Svartskalle - på riktigt
Har under några veckors tid nu planerat att färga min, ack ej så jävligt assynliga, men ändå närvarande utväxt i håret. Den har inte direkt stört mig, men jag tänkte ändå att det bör göras, för om man hamnar i ett väldigt ofördelaktigt ljus, så ser mig utväxt nästa grå ut. Det är fett osnyggt.
Snål/fattig student som jag är tänkte jag även att denna gång lägger jag inte ut 1000;- på färgning hos frisör, utan jag köper hårfärg för hemmabruk istället, dock exakt samma färg som den jar har i håret. Inte samma märke som jag fick hos frisören, men samma förg, aka "djup kastanj" - och än en gång tackar jag det så in i helvete rättvisa livet för resultatet. "Va i helvete, vad mörkt det ser ut", tänkte jag när jag hade sköljt ur färgen ut håret. Men jag avfärdade tanken rätt snabbt då Morten sa, "Det ser nog bara sådär mörkt ut för det är blött, oroa dig inte." Jag drog igång hårblåsen, och fem minuter senare inser jag till min stora fasa, och även till viss glädje*, att HÅRET ÄR SVART! (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
* Jag har under de senaste tre åren velat ha håret mörkare, typ mörkbrun/svart, men min mor har grymtat elakt åt mig varje gång jag nämnt detta så jag har inte ens nästan vågat tänka tanken något mer. Hon tycker jag ska va ljus i håret som förr, med slingor och hela faderullan. Tönt!
Gudarna pissar alltså på mig som vanligt, även om resultatet vart halv-OK I guess, med det är alltså inte bara dig det är synd om Quincy.
Skillnaden på färgen enligt förpackningen och den jag fick på mitt hår är jävligt stor imo?!
Birmingham - The Story
Dag 1. Ankomsten
Efter en god natts sömn hemma hos Sarah i Gubbängen var det dags att hoppa på tuben för att ta sig in till centrum, möta HT, och sedan bege sig vidare till Arlanda för att hoppa på flighten till Amsterdam. Allt detta gick som planerat förutom den lilla detaljen att jag faktiskt sprang på flpee nere i tuben. Stockholm är mindre än man tror, doh.
Efter 1,5 timmars väntan på, numera astråkiga - eftersom jag är så sjukt berest, Arlanda, var vi uppe i luften mot Amsterdam.Jag tror jag lyckades sova en skvätt, men jag är inte säker. En intressant detalj inträffade dock under denna flygning. KLM är ju så sjukt gulliga och bjuder på antingen mackor eller tilltugg under sina flights, och så även denna gång, då vi tilldelandes två mackor var. I ena var det någon form av ost, och i den andra var det lufttorkad skinka med gurka. HT, denna märklige man är rädd(?) för gurka och skulle till varje pris ha bort den från sin macka. Var är den intressanta detaljen rörande detta undrar ni förståss, jo, HT tvätvägrade att ta i gurkan med händerna, utan gick istället lös med en pinne, som man normalt sätt rör om i sitt kaffe/te med, och satte igång att peta frenetiskt på gurkan samtidigt som han akompanjerade detta med äcklade uttryck i form an "eeew" osv. Väl framme i Amsterdam möttes vi av tulpaner i massor och folk som pratade ett förbannat fult språk, holländska. Språket är så fult att jag vill döda typ allt när jag hör det.
Även en hel del intressanta affärer hittades, i vilka jag givetvis skulle titta. Stackars lilla rädda HT ville inte bli lämnad ensam på den stora flygplatsen så han fick snällt följa med. ;)
Vidare mot Birmingham, och på detta flygplan fick vi någon form av snackas med honung och BBQ-smak. Snuskigt jäkla asgott tbh, men sedan satt jag resten av resan med skuldkänslor över att jag verkligen inte borde häva i mig sån skit med min figur. Damn. Tror jag lyckades sova en liten stund under denna flight med, men jag är inte säker här heller.
