Partner in crime
Igår fick jag ett SMS av min goda väninna, landsmaninna och vapendragerska, Fröken Brown. Hon hade sett mitt föregående inlägg i bloggen och berättade att hon var fett på att kränga med mig. YIPPIE, I've got a partner! \o/ - tänkte jag. Föga visste jag då vad som komma skulle, nästan ett dygn senare. Ett nytt sms:
Hon påstår att våra gemensamma k-business bara var ett skämt. Hon är rädd för aina. Men jag känner henne bättre än så. Jag vet att detta egentligen inte är något skämt, det är på fullaste allvar. Vi är ju ungrar-maffian!
Vi kan köra antikt vid sidan, som Mrado med sin import. Inga problem, kompis!
Hon påstår att våra gemensamma k-business bara var ett skämt. Hon är rädd för aina. Men jag känner henne bättre än så. Jag vet att detta egentligen inte är något skämt, det är på fullaste allvar. Vi är ju ungrar-maffian!
Vi kan köra antikt vid sidan, som Mrado med sin import. Inga problem, kompis!
Kommentarer
Postat av: Ela
Haha jag e kan för fan inte ens se skilldnad på salt och socker, tror jag hade sugit i koksbranchen. Däremot är jag somliga stunder en gammal tant fångad i en ung kvinnas kropp så antikviteter är lätt ma thang.
Sen när vi är fett rika och framgångsrika, kan vi sitta i läderstolarna i draknästet och såga folks livsverk brutalt och helt empatilöst :D
Postat av: Lancia
Haha. I love you Linda!
Trackback