Väskorna packades och togs med till evenemanget. Vi kunde ju inte checka in på det nya hotellet klockan 10 på morgonen så vi hade inget större val. Men vi var tre personer och det var därmed inte asjobbigt att bära, men fortfarande jobbigt enough.

Vi kom fram till Cine Star efter ~20 min promenad, och någonstans i denna byggnad skulle caféet återfinnas. Problemet var bara att inte en enda skylt som varesig inet-café eller KODE5-kval fanns att tillgå. Som tur var så fick vi efter en kort stunds letande syn på tre glada karlar med headsets och tangentbord i näven så vi hakade och stalkade - och kom rätt. Martin aka kul1, som jag känner för att han en gång i tiden lånade min mobilladdare på ett event, välkomnade oss och vi slog oss ned för att covra. Covret flöt, allt gick som väntat. Det som sög var fotoförhållandena på plats. Det var mörkt, trångt och dåligt placerade bord. Crap. Därav de få bilderna från helgen. Sorry fans!

Klockan var närmare 20 när vi äntligen kom ifrån caféet och tanken slog oss att vi inte ätit något sedan frukost. En frukost som inte alls var speciellt kaxig för min del då den bestod av en fralla och ett ägg. Vi högg närmaste restaurang och jag rev av en underbart flottig salamipizza. Lätt in på topp 10 över godaste pizzorna jag någonsin ätit. Sen traskade vi "hem" de 15 minutrarna till det nya hotellet vi skulle bo på - och dog i våra sängar. Innan jag dog hade jag dock en sms-session med Tino som mer eller mindre kunde sammanfattas som "Kom hit till mitt hotell, ja har så jävla tråkigt" - "nae ja orkar inte, du får komma till mitt hotell istället". Det slutade med att ingen kom till någons hotell och vi satt och ruttnade i vår ensamhet. Det fördes ett jäkla liv utanför mitt hotellrum och när jag äntligen somnat får jag åter igen ett sms av Tino, i vilket det står: "Det är några as som har fest på mitt hotell, kan inte sova, jävla skit". Jag somnade igen trots härjet utanför mitt rum, och det visade sg nästa dag att jag och Tino hade rummen brevid varandra,,,

Coverdag nummer två börjar för min del utan frukost, men när jag kände att hungern började göra sig påmind (jag är alltid sjukt hungrig när jag vaknar) demandade jag André att stjäla en frukt åt mig från frukosten för att inte svälta ihjäl. Frukt blev det och sen promenad, igen.

Efter en stunds spelande bestämmer sig grabbarna i SK för att sticka iväg till en av restaurangerna i huset för att käka, jag hänger på då jag som tidigare nämnts inte ätit någon riktig frukost denna dag. Vi sätter oss ner, tar fram menyn och ser att det har pannkakor. Massor av pannkakor med lustiga pålägg som typ bacon, champinjoner osv. walle tar mod till sig och frågar om dem inte kan servera glass till pannkakorna istället. Det var länge sedan jag såg en så förvånad människa som kyparen i det läget, han förstod inte alls dealen med pannkaka och glass så walle fick ett ganska så väntat nej. Alla dissade käk utom KN och Robban, jag hade gärna ätit men jag upptäckte att jag inte alls hade tid och fick gå därifrån fortfarande skithungrig.

Covret fortsatte, Tino & c/o tog sig smått överraskade till final efter att ha slagit mouz två gånger, och mouz krossade i sin tur aTTax med 16-3(!) Pojkarna i aTTax blev så missnöjda att de redan fem minuter efter förlusten satt i sina bilar påväg hem till Tyskland. Innan grabbarna åker kommer dick killarnas manager Sick förbi och säger hejdå till mig, som han kallar för "The Fragbite-girl". 2 sek efter att Sick sagt ordet Fragbite-girl, plingar mitt IRC till och Velox, mycket nöjd, har privvat mig med ordet "Fragbite-girl" och feta smileys. Rich/André berättar senare under kvällen att han är smått avundsjuk och vill att folk ska kalla honom Fragbite-boy.

SK vinner, efter en tight match på nuke, finalen och under den efterföljande prisutdelning utspelar sig en scen som kommer finnas kvar på min näthinna ett bra tag framöver. Finnarna är först upp på scen för att ta emot sitt andrapris, då även mouz redan stuckit hem. En kvinna i 30års-åldern är prisutdelare och CMAX skall utav henne få ett varsitt grafikkort. Pojkarna har ställt sig på en linje brevid varandra och först ut att få sitt pris, ett grafikkort, är SPIKEONE. (Även känd som sad panda. Killen är ju liksom sjukt teddybjörnsgullig.) Kvinnan räcker honom grafikkortet och sedan är det dags för kindpussar, vilket är standard i Holland och i större delar av Europa, tror hon. SPIKEONE fattar inte grejen riktigt utan ser bara jävligt rädd ut när kvinnan kommer nära och böjer sig fram för att kindpussas. Han lyfter försiktigt ena armen för att, vad han tror är att krama tillbaka och ser fortfarande väldigt rädd och okonfortabel ut. Jag som redan från början fattade vad som var på gång sitter i en stol precis framför scenen och killarna i CMAX och håller på att dö av skratt, då looken på SPIKEONES ansikte var sjukt priceless. Kvinnan märker av SPIKEONES no-skills i det här med att kindpussas och förklarar: "Här i Holland så kindpussar vi tre gånger blablablabla", och gör ett nytt försök med lille SPIKE. Denna gången går det bättre, bara det att han pussar liksom inte i "luften" utan verkligen ger henne tre feta pussar på kinden. Detta var så otroligt sött och jag höll åter igen på att dö av skratt samtidigt som jag signalerade till Tino att det snart var hans tur. Tino såg inte helt asnöjd ut, men det gjorde jag. :D