Framme i B-ham och glada i hågen tar vi oss ut på parkeringen för att lokalisera en flygbuss. Efter många om och men hittar vi tillslut rätt och får hejd på en buss. Vi går på, ska betala och chauffören börjar gnälla nånting om växel. De har som policy att inte ge växel på brittiska bussar utan tanken är att man alltid ska betala jämnt, annars så kan man dra åt helvete, eller betala mer än vad man borde. Underbara växlingskontor, bankomater med mera ger ju en bara sedlar, och den minsta sedeln i Storbritanninen är på £5. Vi försökte förklara detta, men chaffisen sa fortfarande tvärt nej. Vi kunde inte växla till mindre stålar någon stans heller, så vi fick glatt hoppa in i en taxi och punga ut £24 istället för £nåntingjättelite som bussen skulle kostat. Värdelöst. Men jag får tillbaks det. Tack fb. <3
Väl framme på hotellet välkomnades vi av en mycket trevlig medelålders svart herre. Han vad otroligt hjälpsam och serviceinriktad. Hade det inte varit för att min väska inte var stor nog, hade jag stoppat ner honom och tagit med honom hem dirr. Vi hade fått ett dubbelrum och ett enkelrum bokat åt oss, och gammal fb-räv som jag är, iallafall jämfört med HT fick jag dubbelrummet. Tji fick jag dock när jag varken hade fjärrkontroll eller badkar, som HT den jäveln fick. Rummet var för övrigt snuskigt litet. Bilder kommer att bifogas. Anyway, vi checkade in, sedan drog vi ut på en lite promenad i jakt på mat. Jag fick syn på ett paket kex som hette noob-nånting och kunde bara inte mostå. HT måste för övrigt anse mig vara en väldigt opålitlig person då han efter att ha ställt frågan; "Kan man verkligen dricka vattnet i England?" Och fått svaret; "Eeh ja?!, ändå köpte en 3-liters dunk med vatten. Efter detta knatade vi vidare till en kinesisk restaurang som vi i tidigare förbifart bestäms oss för att inta dagens kvällmål på. Dem hade något form av specialerbjudande på Take Away, i viken något som hette "Chicken balls" ingick. Detta var någotnting vi givetvis inte kunde motstå så vi smällde till med en "Special Take Away Offer" var. Vad vi missade var att denna rätt var gjort för två personer, och eftersom alla vet att en normal portion för en person på en kinarestaurang räcker till tre-fyra personer, så hade vi här alltså mat för typ 6-8 pers. Woho! \o/ Vi åt, sen sov vi. I varsitt rum alltså, så tro inget - snorungar.
Dag 2. CGS med drafting
Relativt utvilad vaknade jag och bestämde mig för att skita i frukost, då det var halvkomplicerat och måste beställas osv. Jag hade en vattenkokare på rummet, tack te-besatta UK <3, så jag bestämde mig för att för första gången i mitt liv smaka på kaffe, samt tet som bjöds. Kaffet var som väntat - skitäckligt, men jag kom på den geniala idén att jag håller för näsan och häver så mycket kaffe jag kan, sedan tar jag några klunkar te för att sedan för säkerhets skull även dricka vatten och käka några kex. Problemet här var att hela faderullan tillslut bara smakade fisk. I min första analys av läget kom jag fram till att det måste vara kombinationen av kaffet och tet som frambringade fiskmaken, men vid en närmare titt på det hela så var det bara tet, i sig själv, som smakade detta. Så fruktansvärt jävla asäckligt, för det smakade verkligen fisk. Och jag överdriver inte ens. Jag drack inte det tet mer. Och för er som undrar varför jag absolut skule ha i mig kaffet - jag tänkte att det skulle kunna va en sjysst grej, man ska ju tydligen bli pigg av det, och enigt min vän Thom blir man även jäkligt bajsnödig om man häver mycket kaffe. Jag tyckte alltså det helt klart var värt att testa på.
Efter fiskstunden och 10 minuter i duschen, 40 minuten under hårtorken tack vare det förbannade dåliga trycket på luft i den var jag och HT redo att ge oss av mot evenemanget, med buss! Allt gick fint eftersom det var "Just take any bus from here and u'll get there" som gällde, 10 min senare var vi framme. Väl inne sprang vi på Emil som skulle styra upp en man åt oss vid namn Jason som skulle fixa med våra presspass. Denne Jason dörk inte upp, vi väntade i 40 minuter, innan den svenska kontaktpersonen för CGS, Charlotta, dök upp och räddade vår visit. Charlotta var förövrigt en mycket hjälpsam och pratglad dam.
