Väskorna packades och togs med till evenemanget. Vi kunde ju inte checka in på det nya hotellet klockan 10 på morgonen så vi hade inget större val. Men vi var tre personer och det var därmed inte asjobbigt att bära, men fortfarande jobbigt enough.

Vi kom fram till Cine Star efter ~20 min promenad, och någonstans i denna byggnad skulle caféet återfinnas. Problemet var bara att inte en enda skylt som varesig inet-café eller KODE5-kval fanns att tillgå. Som tur var så fick vi efter en kort stunds letande syn på tre glada karlar med headsets och tangentbord i näven så vi hakade och stalkade - och kom rätt. Martin aka kul1, som jag känner för att han en gång i tiden lånade min mobilladdare på ett event, välkomnade oss och vi slog oss ned för att covra. Covret flöt, allt gick som väntat. Det som sög var fotoförhållandena på plats. Det var mörkt, trångt och dåligt placerade bord. Crap. Därav de få bilderna från helgen. Sorry fans!

Klockan var närmare 20 när vi äntligen kom ifrån caféet och tanken slog oss att vi inte ätit något sedan frukost. En frukost som inte alls var speciellt kaxig för min del då den bestod av en fralla och ett ägg. Vi högg närmaste restaurang och jag rev av en underbart flottig salamipizza. Lätt in på topp 10 över godaste pizzorna jag någonsin ätit. Sen traskade vi "hem" de 15 minutrarna till det nya hotellet vi skulle bo på - och dog i våra sängar. Innan jag dog hade jag dock en sms-session med Tino som mer eller mindre kunde sammanfattas som "Kom hit till mitt hotell, ja har så jävla tråkigt" - "nae ja orkar inte, du får komma till mitt hotell istället". Det slutade med att ingen kom till någons hotell och vi satt och ruttnade i vår ensamhet. Det fördes ett jäkla liv utanför mitt hotellrum och när jag äntligen somnat får jag åter igen ett sms av Tino, i vilket det står: "Det är några as som har fest på mitt hotell, kan inte sova, jävla skit". Jag somnade igen trots härjet utanför mitt rum, och det visade sg nästa dag att jag och Tino hade rummen brevid varandra,,,

Coverdag nummer två börjar för min del utan frukost, men när jag kände att hungern började göra sig påmind (jag är alltid sjukt hungrig när jag vaknar) demandade jag André att stjäla en frukt åt mig från frukosten för att inte svälta ihjäl. Frukt blev det och sen promenad, igen.

Efter en stunds spelande bestämmer sig grabbarna i SK för att sticka iväg till en av restaurangerna i huset för att käka, jag hänger på då jag som tidigare nämnts inte ätit någon riktig frukost denna dag. Vi sätter oss ner, tar fram menyn och ser att det har pannkakor. Massor av pannkakor med lustiga pålägg som typ bacon, champinjoner osv. walle tar mod till sig och frågar om dem inte kan servera glass till pannkakorna istället. Det var länge sedan jag såg en så förvånad människa som kyparen i det läget, han förstod inte alls dealen med pannkaka och glass så walle fick ett ganska så väntat nej. Alla dissade käk utom KN och Robban, jag hade gärna ätit men jag upptäckte att jag inte alls hade tid och fick gå därifrån fortfarande skithungrig.

Covret fortsatte, Tino & c/o tog sig smått överraskade till final efter att ha slagit mouz två gånger, och mouz krossade i sin tur aTTax med 16-3(!) Pojkarna i aTTax blev så missnöjda att de redan fem minuter efter förlusten satt i sina bilar påväg hem till Tyskland. Innan grabbarna åker kommer dick killarnas manager Sick förbi och säger hejdå till mig, som han kallar för "The Fragbite-girl". 2 sek efter att Sick sagt ordet Fragbite-girl, plingar mitt IRC till och Velox, mycket nöjd, har privvat mig med ordet "Fragbite-girl" och feta smileys. Rich/André berättar senare under kvällen att han är smått avundsjuk och vill att folk ska kalla honom Fragbite-boy.

SK vinner, efter en tight match på nuke, finalen och under den efterföljande prisutdelning utspelar sig en scen som kommer finnas kvar på min näthinna ett bra tag framöver. Finnarna är först upp på scen för att ta emot sitt andrapris, då även mouz redan stuckit hem. En kvinna i 30års-åldern är prisutdelare och CMAX skall utav henne få ett varsitt grafikkort. Pojkarna har ställt sig på en linje brevid varandra och först ut att få sitt pris, ett grafikkort, är SPIKEONE. (Även känd som sad panda. Killen är ju liksom sjukt teddybjörnsgullig.) Kvinnan räcker honom grafikkortet och sedan är det dags för kindpussar, vilket är standard i Holland och i större delar av Europa, tror hon. SPIKEONE fattar inte grejen riktigt utan ser bara jävligt rädd ut när kvinnan kommer nära och böjer sig fram för att kindpussas. Han lyfter försiktigt ena armen för att, vad han tror är att krama tillbaka och ser fortfarande väldigt rädd och okonfortabel ut. Jag som redan från början fattade vad som var på gång sitter i en stol precis framför scenen och killarna i CMAX och håller på att dö av skratt, då looken på SPIKEONES ansikte var sjukt priceless. Kvinnan märker av SPIKEONES no-skills i det här med att kindpussas och förklarar: "Här i Holland så kindpussar vi tre gånger blablablabla", och gör ett nytt försök med lille SPIKE. Denna gången går det bättre, bara det att han pussar liksom inte i "luften" utan verkligen ger henne tre feta pussar på kinden. Detta var så otroligt sött och jag höll åter igen på att dö av skratt samtidigt som jag signalerade till Tino att det snart var hans tur. Tino såg inte helt asnöjd ut, men det gjorde jag. :D

