I en av skandinaviens storklaner huserar en mycket märklig manager. Han har stort hår, det sägs att han liknar
Bob Marley. I alla fall om man får tro en viss britt jag sprang på i Berlin.

Bob Marley och jag vad rätt så bra mates en gång i tiden, detta någon stans kring CPL Winter 2006. Jag var där, han var där. Han stod lutad mot räcket utanför min hotelldörr, jag satt i dörröppningen trött och med en risig frisyr som höll på att driva mig till vansinne. Men han tyckte den var fin sa han, med den röda infärgade slingan jag hade. Han sa även att han önskade sig en tjej som mig. Vi pratade en hel del under det evenemanget och efteråt också. Vänskap, nothing else.

Bob Marley hatar mig numera om man får tro han egna ord. Hans egna ord sa även att jag är en sån jävla värdelös människa som drar ner kvalitén på Fragbites content. När en kollega bad honom specifiera sig bottnade detta hat i att jag var såååå himla dålig på att intervjua.(!!!!) Jag ska tydligen ha sagt "Nu ska vi se här" i en intervju jag gjorde i Tyskland med WCG-Johan. Fyfan vad värdelös jag är. Jag förtjänar verkligen att bli hatad.

Men å andra sidan, jag har faktiskt grava problem med att ta någon på allvar som [...] och som utan några som helst hämningar hjälper sitt lag att fuska under en NGL-final. Damn, jag är så jävla dålig. ;(