Vi stegade in i pressrummet, satte upp våra prylar och pinaler, och drog igång coveret. Synd bara att internet inte funka och vi typ inte hade någon ström eftersom våra "omvandlare" var gay. För övrigt så var pressrummet snuskigt kallt och man frös i jacka när man satt där inne, och att göra ett snabel-a på ett brittiskt tangentbord sög ungefär lika mycket som temperaturen, fick jag erfara. Efter paniksamtal med Tomas och Filip angående att vi bara hade en halv laptop som fungerade och absolut inget annat dök NoA:s manager guddo, also known as Martin upp, och erbjöd oss en av sina trehundrasjuttiofem omvandlare. Martin, our hero! Kort efter detta blev vi utkörda ur pressrummet. Why? Jag vet inte, men någon rått-admin ville inte ha oss i lokalerna medan dem förberedde draften. Vafan, vi var ju inte ens i nästan samma rum.
Nerhivad, ja nästan(!), för trappan väntade vi på nedervåningen av Omega Sektor i tre timmar. Dealen var att vi skulle vänta där nere i max 20 minuter. Yeah right, my ass. Tack vare Martin så fick jag iallafall tiden att gå...tills vi släpptes upp igen till draften, som jag brydde mig så jävla asmycket om egentligen. Väl uppe så var dem inte alls klara viket hade utlovats utan vi fick sitta där och vänta i 40 minuter till innan den brittiska pre-draften drog igång. Waow. Ca 1,5h senare var det dags för den Europeiska, vilken jag alltså filmade. Reultatet av mitt värdelösa och darrhänta filmande återfinns på Fragbite.
Efter draften var det Open Bar. Open Bar är farligt, men till en början var det faktiskt riktigt trevligt. Jag bänkade mig hos Louie, även känd som RED och som spelar i Stockholm Magnetik, och drog igång en konversation. Delaktiga i denna konversation var även Sparkle och vizzion, spelare från samma lag som RED, och väldigt trevliga människor. "Baren" inne på Omega Sektor stängde så småningom och vi begav oss vidare till en krog på andra sidan gatan. Magnetik-sourcearna gick till hotellet, men på denna andra krog återfanns bland annat bESEL, guddo, Liefje med flera. Vi hade trevligt - tills det stängde, sedan försvann vi vidare ut i natten... (natten som slutade med att vissa blev alldeles för fulla och någon, jag nämner inga namn, spydde ner sitt hotellrum och kom till "jobbet" 6 timmar efter avtalad tid nästa dag.)
Dag 3. Europafinal
Denna dag gick mest ut på att fotografera spelare som spelade spel. En omgång spel som blev väldigt försenad. Detta har jag skrivit om tidigare så jag orkar inte göra det igen. Efter att fotograferande var avklarat, fick jag utav Charlotta en tröja från vardera lag signerad med de draftade spelarnas namn, och efter detta åkte vi tillbaka till hotellet.
Denna tredje kväll var en blöt historia, eller rättare sagt blev det. Vi var åter igen på jakt efter mat, så vi gick iväg till food placet och bestämde oss denna dag för att käka indiskt. Eller jag bestämde, HT hade inte så mycket att säga till om. HT hade aldrig ätit indiskt tidigare och var smått skräckslagen, men han hade ju inte ätit kinesiskt heller innan jag drog med honom och köpte kinamat den första dagen och han tyckte ju tydligen om det, så denna gång litade han på mig. Och ja, tilläggas bör att han gillade även den indiska maten. Som för övrigt var betydligt mildare än i Sverige. (sadface). När vi var klara med maten satte ösregnet igång. Tack. Vi hade bara 2 kilometer att gå och ingen hade jacka eller någonting. Vi klarade oss dock relativt bra och föll i säng ganska omgående, då vi nästa dag skulle stå färdigpackade och redo för avfärd kl 08:00 i lobbyn.
Dag 4. Hemåt!
08:00 stod vi klara i lobbyn. Ok, jag var 5 minuter sen kanske, men whatever. Taxin kom typ 20 över 8 så det var ju no stress anyway. Tack vare morgontrafik och gulliga omvägar, chaffisen var noob, så var vi en timme senare framme vid flygplatsen. Konstigt nog gick detta bara på £18, men whatever.