SK:s tur att kliva upp och få pris. SK slipper pussas då en man delar ut priset, eller ja, banderollen. Fototajm! Jag plåtar för kung och fosterland till Craven, den jäveln, frn Readmore kliver rakt in framför mig och ställer sig och fotar. Karln har respektlöst gjort exakt samma sak flera ggr under dagen, mot både mig och André som filmat, så jag känner en liten irritation. Till min stora glädje säger SpawN till sina lagkamrater: "Ey grabbar, skit i dom andra, kolla i FB's kamera istället!" Varpå ett helt SK smajlar mot mig, BARA MIG! :D (Ok, Abdi smajlar inte, han räcker ut tungan.).

Medans jag och pojkarna i SK smider planer för kvällen åker CMAXarna hem. (*sadface*) Efter många om och men, och uteblivna taxis, några gratis öl och några timmar senare, så bestämmer vi oss för att sticka till SKs lyxhotell i Hengelo. Två vänliga admins noterar att SKs taxis aldrig anländer så de erbjuder oss skjuss. Framme i Hengelo är det köpa mat- och öl-dags. Maten inhandlas på Kentucky Fried Chicken, medans ölen inte inhandlas alls. Dem har inte öl på bensinmacken! Vi går upp till hotellet, haxxar Abdis laptop som fått virus, varpå vi sedan bestämmer oss för att sätta oss i hotellbaren. (Innan vi lyckas ta oss ned så ska Abdi dock duscha och definitivt lufttorka, och Robban hinna med att somna i badkaret två ggr.) Problemet är att hotellbaren är stängd på söndagar, men det styrs upp ändå så vi får sitta i lobbyn och dricka. Under denna stund får jag reda på en massa smaskigheter om SK/NiP/annat folk. <3 Skvaller. Kvällen lider så småningom mot sitt slut och halvdöda som vi är allihop är det dega/sova som står som nästa punkt på dagordningen. Jag bestämmer mig för att, istället för att ta en taxi till mitt hotell för ?30, att sova över hos grabbarna eftersom de hade en säng för mycket i varje rum. Jag hamnar i Robbans och walles rum, vilka delar på en dubbelsäng medan jag får sova i en enkelsäng son i normala fall tillhör walle. Jag somnade asap. Dem med. Med TVn på. På högsta volym. :( Jag vaknade ju givetvis 100 ggr av detta man bara orkade inte stänga av. Till slut gav jag dock upp, samlade kraft och sträckte mig efter fjärrkontrollen. Denna natt hos grabbarna grus besparade mig ?20. Oko imo! (Ölen i lobbyn dracks givetvis på SK:s nota! :> )

Runt klockan 12 möter jag sedan André, efter en rad missförstånd från sopans (:>) sida, inne i Enschede Centrum för att spendera våran turistdag. Alla som sa att Enschede sög kan ju skita ner er. Shoppingen var grym, fanns massor att välja på och jag var mycket happy. Hur happy stackars André var över att få följa mig i hasorna genom affär efter affär låter jag dock vara osagt. Vi hittade anyway en wierd affär där vi köpte cocos-läsk och annat snuskigt. Även en kamera, i något nättare party-format än den jag redan har, införskaffades. Nu går ingen säker på fest längre. :) Efter att sedan dessutom ha fått i oss både wook och annat skoj återvände vi till hotellet, eller fängelset som Tino kallade det, för att packa, träffa en klanpolare till André och sedan sova. Slocknade runt 01.

Tisdagen den 30 oktober ringde väckarklockan 05:30. Vid detta läge ville jag för ovanlighetens skull döda mig själv. Eftersom gårdagens planer om att packa gick käpprätt åt helvete var jag dock tvungen att ta mig i kragen och ösa ner att i de pyttesmå men ack så tunga väskorna som vi hade. Denna dag gick dock snuskigt smidigt. Taxin kom och var framme på exakt utsatt tid. Tåget till flyget det samma. Och ja, tro det eller ej, även flyget till Sthlm och tåget därifrån och hem likaså. Dock så hade jag en timmes väntetid inne på Stockholm Central, men där blev jag räddad av underbara walle, som hade råkat springa på Filip på stan och därmed räknat ut att även jag måste vara i krokarna. Så han ringde, tog sig till centralen från Hötorget, och så fikade vi tills det var dags för avgång. Gentleman som han är så hjälpte han mig givetvis med väskorna till tåget också. Mer walles åt folket!

