Dag 1. Ankomsten

Efter en god natts sömn hemma hos Sarah i Gubbängen var det dags att hoppa på tuben för att ta sig in till centrum, möta HT, och sedan bege sig vidare till Arlanda för att hoppa på flighten till Amsterdam. Allt detta gick som planerat förutom den lilla detaljen att jag faktiskt sprang på flpee nere i tuben. Stockholm är mindre än man tror, doh.

Efter 1,5 timmars väntan på, numera astråkiga - eftersom jag är så sjukt berest, Arlanda, var vi uppe i luften mot Amsterdam.Jag tror jag lyckades sova en skvätt, men jag är inte säker. En intressant detalj inträffade dock under denna flygning. KLM är ju så sjukt gulliga och bjuder på antingen mackor eller tilltugg under sina flights, och så även denna gång, då vi tilldelandes två mackor var. I ena var det någon form av ost, och i den andra var det lufttorkad skinka med gurka. HT, denna märklige man är rädd(?) för gurka och skulle till varje pris ha bort den från sin macka. Var är den intressanta detaljen rörande detta undrar ni förståss, jo, HT tvätvägrade att ta i gurkan med händerna, utan gick istället lös med en pinne, som man normalt sätt rör om i sitt kaffe/te med, och satte igång att peta frenetiskt på gurkan samtidigt som han akompanjerade detta med äcklade uttryck i form an "eeew" osv. Väl framme i Amsterdam möttes vi av tulpaner i massor och folk som pratade ett förbannat fult språk, holländska. Språket är så fult att jag vill döda typ allt när jag hör det.

Även en hel del intressanta affärer hittades, i vilka jag givetvis skulle titta. Stackars lilla rädda HT ville inte bli lämnad ensam på den stora flygplatsen så han fick snällt följa med. ;)

Vidare mot Birmingham, och på detta flygplan fick vi någon form av snackas med honung och BBQ-smak. Snuskigt jäkla asgott tbh, men sedan satt jag resten av resan med skuldkänslor över att jag verkligen inte borde häva i mig sån skit med min figur. Damn. Tror jag lyckades sova en liten stund under denna flight med, men jag är inte säker här heller.

Framme i B-ham och glada i hågen tar vi oss ut på parkeringen för att lokalisera en flygbuss. Efter många om och men hittar vi tillslut rätt och får hejd på en buss. Vi går på, ska betala och chauffören börjar gnälla nånting om växel. De har som policy att inte ge växel på brittiska bussar utan tanken är att man alltid ska betala jämnt, annars så kan man dra åt helvete, eller betala mer än vad man borde. Underbara växlingskontor, bankomater med mera ger ju en bara sedlar, och den minsta sedeln i Storbritanninen är på £5. Vi försökte förklara detta, men chaffisen sa fortfarande tvärt nej. Vi kunde inte växla till mindre stålar någon stans heller, så vi fick glatt hoppa in i en taxi och punga ut £24 istället för £nåntingjättelite som bussen skulle kostat. Värdelöst. Men jag får tillbaks det. Tack fb. <3

Väl framme på hotellet välkomnades vi av en mycket trevlig medelålders svart herre. Han vad otroligt hjälpsam och serviceinriktad. Hade det inte varit för att min väska inte var stor nog, hade jag stoppat ner honom och tagit med honom hem dirr. Vi hade fått ett dubbelrum och ett enkelrum bokat åt oss, och gammal fb-räv som jag är, iallafall jämfört med HT fick jag dubbelrummet. Tji fick jag dock när jag varken hade fjärrkontroll eller badkar, som HT den jäveln fick. Rummet var för övrigt snuskigt litet. Bilder kommer att bifogas. Anyway, vi checkade in, sedan drog vi ut på en lite promenad i jakt på mat. Jag fick syn på ett paket kex som hette noob-nånting och kunde bara inte mostå. HT måste för övrigt anse mig vara en väldigt opålitlig person då han efter att ha ställt frågan; "Kan man verkligen dricka vattnet i England?" Och fått svaret; "Eeh ja?!, ändå köpte en 3-liters dunk med vatten. Efter detta knatade vi vidare till en kinesisk restaurang som vi i tidigare förbifart bestäms oss för att inta dagens kvällmål på. Dem hade något form av specialerbjudande på Take Away, i viken något som hette "Chicken balls" ingick. Detta var någotnting vi givetvis inte kunde motstå så vi smällde till med en "Special Take Away Offer" var. Vad vi missade var att denna rätt var gjort för två personer, och eftersom alla vet att en normal portion för en person på en kinarestaurang räcker till tre-fyra personer, så hade vi här alltså mat för typ 6-8 pers. Woho! \o/ Vi åt, sen sov vi. I varsitt rum alltså, så tro inget - snorungar.

