Bakfyllan från helvetet
Vår första semesterdag i Seoul blev en hård sådan, trots att fysisk aktivitet i princip inte alls existerade. Jag har tidigare nämnt denna dag här, men det var en aningen klen beskrivning. (Av en så fullspäckad dag, I mean.)
Först och främst kom vi i säng vid 06:30 och det vore en rejäl underdrift att påstå att vi var dyngraka. Det var faktiskt mycket värre än så. Bilderna nedan talar sitt tydliga språk:
Kl 12 ringde telefonen. det var lobbyn som ville att vi skulle komma ner för att betala för våran extranatt. Jag ville dö. Minsta rörelse och en spya knackade genast på gomseglet. Men jag bet ihop och tio minuter senare var jag nere i lobbyn med 80 000 won i näven. Vid medvetande var jag dock inte. Betalade snabbt som satan och gick upp på rummet och la mig igen.
En kort stund, trodde jag, senare blev jag väckt av Henrik. I själva verket var klockan 19. Jag hade egentligen ingen plan på att gå upp, men mitt dåliga samvete fick mig att pallra mig ur sängen. Varenda kroppsdel värkte men vi tog oss i kragen ock åkte till McDonalds. Efter den kanske mest svårätna BigMacen någonsin så orkade vi inte mer och åkte hem igen och la oss. Fruktansvärt givande dag.
Först och främst kom vi i säng vid 06:30 och det vore en rejäl underdrift att påstå att vi var dyngraka. Det var faktiskt mycket värre än så. Bilderna nedan talar sitt tydliga språk:
Kl 12 ringde telefonen. det var lobbyn som ville att vi skulle komma ner för att betala för våran extranatt. Jag ville dö. Minsta rörelse och en spya knackade genast på gomseglet. Men jag bet ihop och tio minuter senare var jag nere i lobbyn med 80 000 won i näven. Vid medvetande var jag dock inte. Betalade snabbt som satan och gick upp på rummet och la mig igen.
En kort stund, trodde jag, senare blev jag väckt av Henrik. I själva verket var klockan 19. Jag hade egentligen ingen plan på att gå upp, men mitt dåliga samvete fick mig att pallra mig ur sängen. Varenda kroppsdel värkte men vi tog oss i kragen ock åkte till McDonalds. Efter den kanske mest svårätna BigMacen någonsin så orkade vi inte mer och åkte hem igen och la oss. Fruktansvärt givande dag.
Jävlar vad hårt det var.
Kommentarer
Trackback