Resan till Holland gick ungefär som alla andra resor hittills - åt helvete.

Gick upp ur sängen 2 innan det var dags för avfärd från hemmet, jag hade dessutom packat nästan allt redan kvällen innen. Ovanligt ambitiöst för att vara jag faktiskt. Givetvis sitter man ju bara och degar med en massa meningslöst fram tills det är ca. 10 min kvar till avfärd och man kommer på att man inte ätit, duschat, packat det sista osv, och så även i detta fallet. Anyway, jag klarar deadlinen och det bär iväg ner till tågstationen. Tåget skall gå 11:22 och när vi kommer fram till tågstationen står alla stationsklockorna på 11:21. Jag skiter nästan ner mig av stress till jag på avgångs-tavlan ser att tåget är försenat till 11:38. Jag andas ut, tar en sväng in på pressbyrån för att köpa dricka och slår mig sedan ned i stationshuset för att invänta tåget. Här utspelar sig sedan något mystiskt innuti mitt huvud mina damer och herrar.

Ca. 10 minuter efter att jag anlänt till tågstationen är klockan fortfarande 11:21 och jag börjar halvt paranoid fundera på om jag istället för att vara på tågstationen befinner mig i något slagt paralellt universum där tiden stannat, eller om världen bara hämnas på mig över min förtjusning över den glade söte mannen i Heroes som kan frysa tiden och sin omgivning men ändå kan röra sig själv. Jag sneglade ne på min mobilklocka och var helt övertygad om att den gick fel, som vanligt, tills jag tjuvkikade över på min bänkgrannes klocka vilken även den visade 11:16. Klockorna på väggen stod stilla i ytterligare några minuter och jag bestämde mig för att de helt enkelt måste ha stannat ett halvt dygn tidigare eller dylikt. Plötsligt slår min mobilklocka över till 11:22 och likaså klockorna på väggarna. Efter detta gick klockorna på väggarna rätt igen, och min Heroes-teori smög sig på min igen. Scary. :(

Det något försenare tåget tar mig sedan till Sthlm, och ett proppfullt Arlanda Express sedan mig vidare till Arlanda där jag möter André aka RiCH. André är en rar karl bör även nämnas! En timme innan avgång går vi till en automat för att checka in med self service. Allt går skitbra tills det är dags för att skriva ut våra biljetter då automaten i princip ber oss dra åt helvete genom att helt plötsligt börja vråla om att den är ur fuktion. Jag morrar och går sedan bort till en annan automat övertygad om att vi inte kommer få ut några biljetter här då det säkert kommer stå att vi redan tagit ut dem eller liknande. Men det hela går vägen, vi lämnar av vårt bagage (slapp tack vare selfservice en 200 meter lång kö, hurra för mig), och inser att flygplanet som skall ta oss till Oslo är 70 minuter försenat. 130 minuter att slå ihjäl så vi drar och käkar utan att egentligen ens vara hungriga. André beställer en sallad medan jag själv river av kanske millenniets godaste pasta. Herrejävlar jag äckligt gott det var. (Kräftstjärtar, kantareller, vitlök och annat smaskigt i såsen. Mamma, laga det plz!) Efter detta går vi igenom säkerhetskontrollen och har astråkigt resterande tid tills avgång.

Ett dyngdimmigt Oslo välkomnar oss och vi får åter gå igenom en säkerhetskontroll. Det tog säkert 30 min att få igenom 20 pers. Effektiv personal där, Oslo flygplats! Tilläggas bör att det var inget som krånglade, ingen som hade någon bomb eller så, det var bara jäkligt slö personal. Även planet från Oslo var sedan nästan en timme försenat och än en gång fick vi väntaaaaaaaa.... När vi väl fick boarda så blev jag och André förflyttade till andra platser än de jag bokat vid inchekningen. Från rad 6 till rad 19. Vellan däremot fick avancera fram från rad 17 till sex. Rad sex var den bakesta raden i Economy Plus, vilket innebar att Vellan fick gratis mat, vi där bak fick inte ett glas vatten ens utan att betala för oss. Jag sov.

I Amsterdam skulle vi landat straxt efter 19, men istället var vi framme runt 21, och vid denna tidpunkt var jag och André rejält hungriga. Vi sprang runt på flygplatsen Schiphol och letade efter något att äta. Så småningom ser vi en skylt där det står "Burger King 200 meter", denna är placerad framför en vägg och inget BK finns i sikte. Vi sken upp som solar, men 200 meter åt vilket håll? Vi hittade hur som helst så småningon till BK, där vi med tre(3) personer framför oss ändå fick stå i kö i över en halvtimme. Jag överdriver inte, det var verkligen över en halvtimme. Vi fick vår mat, åt vår mat och köpte sedan tågbiljetter till den 2h långa resan till Enschede för 138.80 euros. (Tur & retur 3 pers.)