Vi gick in på flygplatsen, och gick till check-in-disken. Ponde var först med att checka in, och blev direkt utfrågad om sitt bagage. Jag antog att det var standard så jag brydde mig inte så mycket. När det sedan var min och rödtottens HT:s tur ställdes inte en enda fråga. Jag antog senare att det hade med Pondes skägg att göra. Diskriminering.
Säkerhetskontrollen blev dock en mindre angenäm upplevelse, då damen man stötte på först absolut skulle vara en jävla fitta. Vi fick under inga som helst omständigheter ha två pyttepytte handbagage istället för gigantiska monsterväskor som flera avdra passagerare hade. De krävde att vi antingen skulle checka in väskan med laptops/väskan med stillbildskamerorna/väskan med filmkameran och firestoren. Varje normal människa fattar ju att man inte checkar in sådana värdefulla och ömtåliga saker till idioterna som handskas med bagaget, och jag försökte på ett, fortfarande, trevlig sätt förklara hur ömtåliga sakerna var. (Bagagesnubbarnas filosofi, och även flygbolagens i övrigt, verkar ju vara att misshandla folks bagage så mycket som möjligt). Jag frågade om flygbolaget ersatte skiten om det gick sönder när det checkats in, även här var hon vrång och tvär och gav mig ett nej. Arg som ett bi, med oftast automatiskt tillhörande dåliga attityd, tog jag upp min telefon och ringde hem till Sverige för att vråla lite på min älskade chef Tomas angående problemet. När jag vrålat klart säger kärringen aka fittan, surt till mig att man inte får prata i mobiltelefon heller där just utanför säkerhetskontrollen. Hon ville verkligen förstöra mitt liv och göra mig ännu surare, och hon lyckades. Jag muttrade något på engelska om att jag skulle skulle ta mitt liv asap, och traskade därifrån med väskjävlarna. HT såg rädd och förvirrad ut, men hängde efter.
Jag lyckades efter en liten stund packa om så att jag på något sätt lyckades få sakerna i tre verkligen asproppfulla väskor att få plats i två, och vi fick så småninon komma igenom den förbannade säkerhetskontrollen. Väl inne återstod över två timmars väntan och jag gick och köpte mig en mjukisvalp i ren vrede. Egentligen ville jag döda, men ingen lämplig person fanns till hands.
Hemresan var i övrigt så fruktansvärt värdelös, jag hade ju inte ens något roligt handbagage typ i form av en bok med mig tack vare den där förbannade ompackningen, så jag tänker inte ens skriva om det.
Ni som upptäcker massa stavfel i min text får som vanligt ursäkta. Som bekant så skriver jag normalt sett som en påse skit, men detta är dessutom skrivet på den lilla svarta äckliga laptopen, så det mesta är helt åt helskotta. Och btw, korrläsa, vad är det?! ;C
Tre bilder (Som jag bara måste dela med mig av)
2. Junior har oxå fläckar i fel färg. HÄHÄ.
3. Vi var givetvis tvugna att beställa chicken ballsen. :D
För att klargöra det hela...
Mer pengar till e-sport och tid i TV är skitmysigt, men still. Madness berättade för mig att han spelat PGR i 2 veckor, nu kan killen leva på spelet. RED berättade att hans lag tränat i nio dagar inför detta - nu lever de på spelet. DoA-tjejerna är precis värdelösa på DoA, ändå kan de leva på det. No offence, det är inget personligt mot någon av spelarna, men spelvalen suger fortfarande.
Även ett av mina tidigare inlägg här i bloggen, det som handlade om fragbite och rykten som uppstår, tänkte jag förklara. Nu under kvällen fick jag utav en vän, men samtidigt även en kollega på en konkurrerande eSports-site, frågan om det inlägget handlade om huruvida jag hotade om att lämna FB eller ej. Nej - jag hotar inte på något sätt att lämna FB. (Sorry haters ;> ). Jag älskar FB, älskar att åka iväg o covra. MEN, jag hatar skitsnacket, men just skitsnack är ju tyvärr oundvikligt på denna insnöade scen. Det är bara jag som måste lära mig leva med skiten. :(
Ett sammanfattande blogginlägg rörande Birmingham-resan kommer inom kort.
(M > all) Ciao!
CGS suger.
Med ett genomsnitt på en indisk restaurang per 100 meter hittar man givetvis ingen när jag är hungrig och ska ha mat. Blev baguett - igen. Jag är så sjukt trött på att äta antingen baguetter eller bk/mcD på events. GIEF TIKKA MASALA PLZ.
