Hemresan of hell, WB & snel hest

När jag äntligen återhämtat mig efter den otroligt otäcka och helvetiska hemresan från Leipzig, eller ja från Arlanda tbh, och skall dra igång mitt bloggande igen, så ramlar en kille ihop ca 5-10 meter ifrån mig i ett epilepsianfall. (Tror jag?) Ett jävla härj uppstår och även jag slukas upp utav stämningen en aning. Men! Kalla mig okänslig om ni vill, killen överlever antagligen och jag fortsätter därmed mitt bloggande.


Tillbaks till helvetesresan och varför den var så helvetisk. Under hela mina båda flygresor hemåt från Leipzig hade jag en otäck känsla av att något skulle hända med mitt bagage. Jag har dock en tenden att vara överdrivet paranoid gällande mina resedon, speciellt efter den nästan ännu mer helvetiska hemresan deån Dallas förra året, så jag försökte avfärda dessa tankar såfort de dök upp.


Landad och lättad över att vara hemma i Sverige igen ser jag mitt gigantiska bagage komma på bagagebandet, med hela jäkla handtaget avslitet. Hurfan sliter man av ett handtag av metall?! Nåja, Lufthansa/SAS lyckades iallafall och jag undrade hur fasiken jag skulle få hem väskan. Jag släpade bort den enorma väskan till kundservice och en tokgullig man gav mig utan att ens protestera en ny väska. Större och snyggare, oh yeah! Det var alltså bara att packa om, och lämna den gamla där.


Lokaliserade ett ledigt bord på Arlanda där jag började packa om mina väskor, och till min stora fasa, när jag öppnar locket, känner jag hur en stank av öl, (ja öl luktar äckligt när man är jäkligt osugen på det), når min nåsa. Det visar sig att en av de fyra flaskor öl som jag så omsorgsfullt slagit in i sjukt mycket mjuka kläder och grejer har spruckit. Mycket nyfiken på hur detta gått till så jag som sagt hade slagit in det sjukt ordentligt, men lyckades de slita loss mitt handtag så borde jag väl knappast vara förvånad över det här heller. Synd bara att allt i hela väskan är dränkt i öl.


Ompackad tog jag första bästa Arlanda Express in till Centralen. Jag luktade med all säkerhet inte alls speciellt gott, utan snarare svettigt alko. Inne på Centralen beslutar jag mig sedan för att köpa en Whopper Jr-meny. Sagt och gjort, jag får min meny, efter att killen i kassan konstaterat att vi är födda samma år och dag efter att ha sett mitt leg då jag betalade, och skall plocka åt mig servetter och ketshup. En mindre lyckad aktiveitet då jag på något, för mig fortfarande helt ofattbart sätt, krossar mina i Frankfurt inköpta spritflaskor helt åt helsike. Alltså jag nuddade verkligen endast golvet lite lätt med påsen, och de väl stötdämpningsförpackade spritflaskorna krossas alltså och en sörja av citronlikör och vodka rinner ut på golvet. Jag sliter upp påsen, räddar min parfymflaska och flyr sedan fältet. Styr kosan mot Comfort hotell, som någon jävel bestämde sig för att lägga på fel sida om World Trade Center/Cityterminalen, så jag får leta ihjäl mig innan jag hittar dit och får min sömn.


Inte ens nästan utsövd, trots att jag sket i frukosten, går jag upp 11 och rushar till Centralen för att hinna med första bästa tåg hem. Med 20 minter kvar till avgång bestämmer jag mig för att köpa 2 cheeseburgare och en cola, som damen i kassan på McDonalds så fint packar ner i en påse. Då jag normalt sätt är väldigt mån om att inte spilla ut saker, o speciellt skärrad efter gårdagens bravader med utspillda drycker, är jag tokförsiktig där jag går med min McDonaldspåse. Men så hnder det otroliga...när jag kliver på tåget inser jag att min vita hoodie är full av stora bruna fläckar. Stora bruna fläckar av Cola. Helvete, tänker jag och är läskigt nära att kasta påsen med dryck och mat åt skogen. (Rälsen). Men jag tänker om och tar med skiten upp på tåget ändå då jag faktiskt är tokhungrig och colan är drickbar även om man lyckats hälla ut hälften utan att ens hälla ut den.


När jag intagit min plats på tåget öppnar jag min påse för att plocka upp de efterlängtade cheeseburgarna. Jan inser rätt snabbt att påsen är till hälften fylld med utspilld cola och cheeseburgaren som ligger längst ner är alltså ganska förlorad. Den kastar jag ganska raskt efter konstaterandet och packar istället upp burgare nummer två. Burgare nummer två är halvt dränkt i cola, men det ska väl gå ner tänker jag och stoppar i mig den. Framme i Norrköping, pappa hämtar på tågstationen och resan of hell är över. Äntligen.



Tänkte även skriva om WB och horsie här, men måste iväg och fota, so Ill take it l8er. Går ju inte att spara utkast av nån förbannad jäkla anledning idag. Horaaaay 4 blogg.se. Skitsida tbfh.

Och förlåt mamma för att jag svär så mkt, men du vet att jag älskar dig, och jag vet att du älskar mig ändå. <3

Till bloggens startsida


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback

Min profilbild