Framme i Enschede tod vi en taxi som först körde oss till "Dish Hotel", efter att jag visat honom en karta med avress och vägbeskrivning till vårat hotell och pekat och sagt "To this hotel please", framme vid Dish Hotel visade jag kartan för honom igen och han sa att "But you said Dish Hotel?!". Sedan körde han oss rätt. Woho!

Vi var framme på hoteller 00:30, trots att jag hoppade i säng direkt lyckades jag inte somna förrän efter 03 någon gång. Sköööööööööönt att få sova, äntligen.

Trodde jag ja... Klockan 07:00 hör jag hur det börjar hamras i rummet under mitt, och detta är ett fruktansvärt lyhört hotell. Kvart över sju drar de igång två borrar också. Jag ligger kvar i sängen till klockan åtta och lyssnar på detta oväsen innan jag bestämmer mig för att ge upp och går upp för att duscha istället. Tanken här var att vi skulle bege oss från hotellet klockan 10 så jag hade ju tack vare borrandet gott om tid på mig. I min väntan sedan gick det ju inte att se på TV heller, för den överröstades av borrarna, och jag var inte jättesugen på att nöja mig med att läsa textningen på holländska. Så jag packade istället om mina väskor sakta och omsorgsfullt för att få tiden att gå, vi skulle ju byta hotell också.

Nu tar jag en liten paus i skrivandet. Mer om resan kommer sen!

Admins:

Jag kan lätt kalla detta för det värsta evenemang jag varit på som press. Inte ens GameGune i somras var nästa såhär värdelöst. Konflikterna är bara en liten detalj i hur förbannat värdelöst det här evenemanget är, iallafall för min del. To make it short - Admins hatar mig för jag vet inte vad. To make it long:

Under fyra dagar har jag blivit utslängd konstant och nekad access till turneringsområdet - medans all annan randommedia får göra i princip vad som helst där inne på området. De skulle kunna ställa sig och pissa spelarna i fejat under en pågåenda match utan att bi utslängda, i promise. De första två dagarna blev jag insläppt, fick tillåtelse av huvuddomaren att vara där inne, men blev ändå utkastad av några lowrank pajasadmins. Ett "But i got permission from the hed referee to be in here" räcker in inte, de vill inte ens höra med huvudamin om det är okej utan kastar glatt ut mig, flera ggr om dagen två jäkla daga i rad. All annan press, så som fotografer, filmare och snyltar-domare-som-är-här-och-covrar-genom-att-ta-bilder-osv-till-sin-skitfula-sida-där-ingen-läser får vara där inne.

Droppen var dock ändå det som hände igår och idag. Det började igår med att jag var inne på området tillsammans med Fajri och Scar. Fajjan skulle gå ner till pressområdet, och vi stannade upp och växlade några ord på en plats där inga datorer/spelare fanns, då kommer en domare fram och börjar gnälla som bara den om att vi inte får stå där inne och specca matchen och att vi ska dra därifrån pronto. Ja, well. Fajjan gick, jag fortsatte fota i 3 minuter innan samma pajasdomare som kastat ut mig dagarna innan kommer igen o säger att jag måste gå ut. (Detta trots att det står på whiteboarden utanför ingången att press FÅR vara där innen mellan 12-13.) Cownen eskorterar mig till in/utgången där han placerar en stor jäkla biffadmin och säger åt honom att vakta området samtidigt som han säger "And dont let her in!" Jag har inte ens nästan varit otrevlig God damn it, och jag har VERKLIGEN inte stört spelarna med mitt fotograferande. Till skillnad från alla andra jävla sopor som är där inne, trycker upp saker i fejjat på spelarna, använder blixt, men får vara kvar. Jag säger då till denna wannabe-vakt "Why am I not allowed to be in there when everyone else is, and when the signs says that press is allowed between 12-13? You Should wipe it out if its not correct." Och han svarar på ett sjukt jävla astrevligt sätt "Its not wrong, but anyway, why should I do anything that you ask me to do?" Otroligt trevligt bemötande. Fem fb-loggor av fem möjliga till årets äckeladmins.

Idag, glad i hågen när jag ser att en massa fotografer, filmare och annat löst pressfolk befinner sig inne på området, även Scar, traskar jag mot ingången och vill komma in. Jag blir nekad ofc, av den enkla anledningen att press inte får vara där inne och speciellt inte jag som bara har kamera och inte filmkamera. Jag frågar då, "But why? I can see atleast 20 presspeople in there, and the half of them only has regular cameras taking pictures?!" "So what? I wont let you in anyway" får jag som svar. Jag yttrade efter detta ett "Whatever", vilket är ungefär det otrevligaste jag sagt till admins öht. under dessa fyra dagar, så de kan ju knappast bestämt sig för att hata mig för bad manners.