Europafinalerna pågår just nu, började bara 5½ timme efter utsatt starttid. Jävla skit-CGS. Igår var draften mer än 2h försenad också, hela CGS är en stor jäkla försening. "Minipauserna" mellan spelen som ska vara fem minuter är de fem längsta minuterna ever, i icke birminghamska mått mätt är dessa 5-minutare snarare 40 minuter långa.
Nu ska jag skjuta mig själv. Jävla CGS.
Skit skit skit
Det är inget fel på Fragbite i sig, jag älskar FB, jag älskar kanske inte alla mina medarbetare men jag accepterar dem. Och jo - vissa av dem har såklart en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar även att åka på coverresor. Det är scenen som suger. Det är det faktum att jag föddes som tjej som suger. Och idag hatar jag iofs även coverresor....
Varför? Jo, för om man är en tjej som arbetar med en mansdominerad scen har man automatiskt - om man så mycket som samtalar med någon av motsatt kön - även legat med denne. (Men alltså, vemfan ska jag annars snacka med om jag inte "får" snacka med killar om alla runt omkring mig när jag jobbar är just killar? HALLOO? ) Det är inte första gången jag drar igång datorn och möts av ett meddelande "Jag hörde av X att du legat med Y." Så frågar man "Varfan har X fått det ifrån?", och man möts av svaret "X såg att ni delade taxi/satt o snackade större delen av kvällen/nåt annat totalt oskyldigt" eller något i den stilen, Fruktansvärt irriterande då sådana meningslösa skitrykten kan såra folk. Nödvändigtvis inte mig, då jag vet vart jag har mig själv, vad jag gjort och inte, men folk runt omkring, folk som inte vet vad som är sanning och inte - kanske inte tar det på samma sätt som jag.
Skit. Nu ska jag döda någon.
Multicolored arm
(Detta är ett inlägg jag skrev för några dagar sedan men inte lyckades publicera. Inlägg från Birmingham kommer senare.)
Jag är snygg idag, sjukt snygg. Eller iallafall min arm är. Den ser sådär härligt nymisshandlad ut med sina blålila toner. Faktum är att den är misshandlad, på riktigt alltså, men kanske inte med flit. För att göra en lång historia kort, jag och hästen var inte helt ense om huvudida sadeljorden skulle användas till sadeln eller ej. Personligen föredrar jag att rida med en fastspänd sadel, Junior föredrar att bl riden utan. Det hela eskalerade alltså i en liten fight där jag blev dlå och Junior ångerfull. End of story.
Efter vår lilla konflikt stog hoppträning på schemat med Fia, Frexen, Jenny och Ginni. Frexen hade skitkul, Junior hade halvkul och Ginni hade kul ibland. Inget stopp, ingen rivning - vår egenkomponerade bana fyllde sitt syfte.
Väl hemma var det dags att kolla inkorgen på Fragbite. Vi hade ju som bekant postat en nyhet i vilken läsarna uppmanades att ställa frågor till det polska superlaget PGS. Jag tog på mig att vara fråginsamlare, så i nyheten fanns alltså en direktlänk till "skicka meddelande till Lancia". Ingen av oss räknade med speciellt många frågor från läsarna, men helt plötsligt hade jag ~350 meddelanden med questions for the pros. Och jag måste faktiskt berömma kidsen lite, då endast ett trettiotal av alla dessa innehöll fjanteri och oseriositeter. Ett par utdelade bannar senare och jag var good to go - för att sortera upp alla frågor och sammanställa allt skit. Jag var ju så sjukt ambitiös och skrev ner ALLA frågor, samt vilka användare de kom ifrån så det tog lite tid, och några timmar senare när rumpan började göra olidligt ont efter morgonens p-spruta*, klarade jag inte av att hålla till vid datorn något mer. Med 3/4 av frågorna sammanställda slängde jag över resten av jobbet på mina kära chefer. Tomas medgav senare idag att han hatar mig, och ändå var det inte han som fått göra det resterande jobbet utan hans stackars bror.
Just nu sitter jag på tåget, påväg till Stockholm. I Stockholm skall först mat styras, det är prioritet ett. Sen ska jag intervjua polacker - på engeksla. Jag gillar inte att intervjua på engelska, det är liksom inte min grej. Men jag gör det för bröderna H. Må de ge mig all kärlek och respekt i världen efter detta. Speciellt eftersom de skeppar iväg mig till Birmingham och CGS senare i veckan.