---

Dag 2. CGS med drafting

Relativt utvilad vaknade jag och bestämde mig för att skita i frukost, då det var halvkomplicerat och måste beställas osv. Jag hade en vattenkokare på rummet, tack te-besatta UK <3, så jag bestämde mig för att för första gången i mitt liv smaka på kaffe, samt tet som bjöds. Kaffet var som väntat - skitäckligt, men jag kom på den geniala idén att jag håller för näsan och häver så mycket kaffe jag kan, sedan tar jag några klunkar te för att sedan för säkerhets skull även dricka vatten och käka några kex. Problemet här var att hela faderullan tillslut bara smakade fisk. I min första analys av läget kom jag fram till att det måste vara kombinationen av kaffet och tet som frambringade fiskmaken, men vid en närmare titt på det hela så var det bara tet, i sig själv, som smakade detta. Så fruktansvärt jävla asäckligt, för det smakade verkligen fisk. Och jag överdriver inte ens. Jag drack inte det tet mer. Och för er som undrar varför jag absolut skule ha i mig kaffet - jag tänkte att det skulle kunna va en sjysst grej, man ska ju tydligen bli pigg av det, och enigt min vän Thom blir man även jäkligt bajsnödig om man häver mycket kaffe. Jag tyckte alltså det helt klart var värt att testa på.

Efter fiskstunden och 10 minuter i duschen, 40 minuten under hårtorken tack vare det förbannade dåliga trycket på luft i den var jag och HT redo att ge oss av mot evenemanget, med buss! Allt gick fint eftersom det var "Just take any bus from here and u'll get there" som gällde, 10 min senare var vi framme. Väl inne sprang vi på Emil som skulle styra upp en man åt oss vid namn Jason som skulle fixa med våra presspass. Denne Jason dörk inte upp, vi väntade i 40 minuter, innan den svenska kontaktpersonen för CGS, Charlotta, dök upp och räddade vår visit. Charlotta var förövrigt en mycket hjälpsam och pratglad dam.

Vi stegade in i pressrummet, satte upp våra prylar och pinaler, och drog igång coveret. Synd bara att internet inte funka och vi typ inte hade någon ström eftersom våra "omvandlare" var gay. För övrigt så var pressrummet snuskigt kallt och man frös i jacka när man satt där inne, och att göra ett snabel-a på ett brittiskt tangentbord sög ungefär lika mycket som temperaturen, fick jag erfara. Efter paniksamtal med Tomas och Filip angående att vi bara hade en halv laptop som fungerade och absolut inget annat dök NoA:s manager guddo, also known as Martin upp, och erbjöd oss en av sina trehundrasjuttiofem omvandlare. Martin, our hero! Kort efter detta blev vi utkörda ur pressrummet. Why? Jag vet inte, men någon rått-admin ville inte ha oss i lokalerna medan dem förberedde draften. Vafan, vi var ju inte ens i nästan samma rum.

Nerhivad, ja nästan(!), för trappan väntade vi på nedervåningen av Omega Sektor i tre timmar. Dealen var att vi skulle vänta där nere i max 20 minuter. Yeah right, my ass. Tack vare Martin så fick jag iallafall tiden att gå...tills vi släpptes upp igen till draften, som jag brydde mig så jävla asmycket om egentligen. Väl uppe så var dem inte alls klara viket hade utlovats utan vi fick sitta där och vänta i 40 minuter till innan den brittiska pre-draften drog igång. Waow. Ca 1,5h senare var det dags för den Europeiska, vilken jag alltså filmade. Reultatet av mitt värdelösa och darrhänta filmande återfinns på Fragbite.

Efter draften var det Open Bar. Open Bar är farligt, men till en början var det faktiskt riktigt trevligt. Jag bänkade mig hos Louie, även känd som RED och som spelar i Stockholm Magnetik, och drog igång en konversation. Delaktiga i denna konversation var även Sparkle och vizzion, spelare från samma lag som RED, och väldigt trevliga människor. "Baren" inne på Omega Sektor stängde så småningom och vi begav oss vidare till en krog på andra sidan gatan. Magnetik-sourcearna gick till hotellet, men på denna andra krog återfanns bland annat bESEL, guddo, Liefje med flera. Vi hade trevligt - tills det stängde, sedan försvann vi vidare ut i natten... (natten som slutade med att vissa blev alldeles för fulla och någon, jag nämner inga namn, spydde ner sitt hotellrum och kom till "jobbet" 6 timmar efter avtalad tid nästa dag.)