Konflikter:

• fnatic - eSTRO/mibr
• eSTRO - MYM
• CMO - Virtus
• roccat - Amazing Gaming
• eMazing gaming - Virtus

Till att börja med har admins klantat upp map-poolen och satt dust_2 två gånger, som andra och femte karta, när det egentligen är karta nummer ett, som skulle varit femte också, alltså Inferno. fnatic har två väldigt starka lag i sin grupp, eSTRO och mibr, och får givetvis möta dessa två på dust_2, som även är känd som fnatics absolut sämsta karta någonsin. fnatic förlorar både mot eSTRO och mibr i två jämna matcher trots hyfsat d2-spel utav svenskarna. fnatic skriver under matchrapporten och lämnar därefter in en överklagan mot både eSTRO och mibr för rysshopp. En konflikt som halvt tas på allvar då admins först sätter sig en liten stund och kollar eSTRO-demo, för att sedan säga; "You turned in your complains to late, after signing the paper." fnatic får förlust och är utslagna ur gruppspelet och därmed även WCG.

Två CMO-spelare tappar under matchens gång sin STEAM-connection och åker ur servern. CMO får spela en av rundorna 1on5 och förlorar denna. Vid eventuell vinst hade resultatet kunna fastställts till 15-25 och därmed lett till övertid, istället för som resultatet nu med den 1-5-rundan blen 16-14 till CMOs nackdel. CMO pratar omgående efter matchen med admins, admins går på CMOs önskan och tilldelar holländarna denna runda, vilket alltså leder matchen till övertid. Ett hyfsat korrekt beslut av admins, även om jag hellre hade sett den rundan spelas om, för att avgöra eventuell övertid eller ej.

I roccat - Amazing Gaming var situationen liknande som den i CMO - Virtus, bara det att det va två roccat-spelare som förr ur och inte fyra. Trots inlämnad protest fick roccat ett beslut direkt til sin nackdel, då admins över huvud taget vägrade att ens titta på saken - roccat utslagna ur WCG.

Fallet eMazing gaming och Virtus var riktigt snurrigt och här börjar det märkas att domarna inte är helt opartiska när det gäller matchkonflikter och favorisering. Det började med att lagen skulle spela på scenen, och allt gick väl tills den första kartan var avklarad då en matchprotest mot Virtus lämnades in angående flashbugg. Virtus menade att inget sådant förekommit, och inte ens går att göra så då WCG använder sig av bugg-säkra kartor. Huruvida detta med bugg-säkra kartor stämmer eller ej vet jag inte, men eMazing fick igenom sin protest utan att admins ens undersökte saken närmare än att bara lyssna på amerikanernas version. I normala fall tilldöms man vid flash-bugg -3 rundor vilket även står i reglerna, men admins beslutade istället att dra ifrån den "flash-buggade rundan" och låta de båda lagen spela om den, och endast den rundan. Innan detta kunde göras blev lagen dock bortkörda från scenen och fick flytta upp till det vanliga turneringsområdet för att spela denna sista runda, och eventuella efterföljande kartor.

Konflikten eSTRO - MYM var dock det som var alla märkvärdigast. Matchen spelades och MYM vann relativt enkelt båda kartorna (16-9, 16-9), när eSTRO lämnar in en konflikt angående rysshopp av en MYM-spelare, nämligen KF3. KF3 vet tydligen inte ens hur man rysshoppar så protesten går inte igenom och MYM tilldelas segern. WCG, som ägs av koreaner, sponsras av Samsung och liknande kallar genast ned högt uppsatta och sponsorer, och efter detta ändras beslutet igen; eSTRO får sätta sig och kolla igenom demos och se om de finner nåt de kan "anklaga" MYM för. eSTRO får då och då även sällskap av admins när de ser på demona, detta pågår i ungefär 2-3 timmar, under denna tid får eSTRO även hur mycket tid som helst att prata med administratörerna om allt möjligt i denna match. MYM blir tillsagda att de inte ens får gå ifrån sina platser, och definitivt inte kolla på några demos för då blir de diskade pronto. De får inte eller diskutera saken med admins. Anedningen till att de inte får kolla på demos är troigtvis att admins/WCG-koreanerna inte vill att MYM skall sätta sig och försöka hitta eventuella rysshopp osv i eSTROs demos. Alla som sett på bla HLTV vet att eSTRO har rysshoppat då och då, men man har alltså blivit förbjuden att fixa fram bevis mot detta. Sedan beslutas följande:

MYM blir anklagade för rysshopp och får ett gult kort. Om man lyckas hitta rysshopp även av eSTRO-spelarna blir MYM tilldelade segern. Om man inte finner några rysshopp utav eSTRO står det mellan att antingen diska MYM och ge eSTRO segern eller låta matchen spelas om. Då eSTROs demos inte fick kollas på utav någon var det omöjigt att hitta bevis mot koreanerna och man valde att ge de båda lagen en kartseger var istället för tidigare 2-0 till MYM. Denna 3:e karta blev av någon anledning dust_2, koreanernas starkaste bana, och här klarar ett mycket frustrerat MYM inte alls av att spela och förlorar matchen och blir utslagna ur WCG.

