Resan till Holland gick ungefär som alla andra resor hittills - åt helvete.

Gick upp ur sängen 2 innan det var dags för avfärd från hemmet, jag hade dessutom packat nästan allt redan kvällen innen. Ovanligt ambitiöst för att vara jag faktiskt. Givetvis sitter man ju bara och degar med en massa meningslöst fram tills det är ca. 10 min kvar till avfärd och man kommer på att man inte ätit, duschat, packat det sista osv, och så även i detta fallet. Anyway, jag klarar deadlinen och det bär iväg ner till tågstationen. Tåget skall gå 11:22 och när vi kommer fram till tågstationen står alla stationsklockorna på 11:21. Jag skiter nästan ner mig av stress till jag på avgångs-tavlan ser att tåget är försenat till 11:38. Jag andas ut, tar en sväng in på pressbyrån för att köpa dricka och slår mig sedan ned i stationshuset för att invänta tåget. Här utspelar sig sedan något mystiskt innuti mitt huvud mina damer och herrar.

Ca. 10 minuter efter att jag anlänt till tågstationen är klockan fortfarande 11:21 och jag börjar halvt paranoid fundera på om jag istället för att vara på tågstationen befinner mig i något slagt paralellt universum där tiden stannat, eller om världen bara hämnas på mig över min förtjusning över den glade söte mannen i Heroes som kan frysa tiden och sin omgivning men ändå kan röra sig själv. Jag sneglade ne på min mobilklocka och var helt övertygad om att den gick fel, som vanligt, tills jag tjuvkikade över på min bänkgrannes klocka vilken även den visade 11:16. Klockorna på väggen stod stilla i ytterligare några minuter och jag bestämde mig för att de helt enkelt måste ha stannat ett halvt dygn tidigare eller dylikt. Plötsligt slår min mobilklocka över till 11:22 och likaså klockorna på väggarna. Efter detta gick klockorna på väggarna rätt igen, och min Heroes-teori smög sig på min igen. Scary. :(

Det något försenare tåget tar mig sedan till Sthlm, och ett proppfullt Arlanda Express sedan mig vidare till Arlanda där jag möter André aka RiCH. André är en rar karl bör även nämnas! En timme innan avgång går vi till en automat för att checka in med self service. Allt går skitbra tills det är dags för att skriva ut våra biljetter då automaten i princip ber oss dra åt helvete genom att helt plötsligt börja vråla om att den är ur fuktion. Jag morrar och går sedan bort till en annan automat övertygad om att vi inte kommer få ut några biljetter här då det säkert kommer stå att vi redan tagit ut dem eller liknande. Men det hela går vägen, vi lämnar av vårt bagage (slapp tack vare selfservice en 200 meter lång kö, hurra för mig), och inser att flygplanet som skall ta oss till Oslo är 70 minuter försenat. 130 minuter att slå ihjäl så vi drar och käkar utan att egentligen ens vara hungriga. André beställer en sallad medan jag själv river av kanske millenniets godaste pasta. Herrejävlar jag äckligt gott det var. (Kräftstjärtar, kantareller, vitlök och annat smaskigt i såsen. Mamma, laga det plz!) Efter detta går vi igenom säkerhetskontrollen och har astråkigt resterande tid tills avgång.

Ett dyngdimmigt Oslo välkomnar oss och vi får åter gå igenom en säkerhetskontroll. Det tog säkert 30 min att få igenom 20 pers. Effektiv personal där, Oslo flygplats! Tilläggas bör att det var inget som krånglade, ingen som hade någon bomb eller så, det var bara jäkligt slö personal. Även planet från Oslo var sedan nästan en timme försenat och än en gång fick vi väntaaaaaaaa.... När vi väl fick boarda så blev jag och André förflyttade till andra platser än de jag bokat vid inchekningen. Från rad 6 till rad 19. Vellan däremot fick avancera fram från rad 17 till sex. Rad sex var den bakesta raden i Economy Plus, vilket innebar att Vellan fick gratis mat, vi där bak fick inte ett glas vatten ens utan att betala för oss. Jag sov.

I Amsterdam skulle vi landat straxt efter 19, men istället var vi framme runt 21, och vid denna tidpunkt var jag och André rejält hungriga. Vi sprang runt på flygplatsen Schiphol och letade efter något att äta. Så småningom ser vi en skylt där det står "Burger King 200 meter", denna är placerad framför en vägg och inget BK finns i sikte. Vi sken upp som solar, men 200 meter åt vilket håll? Vi hittade hur som helst så småningon till BK, där vi med tre(3) personer framför oss ändå fick stå i kö i över en halvtimme. Jag överdriver inte, det var verkligen över en halvtimme. Vi fick vår mat, åt vår mat och köpte sedan tågbiljetter till den 2h långa resan till Enschede för 138.80 euros. (Tur & retur 3 pers.)

Framme i Enschede tod vi en taxi som först körde oss till "Dish Hotel", efter att jag visat honom en karta med avress och vägbeskrivning till vårat hotell och pekat och sagt "To this hotel please", framme vid Dish Hotel visade jag kartan för honom igen och han sa att "But you said Dish Hotel?!". Sedan körde han oss rätt. Woho!

Vi var framme på hoteller 00:30, trots att jag hoppade i säng direkt lyckades jag inte somna förrän efter 03 någon gång. Sköööööööööönt att få sova, äntligen.

Trodde jag ja... Klockan 07:00 hör jag hur det börjar hamras i rummet under mitt, och detta är ett fruktansvärt lyhört hotell. Kvart över sju drar de igång två borrar också. Jag ligger kvar i sängen till klockan åtta och lyssnar på detta oväsen innan jag bestämmer mig för att ge upp och går upp för att duscha istället. Tanken här var att vi skulle bege oss från hotellet klockan 10 så jag hade ju tack vare borrandet gott om tid på mig. I min väntan sedan gick det ju inte att se på TV heller, för den överröstades av borrarna, och jag var inte jättesugen på att nöja mig med att läsa textningen på holländska. Så jag packade istället om mina väskor sakta och omsorgsfullt för att få tiden att gå, vi skulle ju byta hotell också.

Nu tar jag en liten paus i skrivandet. Mer om resan kommer sen!