Idag fick jag ett mail från en arg dam, och efter att ha läst detta slog det mig att jag har fan problem. Jag har grova problem med mitt beteende. Jag snackar skit hela tiden om nästan allt och alla, och hade det inte varit för att det är så jävla kul så hade jag faktiskt övervägt att försöka sluta. Men faktum kvarstår, det är jävligt tillfredsställande och kul att snacka skit om andra. Allt ifrån att muttra fram kommentarer ute på stan om hur jävla fula alla är till skvaller om folk på CS-scenen. Det är faktiskt väldigt sällan jag säger snälla saker om folk.

Min livsfilosofi är; förakta alla tills dom bevisat att dom är värda motsatsen, och denna filosofi hjälper mig ju knappast heller på vägen mot ett skitsnackfritt liv, men å andra sidan så skiter jag it så vadfan gnäller jag för. Det är kul att snacka skit.

Ni som dock kan känna er safe är Morten, broder, tbh-fnasken, Herr Hogan, Ido i sido, Rosenberg, Marc in da park...helvete jag minns ju inte ens vilka mina kompisar är och vilka av dom jag faktiskt tycker om. Men ni känner nog på er om jag tycker om er på riktigt, och ni som är osäkra, ja er tycker jag antagligen inte om då. :)


Om inte min ont-om-ledigt-diskutrymme-popup lägger av snart btw så tar jag fan livet av någon. Och NEJ, jag tänker inte rensa på D-disken. Forget it!