Det är inte bara i eSTROs fall som koreanerna har fifflat för att få fram ett koreagynnande resultat utan detta hände även i StarCraft. För att göra en lång historia kort; Den koreanska spelaren Stork utnyttjade i gruppspelet medvetet en bugg som enligt reglerna skall leda till autoförlust i matchen och i värsta fall diskvalificering, men såklart inte i detta fall, utan admins dömer att matchen skall spelas om, då dem anser att "fusket" koreanen använde sig utav inte påverkade matchen. Påverkat spelet eller inte - fusk skall alltid bestraffas oavsett om det påverkade utgången av matchen eller inte. Koreanen skulle, om han tilldömts förlust åkt ut ur hela turneringen, detta kunde ju givetvis inte ske gå det koreanska organisatörerna inte ville gå miste om att ev. få denna korean till final, så de dömer helt enkelt att han får spela om matchen bara. (Vilken han vinner, och sedan även hela turneringen). Om koreanerna tänker fortsätta med sitt korrupta och osportsliga beteende så kan de väl iallafall göra det diskret. :(

Jag är fett kritisk mot detta evenemang atm, i know, men kom ihåg att detta är endast mina åsikter och representerar på intet sett Fragbites syn på WCG.

Detta var ett gnällinlägg, med inga roliga uppevelser nämnda, men nu är jag så jäkla sur så jag får ta det en annan gång. (L-tangenten funkar fortf bara då o då och jag orkar fortf inte korra heller.)

Om ni skulle upptäcka att det fattas en massa "L" i min text beror det på att l-tangenten börjat strejka och jag inte orkar korrläsa. :(

Vi boardar planet och inser att vi, Jag, Fajri och HT, är de enda personerna på hela jäkla flyget som inte har någon såndär liten "tv" inmonterad i sätet framför. Vi trodde att detta var något sorts straff vi tilldelats, men icke, straffet skulle komma att bli något helt annat. Vi lyckades lokalisera våra små TV-monitorer tillslut som på ett mycket fiffigt men förbannat osmidigt sätt var inbakade under våra säten och fickvridas och bendas i alla möjliga vinklar innan de blev brukbara. Straffet blev istället den plats jag tilldelats, JAG OCH ENDAST JAG. Precis alla i hela flygplanet har lyckats trampa på mig, köra på mig och mer eller mindre frivilligt slå på mig. Stolen är med andra ord placerad helt åt hevlete. Bra jobbat SAS.

--

(Forts. Skrivet 3/10 kl.20:30)

Efter att ha landat i Amerika väntade passkontrollen i vilken man får lämna in sin gröna lapp med massa snuskiga saker på som skall fylas i på flyget, (ni vet den där "om du deltig i andra världskrigret och stred på tyskarnas sida, vänligen kontakta mamerikanska ambassaden innan du reser hemifrån"), bli fotografread och fingerprintad. Ett kort förhör brukar även äga rum. Jag hamnade hos en gullig liten man med asiatisk påbrå som var allt annat än fientlig och misstänksam. Thumbs up! Att ta sig igenom nästa tull, med sitt uthämtade bagage var dock inte en lika trevig upplevelse då aset man skulle snacka med där var, tbh, en riktig jävla surfitta. Han lackade på att vi hjäptes åt att bära varandras väskor, så han skickade in oss för genomsökning av våra väskor bara för att jävlas. Hoppas han dör.

Väl igenom tulljäklarna anläde vi til hotellet med taxi, ett hotells vars sängar är totalt unsderbara. Två enkelsängar i varje rum, jag delar mitt med Oscar btw, och dessa enkelsängar är 140-160 cm breda / styck. Jag somnade ganska omgående, (kl 19), medan grabbarna gav sig ut på jakt efter mat. Hur detta gick har jag inte en aning om då jag sov som en stick när dem kom tillbaka igen, men jag hörde rykten om att det blev micro-pizza til slut.

* Av någon mystisk anlednig bokade Tomas in mig på ett tåg till Sthlm som avgick vid 07 i morse och skulle vara framme på arlanda 9:50. Detta är inte det mystiska i sig, utan snarare att fet fanns tre(3) stycken tåg som avgick efter detta 07-tåg, varav det senaste av dessa avgick 8:30, men ändå skulle varit framme tidigare än snigeltåget Tomas satt mig på. Ville han vara lite extra elak mot mig för han vet att jag är sjukt morgontrött? Eller handlar det bara om att han är långt ifrån lika skillad som jag på att boka biljetter? Only God knows. Faktum är att dessa senare avgångar dessutom var billigare och var x2000-tåg. Tilläggas bör kanske även att det förbannade tåghelvetet givetvis gick sönder på vägen upp till Sthlm och vi fick stå tilla en bra stund mitt ute i ödemarken och glo på ett skitspännande grustag av något slag.