Efter intervjun bär det av till Gubbängen, närmare bestämt hem till Sara och hennes lilla monster Matilda. Barn är ju, vilket ni som känner mig vet mycket väl, en av mina lite svagare sidor och de väcker gärna onda tankar hos mig. Men, jag gillar Sarah så jag ska försöka gilla den lilla med. Hon sov ju sist jag hälsade på så vi hann inte umgås så mycket.
* För er som aldrig tagit en p-spruta skall jag tala om hur det känns. Själva nålsticket och insprutandet av denna till mängden tre liter(aaa lovar!!) vätska är uthärdligt men knappast behagligt. Det spänner i tamefan hela benet när det sprutas in, men gu vad det är värt det! Mindre värt är dock smärtan i hela högra skinkan (jag tar i regel sprutan i höger, ja), som man får leva med efter nålsticket och sedan i några dar. Hela skinkan känns som ett enormt blåmärke och både sitta och ligga är iallafall i mitt fall ganska smärtsamt. Har man dessutom ryggskott - vilket jag lyckats dra på mig nu, blir livet sjukt mycket roligare. Gud pissar på mig as usual.
Bilder kommer, seeya.
Mad shopper
Jag passade även på att köpa ett litet set med skruvmejslar. Ruskigt fula dessutom. (HAHAHA!) Bilder kommer imorrn. Ciao.
Bitter? Nää?
Klockan är snart fyra på morgonen och likförbannat sitter jag här framför datorn och gör nada av värde. Ett fyllesamtal från Ryssland avverkades för en liten stund sedan och det är väl ungefär det roligaste som skett under hela aftonen. - Jag hatar fyllesamtal.
Jag avslutar detta totalt meningslösa blogginlägg med tre bilder, för att det hela inte ska verka fullt så otrevligt som det egentligen är. Nedan; Traktorägg(HEHEHE), asful jag med skitful ridhjälm på hästryggen, lurigt väder under ridturen.
Masterplan!
Ela aka Linda <3 bus:
jag har alltid tänkt, att om han är otrogen eller nått
Ela aka Linda <3 bus:
då ska jag skada något han älsakr
Ela aka Linda <3 bus:
typ
Ela aka Linda <3 bus:
skita i hans dator och sen limma på chassit
Jag älskar dig och din evil brain, Linda! :D
Yllet for president.
Fulfängelet är utan tvekan den bästa idé som kläckts på länge i detta dagens sorgliga och äckliga samhälle.
(Fö. sa min mor till mig idag: - Alex, jag vill inte påverka ditt partnerval på något sätt men den där cArn verkar vara en rar kille. Fast jag tycker ju om Morten så nu ska jag inte säga mer.)
Mys hos Jr.
Ebba har gjort ett mycket bra jobb med honom för övrigt. Han är snyggare, inte alls lika sur och kittlig som förut och betydligt mer egergisk. Han mår bra och det syns! Ridturerna verkar inte längre vara pest och pina för honom, utan när man väl är ute och skall trava är det bara "SPRINGA SPRINGA SPRINGA" som gäller känns det som.
Passade på att ta några bilder med mobilkameran, (därav kvaliteten på bilderna), undet dagens vistelse i stallet & på hästryggen. Förstorningsbara! ENJOY:
Hemresan of hell, WB & snel hest
När jag äntligen återhämtat mig efter den otroligt otäcka och helvetiska hemresan från Leipzig, eller ja från Arlanda tbh, och skall dra igång mitt bloggande igen, så ramlar en kille ihop ca 5-10 meter ifrån mig i ett epilepsianfall. (Tror jag?) Ett jävla härj uppstår och även jag slukas upp utav stämningen en aning. Men! Kalla mig okänslig om ni vill, killen överlever antagligen och jag fortsätter därmed mitt bloggande.
Tillbaks till helvetesresan och varför den var så helvetisk. Under hela mina båda flygresor hemåt från Leipzig hade jag en otäck känsla av att något skulle hända med mitt bagage. Jag har dock en tenden att vara överdrivet paranoid gällande mina resedon, speciellt efter den nästan ännu mer helvetiska hemresan deån Dallas förra året, så jag försökte avfärda dessa tankar såfort de dök upp.