---

Dag 3. Europafinal

Denna dag gick mest ut på att fotografera spelare som spelade spel. En omgång spel som blev väldigt försenad. Detta har jag skrivit om tidigare så jag orkar inte göra det igen. Efter att fotograferande var avklarat, fick jag utav Charlotta en tröja från vardera lag signerad med de draftade spelarnas namn, och efter detta åkte vi tillbaka till hotellet.

Denna tredje kväll var en blöt historia, eller rättare sagt blev det. Vi var åter igen på jakt efter mat, så vi gick iväg till food placet och bestämde oss denna dag för att käka indiskt. Eller jag bestämde, HT hade inte så mycket att säga till om. HT hade aldrig ätit indiskt tidigare och var smått skräckslagen, men han hade ju inte ätit kinesiskt heller innan jag drog med honom och köpte kinamat den första dagen och han tyckte ju tydligen om det, så denna gång litade han på mig. Och ja, tilläggas bör att han gillade även den indiska maten. Som för övrigt var betydligt mildare än i Sverige. (sadface). När vi var klara med maten satte ösregnet igång. Tack. Vi hade bara 2 kilometer att gå och ingen hade jacka eller någonting. Vi klarade oss dock relativt bra och föll i säng ganska omgående, då vi nästa dag skulle stå färdigpackade och redo för avfärd kl 08:00 i lobbyn.

---

Dag 4. Hemåt!

08:00 stod vi klara i lobbyn. Ok, jag var 5 minuter sen kanske, men whatever. Taxin kom typ 20 över 8 så det var ju no stress anyway. Tack vare morgontrafik och gulliga omvägar, chaffisen var noob, så var vi en timme senare framme vid flygplatsen. Konstigt nog gick detta bara på £18, men whatever.

Vi gick in på flygplatsen, och gick till check-in-disken. Ponde var först med att checka in, och blev direkt utfrågad om sitt bagage. Jag antog att det var standard så jag brydde mig inte så mycket. När det sedan var min och rödtottens HT:s tur ställdes inte en enda fråga. Jag antog senare att det hade med Pondes skägg att göra. Diskriminering.

Säkerhetskontrollen blev dock en mindre angenäm upplevelse, då damen man stötte på först absolut skulle vara en jävla fitta. Vi fick under inga som helst omständigheter ha två pyttepytte handbagage istället för gigantiska monsterväskor som flera avdra passagerare hade. De krävde att vi antingen skulle checka in väskan med laptops/väskan med stillbildskamerorna/väskan med filmkameran och firestoren. Varje normal människa fattar ju att man inte checkar in sådana värdefulla och ömtåliga saker till idioterna som handskas med bagaget, och jag försökte på ett, fortfarande, trevlig sätt förklara hur ömtåliga sakerna var. (Bagagesnubbarnas filosofi, och även flygbolagens i övrigt, verkar ju vara att misshandla folks bagage så mycket som möjligt). Jag frågade om flygbolaget ersatte skiten om det gick sönder när det checkats in, även här var hon vrång och tvär och gav mig ett nej. Arg som ett bi, med oftast automatiskt tillhörande dåliga attityd, tog jag upp min telefon och ringde hem till Sverige för att vråla lite på min älskade chef Tomas angående problemet. När jag vrålat klart säger kärringen aka fittan, surt till mig att man inte får prata i mobiltelefon heller där just utanför säkerhetskontrollen. Hon ville verkligen förstöra mitt liv och göra mig ännu surare, och hon lyckades. Jag muttrade något på engelska om att jag skulle skulle ta mitt liv asap, och traskade därifrån med väskjävlarna. HT såg rädd och förvirrad ut, men hängde efter.

Jag lyckades efter en liten stund packa om så att jag på något sätt lyckades få sakerna i tre verkligen asproppfulla väskor att få plats i två, och vi fick så småninon komma igenom den förbannade säkerhetskontrollen. Väl inne återstod över två timmars väntan och jag gick och köpte mig en mjukisvalp i ren vrede. Egentligen ville jag döda, men ingen lämplig person fanns till hands.

Hemresan var i övrigt så fruktansvärt värdelös, jag hade ju inte ens något roligt handbagage typ i form av en bok med mig tack vare den där förbannade ompackningen, så jag tänker inte ens skriva om det.

Ni som upptäcker massa stavfel i min text får som vanligt ursäkta. Som bekant så skriver jag normalt sett som en påse skit, men detta är dessutom skrivet på den lilla svarta äckliga laptopen, så det mesta är helt åt helskotta. Och btw, korrläsa, vad är det?! ;C