--

Dag 2, den totalt meningslösa dagen som slutade meningsfullt

Vaknade 08, fortfarande mycket aptrött, men man får väl offra sig för laget?! Tog ett bad, jaaaa dem har barkar här! :D Eftder badandet väntade frukost, en enorm sådan. Ska nog ta och fota den imorgon, så ni förstår. Utbudet är inte speciellt stort egentigen, men det är....ehm...speciellt ändå. Efter frullen åkte vi med taxi till WCG-arenan på Qwest Field, eftersom grabbarna var så sjukt fast beslutna om att vi minsann skulle hämta våra presspass och sitta där o jogga hela dagen. Jag protesterade högljutt, men jag åkte ändå.

Väl framme möts vi av en rar dam o dörren. Vi får skriva på båra namn på ett par visitor-pass, som vi sedan får klistra på oss. Arenan är väldigt tom och inte ens uppbyggs till hälften. "Inte en chans att öppningscermonin är idag" tänker vi, och mycket riktigt, den är imorgon, torsdag. Presspassen fick vi inte heller hämta ut förrän imorgon, så resan till arenan var ganska meningslös. Vi beslöt oss för att lämna av alla våra cover-prylar på hotellet igen, för att istället ge oss ut på mad shopping.

Framme i shoppingkvarteren efter att ha tagit någon form av spårvagn/spårbuss/sjukt-mysko-fordon var det dags att rocka oss. En kort stund gick jag med de övriga 3 fb-arna, innan jag bestämde mig för att ge mig ut på egna äventyr. Ett äventur som resuterade i en massa köpta grejer. Min pappa kommer antagligen döda mig när han får se hur mkt grejer jag kommer hem med. Efter många timmars traskande i downtown fick jag ett sms av Elin som var på ingång tillsammans med Alana, och efter många om och men hittade vi även varandra.

Efter kramande och letande efter någonstans att äta fann vi tillslut en lämpig parkeringplats att arbeta oss vidare ifrån. Vi hamnade till sut på en thailänsk restaurang där vi åt mycket god mat. Jag vet inte vad jag käkade riktigt tbh, men gurksallad fick jag till iaf. :) Mycket skitsnack och även lite öl senare skulle tjejerna på något sponsormöte, så jag tog mig tillbaka till hotellet och här sitter jag nu och tittar på Family Guy på TV och chattar med Morten som varit uppe alldeles för lämnge. (Kl är strax 06 i sverige) Blir nog sova för mig med snart, upp tidigt imorgon...


Bilder kommer, men uppkopplingen på hotellet är så kass att jag får vänta tills vi kommer till arenan igen för att få upp dem!

Med ett genomsnitt på en indisk restaurang per 100 meter hittar man givetvis ingen när jag är hungrig och ska ha mat. Blev baguett - igen. Jag är så sjukt trött på att äta antingen baguetter eller bk/mcD på events. GIEF TIKKA MASALA PLZ.

Europafinalerna pågår just nu, började bara 5½ timme efter utsatt starttid. Jävla skit-CGS. Igår var draften mer än 2h försenad också, hela CGS är en stor jäkla försening. "Minipauserna" mellan spelen som ska vara fem minuter är de fem längsta minuterna ever, i icke birminghamska mått mätt är dessa 5-minutare snarare 40 minuter långa.

Nu ska jag skjuta mig själv. Jävla CGS.

När jag äntligen återhämtat mig efter den otroligt otäcka och helvetiska hemresan från Leipzig, eller ja från Arlanda tbh, och skall dra igång mitt bloggande igen, så ramlar en kille ihop ca 5-10 meter ifrån mig i ett epilepsianfall. (Tror jag?) Ett jävla härj uppstår och även jag slukas upp utav stämningen en aning. Men! Kalla mig okänslig om ni vill, killen överlever antagligen och jag fortsätter därmed mitt bloggande.

Tillbaks till helvetesresan och varför den var så helvetisk. Under hela mina båda flygresor hemåt från Leipzig hade jag en otäck känsla av att något skulle hända med mitt bagage. Jag har dock en tenden att vara överdrivet paranoid gällande mina resedon, speciellt efter den nästan ännu mer helvetiska hemresan deån Dallas förra året, så jag försökte avfärda dessa tankar såfort de dök upp.

Landad och lättad över att vara hemma i Sverige igen ser jag mitt gigantiska bagage komma på bagagebandet, med hela jäkla handtaget avslitet. Hurfan sliter man av ett handtag av metall?! Nåja, Lufthansa/SAS lyckades iallafall och jag undrade hur fasiken jag skulle få hem väskan. Jag släpade bort den enorma väskan till kundservice och en tokgullig man gav mig utan att ens protestera en ny väska. Större och snyggare, oh yeah! Det var alltså bara att packa om, och lämna den gamla där.

