 1,5h långa sträckan. Inte ens till en fjärdedel fylld jumbojet.

Väl framme i Hangzhou möttes vi av en pyttekinesiska och fick åka bil till hotellet. Checkade in, insåg till min stora förvåning att jag skulle dela rum med koreanska Harim som jag känner smått sedan tidigare, dissade not so good looking f00d som vi blev bjudna på, drog en snabbis till KFC med fnattarna, och sedan stupade i säng.