Snubblade över det här sköna blogginlägget. Så härligt trångsynt, kunskapsfattigt och allmänt sorgligt skrivet. Jag reder ut faktafelen. (Ja, räkna med personagrepp. Det är så vi jobbar här.)

"Det finns en kultur bland ungdomar och människor inom den livsstilen som i folkmun kallas punk. Även självmordsbenägna rakbladsfetishister som titulerar sig själva som ”emo” brukar också tillhöra den skaran. Man ser dem i bland på bussar, i tunnelbanor och i köpcentrum där de oftast medvetet avslöjar sin lilla hemlighet offentligt. Den så kallade ”tamråttan” är tydligen här för att stanna, men vem vill egentligen ha ett skadedjur som husdjur?"

Jag sticker inte under stol med att råttägarvärlden kryllar av diagnos-människor och allmäna idioter, vissa ser till utséendet säkert ut som "emo" enligt allmänheten dessutom, men i övrigt ser dom flesta råttägare ut som helt vanliga människor. Dessa människor brukar heller inte ha med sig sina djur till köpcentrum eller i kollektivtrafiken, såvida det inte handlar om en regelrätt djurtransport, men aldrig för att skylta med.

"Jag hatar råttor. Det är inte det att jag är rädd för dem, för det är jag inte, utan jag känner bara ett intensivt hat mot dessa små monster som jag ej kan rå för. Jag hatar hur de äter, jag hatar hur de rör sig och jag hatar hur de ser ut. Jag har som sagt ingen råttfobi då jag utan problem kan vistas i närheten av dem. Jag får helt enkelt bara samma känsla när jag ser en råtta som när jag upptäcker att jag har en fästing krypandes på mig. Man känner sig väldigt oren och får ett intensivt behov av att tvätta sig."

Den här killen behöver nog kolla upp termen fobi lite närmare. Alternativt genomgå en psykiatrisk utredning, för det där så kallade hatet är inte sunt. Inget en frisk människa sysslar med. Jag är rätt säker på att känslan av orenhet grundar sig i något helt annat än råttor och fästingar dessutom. Psykoanalys även på den, kanske.

"Att folk kan ha dessa små monster som husdjur är för mig en gåta. Visst, jag kan förstå om man har dem hemma som ormmat, men att kela med dem som om de vore någon slags katt är bara för mycket. En råtta är en varelse som de flesta av oss helst vill se död i en råttfälla, alternativt i munnen på ett rovdjur. Varken mer eller mindre."

Killen har helt klart aldrig träffat en tamråtta. Att man kan kela med en tamråtta "som om det vore någonslags katt" är inte den enda likheten katt och råtta emellan. Råttor går på låda också. Jag betvivlar starkt att "dom flesta av oss" vill se råttorna döda, lika starkt som jag betvivlar att du är rätt person att tala för "dom flesta av oss" med dom störningar du så uppenbart ligger inne med. (Jepp, den uppfattningen är helt grundad på enbart inlägget om råttor)

"”Nej, en vild råtta är inte alls samma sak som en tam råtta” säger alltid alla gnagaraspiranter som bestämt hävdar att ”tamråttan” är ett optimalt husdjur. De tycker att denna sjukdomskälla med fördel kan förädlas och hållas i en bur med sågspån i. Men kom ihåg att råttan kom med digerdöden. Ni vet, den där sjukdomen som utrotade en tredjedel av hela Europas befolkning för en sisådär 700 år sedan. Att då hävda att boven till så många människors död är ett perfekt husdjur låter en aning sinneförvirrat."

Tamråttan är ett optimalt husdjur. Tamråttan är exakt samma sak som en vild råtta bortsett från att den är tam, samt att utseendet är något förändrat. Jämför med hund och varg. Man bör inte hålla råttor på sågspån dessutom, det är inte bra för deras luftvägar. Och för er som är för dumma för att läsa på innan ni yttrar er, en snabbkurs i det här med råttan och digerdöden:

Först ett par basic facts:

• Digerdöden inträffade på 1300-talet.
• Tamråttan (rattus norvegicus domesticus) härstammar från brunråttan (rattus norvegecus).
• Brunråttan kom till Europa på 1700-talet.
• Svartråttan (rattus rattus) är numera i princip utrotad i Europa pga brunråttan.
• Tamråttan (rattus norvegicus domesticus) har inget som helst med svartråttan (rattus rattus) att göra.

Now you do the math. Alt. läser stycket nedan:

"Pest orsakas av bakterien Yersinia pestis som i första hand angriper gnagare, framförallt råttor men också den tidens hamstrar och ekorrar. Bakterien överförs i mindre utsträckning från råttor till människan genom direktkontakt utan framför allt genom pestloppan Xenopsylla cheopis. På medeltiden var det framför allt svartråttan (Rattus rattus) som var värd för bakterien. Den kallas också för hus- eller skeppsråtta och levde i nära anslutning till människornas bostäder. Loppan angriper vanligtvis inte människan, men kan göra det om råttan dött och blivit kall. Den söker sig då till en levande, varm kropp i närheten. När människorna väl blivit sjuka överförde de smittan till varandra."

"Nu fördömmer jag inte dem som trots allt köper en råtta som husdjur. De får göra precis som de vill. Men en sak är säker, om den så kallade ”tamråttan” kommer i min närhet så kommer den få se en närbild av min sko och sedan förpassas så nära asfalten att den praktiskt taget blir ett med den."

Jag å andra sidan är rätt säker på att om du yttrar dessa ord i min närhet är det du som kommer få se en närbild av min sko.

And no, du är uppenbarligen varken snygg, smart eller ödmjuk. Släpp sargen.