Vid en första anblick ser en Shuttle oskyldig och smidig ut, men såfort man införskaffat sig en egen bryter helvetet löst. Efter ungefär 5-6 år med egna shuttlar har även jag såklart fått erfara detta.

Möjligheterna att bygga om och byta ut datordelar till en sådan här liten kompakt sak suger, på många sätt. Det är ont om plats och strömkablarna är alldeles för få. I vissa fall kan man inte heller använda vanliga datordelar, utan måste köpa specialanpassade och oftast svindyra saker.

Utrymmesproblemet jag nämnde ovan är dock något man kan leva med. Inte så farligt egentligen. Värre är det med formateringen, iallafall för mig. Man formaterar som vanligt och installerar windows. So far, so good. Sedan kommer problemen. Man måste installera speciella drivrutiner som man fick på en skiva tillsammans med shuttlen när man köpte den. Vemfan håller reda på en sån skiva? (Nån jävla fjant gör säkert det) Hur som helst, har man lycklats göra sig av med denna så finns drivrutiterna att hämta på internet. Waow, smidigt, tänker man, tills man inser att drivrutinen måste installeras för att man över huvud taget skall kunna komma åt internet. Dvs drivrutinen så att moderkortet i en shuttle skall fungera ihop med nätverkskortet.

Jag har otaliga gånger fått ringa vänner och bekanta, vrålat ut min vrede och fått dem att ladda ned drivrutinerna till sina datorer för att sedan bränna ut dom åt mig. (Tack Cartman, Johanna, Gurka, Philip mfl). Just nu har jag ett brännt exemplar att tillgå, men faktiskt även originalskivan som jag lyckats finna i en superrensning jag gjorde för nåt år sedan. Hur som helst så måste jag installera dessa skivor om och om igen, växla mellan dom osv för att det öht skall installeras något och för att det där förbannade jävla skitnätverkskortet skall hoppa igång. Jag frustar och spottar, svär och slår i bordet. Det finns få saker som kan göra mig så förbannad som datorstrul. Tillomed originalskivan fuckar sig alltså och det retar verkligen gallfeber på mig.

I övrigt så är shuttle en trevlig grej. Tjing.