Landad och lättad över att vara hemma i Sverige igen ser jag mitt gigantiska bagage komma på bagagebandet, med hela jäkla handtaget avslitet. Hurfan sliter man av ett handtag av metall?! Nåja, Lufthansa/SAS lyckades iallafall och jag undrade hur fasiken jag skulle få hem väskan. Jag släpade bort den enorma väskan till kundservice och en tokgullig man gav mig utan att ens protestera en ny väska. Större och snyggare, oh yeah! Det var alltså bara att packa om, och lämna den gamla där.
Lokaliserade ett ledigt bord på Arlanda där jag började packa om mina väskor, och till min stora fasa, när jag öppnar locket, känner jag hur en stank av öl, (ja öl luktar äckligt när man är jäkligt osugen på det), når min nåsa. Det visar sig att en av de fyra flaskor öl som jag så omsorgsfullt slagit in i sjukt mycket mjuka kläder och grejer har spruckit. Mycket nyfiken på hur detta gått till så jag som sagt hade slagit in det sjukt ordentligt, men lyckades de slita loss mitt handtag så borde jag väl knappast vara förvånad över det här heller. Synd bara att allt i hela väskan är dränkt i öl.
Ompackad tog jag första bästa Arlanda Express in till Centralen. Jag luktade med all säkerhet inte alls speciellt gott, utan snarare svettigt alko. Inne på Centralen beslutar jag mig sedan för att köpa en Whopper Jr-meny. Sagt och gjort, jag får min meny, efter att killen i kassan konstaterat att vi är födda samma år och dag efter att ha sett mitt leg då jag betalade, och skall plocka åt mig servetter och ketshup. En mindre lyckad aktiveitet då jag på något, för mig fortfarande helt ofattbart sätt, krossar mina i Frankfurt inköpta spritflaskor helt åt helsike. Alltså jag nuddade verkligen endast golvet lite lätt med påsen, och de väl stötdämpningsförpackade spritflaskorna krossas alltså och en sörja av citronlikör och vodka rinner ut på golvet. Jag sliter upp påsen, räddar min parfymflaska och flyr sedan fältet. Styr kosan mot Comfort hotell, som någon jävel bestämde sig för att lägga på fel sida om World Trade Center/Cityterminalen, så jag får leta ihjäl mig innan jag hittar dit och får min sömn.
Inte ens nästan utsövd, trots att jag sket i frukosten, går jag upp 11 och rushar till Centralen för att hinna med första bästa tåg hem. Med 20 minter kvar till avgång bestämmer jag mig för att köpa 2 cheeseburgare och en cola, som damen i kassan på McDonalds så fint packar ner i en påse. Då jag normalt sätt är väldigt mån om att inte spilla ut saker, o speciellt skärrad efter gårdagens bravader med utspillda drycker, är jag tokförsiktig där jag går med min McDonaldspåse. Men så hnder det otroliga...när jag kliver på tåget inser jag att min vita hoodie är full av stora bruna fläckar. Stora bruna fläckar av Cola. Helvete, tänker jag och är läskigt nära att kasta påsen med dryck och mat åt skogen. (Rälsen). Men jag tänker om och tar med skiten upp på tåget ändå då jag faktiskt är tokhungrig och colan är drickbar även om man lyckats hälla ut hälften utan att ens hälla ut den.
När jag intagit min plats på tåget öppnar jag min påse för att plocka upp de efterlängtade cheeseburgarna. Jan inser rätt snabbt att påsen är till hälften fylld med utspilld cola och cheeseburgaren som ligger längst ner är alltså ganska förlorad. Den kastar jag ganska raskt efter konstaterandet och packar istället upp burgare nummer två. Burgare nummer två är halvt dränkt i cola, men det ska väl gå ner tänker jag och stoppar i mig den. Framme i Norrköping, pappa hämtar på tågstationen och resan of hell är över. Äntligen.
Tänkte även skriva om WB och horsie här, men måste iväg och fota, so Ill take it l8er. Går ju inte att spara utkast av nån förbannad jäkla anledning idag. Horaaaay 4 blogg.se. Skitsida tbfh.
Och förlåt mamma för att jag svär så mkt, men du vet att jag älskar dig, och jag vet att du älskar mig ändå. <3
