När jag vakade idag vad jag på hyfsat humör. Inte ens vafan-är-klockan-så-jävla-mycket-tanken lyckades göra mig upprörd faktiskt. Mådde helt okej i kanske ytterligare 30 minuter innan det var dags att skala det där ägget jag kokat till frukostmackan. Självklart ska ägget jävlas med mig, ett jävlande som inte är av denna värld dessutom. Äggvitan envisades med att följa med skalet av, vilket är enormt frustrerande när jag normalt sett faktiskt är bäst i hela världen på att just skala ägg. En knapp femtedel han jag skala innan jag i ren vrede tog ägghelvetet och sulade in det i råttburen istället. Råttorna blev ju iaf glada.

En stund senare sätter jag mig vid datorn med min otroligt upphetsande frukost - kneippbröd med smör. (Jo, slog minsann på stora trumman vad gäller frukosten efter den inträffade äggincidenten.) Gled som vanligt in på bloglovin, läste, kommenterade. Andra dagar då jag mötts av bloggar där man får kommentar-svaret "Bloggen är modererad blablabla" har jag mest tänkt "Why? Orka." Men idag, nej idag lackar jag ur fullständigt och vrålar i min ensamhet: "GE MIG EN SKRIDSKO OCH TILLGÅNG TILL DIN TANDUPPSÄTTNING SÅ JÄVLAR SKA DU FÅ SE PÅ MODERERAD!"

Sen lugnade jag ner mig. Lite.

Anger management, anyone?