Från att dom första stråna under armarna dyker upp rakar sig dom flesta kvinnor frenetiskt i armhålan. Efter ca. tio år med kroppsbehåring avtar det frenetiska och ersätts istället med det-är-fest-ikväll-så-jag-kanske-borde-raka-mig. Och fest är det inte varje dag, inte i mitt liv i alla fall, så rakar mig under armarna kanske jag orkar göra en gång i veckan ungefär.

Detta innebär ju givetvis att man drabbas av en liten lätt stubb efter några dagar, vilken jag idag under dagens badkarsbad passade på att avlägsna. Under denna avhårningssession kom jag att tänka på en händelse som utspelade sig förra veckan:

Jag och Morten låg och gosade med pojkarna i sängen. Jag ligger med ena armen under huvudet när Cujo kommer fram och sniffar mig i armhålan, vilket Morten uppmärksammar och säger "Ser du Cujo, Mamma har också päls".

Tack för den bekräftelsen Morten. Men skönt att du gillar mig trots min päls.