För mina närmaste är det antagligen ingen hemlighet att jag brukar sitta och surfa rätt mycket på FlashBack-forumet. Så även idag.

Flashback är ett väldigt intressant ställe där man kan hitta, ja precis allt. Idag fann jag till exempel en tråd om figging. Figging var något jag aldrig hört om förr så intet ont anande klickar jag på länken som leder mig in till diskussionen om just detta. Post nummer ett innehåller en wiki-länk som förklarar begreppet figging för oss oinvigda. To make it short: man kör upp en bit ingefära i röven, detta för att få en brännande känsla där bak, en sk. "burning sensation".

I flertalet trådar om sånahär knasigheter publiceras det ofta på FlashBack "självupplevda" historier, mer eller mindre kopplade till diskussionsämnet. Sanningshalten varierar givetvis, men just denna lilla story, sann eller ej, i figgingtråden tyckte jag var sjukt underhållande. Enjoy:

"Don't go there, people! Ni vet hur det är med perversioner. De tenderar att eskalera. De gamla kickarna räcker plötsligt inte längre och då ska det vara mer och mer. Till slut spårar det ur, tro mig.

Vi började lite försiktigt med ingerfära. Syltad, för att vara bestämd. Så långt var det väl okej för min del. Men det kändes ju snabbt lite för vanilj, tyckte hon som var mån om sin image (kan påpeka att riktig vanilj, alltså kryddan, inte ger någon särskild sensation).

Därefter blev jag tvingad att stå med potatisskalaren i högsta hugg och skala färsk ingerfära om kvällarna. Och fort skulle det gå när lusten föll på. Det var ett jävla trassel. Det är inte helt lätt att hitta lämpliga ingerfärsbitar i mataffären heller. Många bitar har fel form, men man fick ju köpa upp allt de fick in ändå så man hade ett lager i kylen, annars blev det ett sånt helvetes liv hemma. Tjejen i kassan måste ha undrat. Men man kunde ju inte gärna återanvända gårdagens bitar. Skalad ingerfära är en färskvara, särskilt i det sammanhanget.

Men sen var inte det bra nog heller. Då skulle det strös cayennepeppar i det ena hålet efter det andra. Den där skiten yrde ju runt i sängen och man fick den i ögonen sen när man förgäves försökte sova efteråt. Fy fan, jag var både rödögd och hålögd i två månader.

Ja, i alla fall, sen en dag hette det helt plötsligt att jag var dålig lagspelare om jag inte var beredd att ta emot också. Så då var man tvungen att bre ett tjockt lager dijonsenap på korven om man skulle få nåt. Hamnar ni där själva rekommenderar jag exportsenapen Grey Poupon, för den är relativt mild till skillnad från vissa lokala märken jag kom i kontakt med under vår gemensamma semester i Nice.

Det ska inte ge några bestående fysiska men om man bestämmer sig för att krydda sitt sexliv, sägs det. Men de psykiska såren läker inte så lätt. Jag kommer nog aldrig bli riktigt hel igen.

Hur slutade det, undrar ni kanske. Det var som att jag inte räckte till för henne till slut, hur mycket jag än pepprade och saltade. Jag gav väl ingen mersmak längre, antar jag. Så till slut dumpade hon mig tvärt och försvann från radarn. En kompis till mig sprang på henne på stan senare och växlade några ord med henne. Hon är tydligen tillsammans med nån sliskig snubbe som jobbar på DAGAB. Själv sitter jag här i min lägenhet numera, ensam med en bitter eftersmak. Och kryddskåpet ekar tomt."