Kom hem, baby!

Här sitter jag, på randen till totalt nervsammanbrott. Igår började jag vråla på en USB-sticka för att den inte ville samarbeta. Jag ringer till min mor och Jessica stup i kvarten. Jag beklagar mig för allt och alla på msn och Facebook. Idag gick jag till och med till pizzerian och köte mig en kebabtallrik, inte för att jag var hungrig utan för att jag ville träffa en människa, vem som helst, bara någon!

Efter att ha vuxit upp som ensambarn trodde jag aldrig att jag skulle bli såhär sällskapssjuk ever. Röd och jag umgås egentligen inte med varandra, vi pratar inte ens speciellt mycket, men jag är så van vid att han alltid sitter här vid sin dator, just till höger om min. På sin höjd är han liksom iväg ett par timmar på jobb, men annars är han alltid här.

Redan på eftermiddagen, samma dag som han åkt, så började ensamheten krypa sig på och nu håller jag alltså på att bli fullkomligt galen. Hur ska jag fixa två veckor när jag knappt klarat två dagar? Till och med råttorna har blivit helt galna och protesterar genom att göra sådant som dom så väl vet att dom inte får.

Så om du läser det här, älskade sambo, fadern till mina barn, etc, det är dags att komma hem nu. (Om du vill ha något hem och en familj att komma hem till, för vi hamnar fan på psyket snart hela bunten.)

Rödman och Villeman

Till bloggens startsida


Kommentarer
Postat av: Paula

Nah! Vad gulligt! Men nu ska du strax ut och åka du med ju!

Postat av: Myaraq - den där lilla svenskimån

snuttigt.

2011-04-07 @ 20:23:26
URL: http://myaraq.blogg.se/
Postat av: Ela

naaaw :)

2011-04-07 @ 20:30:45
URL: http://konstigtattvaraela.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback

Min profilbild