SK:s tur att kliva upp och få pris. SK slipper pussas då en man delar ut priset, eller ja, banderollen. Fototajm! Jag plåtar för kung och fosterland till Craven, den jäveln, frn Readmore kliver rakt in framför mig och ställer sig och fotar. Karln har respektlöst gjort exakt samma sak flera ggr under dagen, mot både mig och André som filmat, så jag känner en liten irritation. Till min stora glädje säger SpawN till sina lagkamrater: "Ey grabbar, skit i dom andra, kolla i FB's kamera istället!" Varpå ett helt SK smajlar mot mig, BARA MIG! :D (Ok, Abdi smajlar inte, han räcker ut tungan.).

Medans jag och pojkarna i SK smider planer för kvällen åker CMAXarna hem. (*sadface*) Efter många om och men, och uteblivna taxis, några gratis öl och några timmar senare, så bestämmer vi oss för att sticka till SKs lyxhotell i Hengelo. Två vänliga admins noterar att SKs taxis aldrig anländer så de erbjuder oss skjuss. Framme i Hengelo är det köpa mat- och öl-dags. Maten inhandlas på Kentucky Fried Chicken, medans ölen inte inhandlas alls. Dem har inte öl på bensinmacken! Vi går upp till hotellet, haxxar Abdis laptop som fått virus, varpå vi sedan bestämmer oss för att sätta oss i hotellbaren. (Innan vi lyckas ta oss ned så ska Abdi dock duscha och definitivt lufttorka, och Robban hinna med att somna i badkaret två ggr.) Problemet är att hotellbaren är stängd på söndagar, men det styrs upp ändå så vi får sitta i lobbyn och dricka. Under denna stund får jag reda på en massa smaskigheter om SK/NiP/annat folk. <3 Skvaller. Kvällen lider så småningom mot sitt slut och halvdöda som vi är allihop är det dega/sova som står som nästa punkt på dagordningen. Jag bestämmer mig för att, istället för att ta en taxi till mitt hotell för ?30, att sova över hos grabbarna eftersom de hade en säng för mycket i varje rum. Jag hamnar i Robbans och walles rum, vilka delar på en dubbelsäng medan jag får sova i en enkelsäng son i normala fall tillhör walle. Jag somnade asap. Dem med. Med TVn på. På högsta volym. :( Jag vaknade ju givetvis 100 ggr av detta man bara orkade inte stänga av. Till slut gav jag dock upp, samlade kraft och sträckte mig efter fjärrkontrollen. Denna natt hos grabbarna grus besparade mig ?20. Oko imo! (Ölen i lobbyn dracks givetvis på SK:s nota! :> )

Runt klockan 12 möter jag sedan André, efter en rad missförstånd från sopans (:>) sida, inne i Enschede Centrum för att spendera våran turistdag. Alla som sa att Enschede sög kan ju skita ner er. Shoppingen var grym, fanns massor att välja på och jag var mycket happy. Hur happy stackars André var över att få följa mig i hasorna genom affär efter affär låter jag dock vara osagt. Vi hittade anyway en wierd affär där vi köpte cocos-läsk och annat snuskigt. Även en kamera, i något nättare party-format än den jag redan har, införskaffades. Nu går ingen säker på fest längre. :) Efter att sedan dessutom ha fått i oss både wook och annat skoj återvände vi till hotellet, eller fängelset som Tino kallade det, för att packa, träffa en klanpolare till André och sedan sova. Slocknade runt 01.

Tisdagen den 30 oktober ringde väckarklockan 05:30. Vid detta läge ville jag för ovanlighetens skull döda mig själv. Eftersom gårdagens planer om att packa gick käpprätt åt helvete var jag dock tvungen att ta mig i kragen och ösa ner att i de pyttesmå men ack så tunga väskorna som vi hade. Denna dag gick dock snuskigt smidigt. Taxin kom och var framme på exakt utsatt tid. Tåget till flyget det samma. Och ja, tro det eller ej, även flyget till Sthlm och tåget därifrån och hem likaså. Dock så hade jag en timmes väntetid inne på Stockholm Central, men där blev jag räddad av underbara walle, som hade råkat springa på Filip på stan och därmed räknat ut att även jag måste vara i krokarna. Så han ringde, tog sig till centralen från Hötorget, och så fikade vi tills det var dags för avgång. Gentleman som han är så hjälpte han mig givetvis med väskorna till tåget också. Mer walles åt folket!