Lokaliserade ett ledigt bord på Arlanda där jag började packa om mina väskor, och till min stora fasa, när jag öppnar locket, känner jag hur en stank av öl, (ja öl luktar äckligt när man är jäkligt osugen på det), når min nåsa. Det visar sig att en av de fyra flaskor öl som jag så omsorgsfullt slagit in i sjukt mycket mjuka kläder och grejer har spruckit. Mycket nyfiken på hur detta gått till så jag som sagt hade slagit in det sjukt ordentligt, men lyckades de slita loss mitt handtag så borde jag väl knappast vara förvånad över det här heller. Synd bara att allt i hela väskan är dränkt i öl.

Ompackad tog jag första bästa Arlanda Express in till Centralen. Jag luktade med all säkerhet inte alls speciellt gott, utan snarare svettigt alko. Inne på Centralen beslutar jag mig sedan för att köpa en Whopper Jr-meny. Sagt och gjort, jag får min meny, efter att killen i kassan konstaterat att vi är födda samma år och dag efter att ha sett mitt leg då jag betalade, och skall plocka åt mig servetter och ketshup. En mindre lyckad aktiveitet då jag på något, för mig fortfarande helt ofattbart sätt, krossar mina i Frankfurt inköpta spritflaskor helt åt helsike. Alltså jag nuddade verkligen endast golvet lite lätt med påsen, och de väl stötdämpningsförpackade spritflaskorna krossas alltså och en sörja av citronlikör och vodka rinner ut på golvet. Jag sliter upp påsen, räddar min parfymflaska och flyr sedan fältet. Styr kosan mot Comfort hotell, som någon jävel bestämde sig för att lägga på fel sida om World Trade Center/Cityterminalen, så jag får leta ihjäl mig innan jag hittar dit och får min sömn.

Inte ens nästan utsövd, trots att jag sket i frukosten, går jag upp 11 och rushar till Centralen för att hinna med första bästa tåg hem. Med 20 minter kvar till avgång bestämmer jag mig för att köpa 2 cheeseburgare och en cola, som damen i kassan på McDonalds så fint packar ner i en påse. Då jag normalt sätt är väldigt mån om att inte spilla ut saker, o speciellt skärrad efter gårdagens bravader med utspillda drycker, är jag tokförsiktig där jag går med min McDonaldspåse. Men så hnder det otroliga...när jag kliver på tåget inser jag att min vita hoodie är full av stora bruna fläckar. Stora bruna fläckar av Cola. Helvete, tänker jag och är läskigt nära att kasta påsen med dryck och mat åt skogen. (Rälsen). Men jag tänker om och tar med skiten upp på tåget ändå då jag faktiskt är tokhungrig och colan är drickbar även om man lyckats hälla ut hälften utan att ens hälla ut den.

När jag intagit min plats på tåget öppnar jag min påse för att plocka upp de efterlängtade cheeseburgarna. Jan inser rätt snabbt att påsen är till hälften fylld med utspilld cola och cheeseburgaren som ligger längst ner är alltså ganska förlorad. Den kastar jag ganska raskt efter konstaterandet och packar istället upp burgare nummer två. Burgare nummer två är halvt dränkt i cola, men det ska väl gå ner tänker jag och stoppar i mig den. Framme i Norrköping, pappa hämtar på tågstationen och resan of hell är över. Äntligen.

Tänkte även skriva om WB och horsie här, men måste iväg och fota, so Ill take it l8er. Går ju inte att spara utkast av nån förbannad jäkla anledning idag. Horaaaay 4 blogg.se. Skitsida tbfh.

Och förlåt mamma för att jag svär så mkt, men du vet att jag älskar dig, och jag vet att du älskar mig ändå. <3

Fortsätter på söndagens blogginlägg:

Förutom cArn och f0rest så var flertalet andra e-sports-profiler rätt redigt på lyset även de. Neo var som vanligt askalas, och även Zelena som snackade om att hon hellre skulle vilja vara lesbisk än hetero eftersom alla killar är så dumma i huvudet.

När klockan var runt 2 så stängde arrangörerna igen VIP-baren och samtriga blev utkörda genom att vakterna pressade ut alla genom att köra upp avspärrningsstaket i baken på oss. Vi föstes alltså ut som boskap - trevlig känsla. ;)

Väl ute kom VIP-arna på den geniala idén att fortsätta festandet på en klubb inne i stan, Velvet. AurorA bjöd med mig och tyckte absolut att jag skulle hänga på, men då klockan var mycket och det var en bra bit till hotellet avböjde jag och satte istället in en räddningsauktion för Glaive, som för natten var hemlös. Eller rättare sagt, varken hade numret till taxi eller visste vad stället han bodde på hette. Det visste inte heller hans Team Sweden-kamrat Liil DC, och det var nog så att liil även sket i att ens ta reda på det då han istället åkte med 4Kings-spelarna till deras skabbiga NGL-hotell vid kärnkraftverket.

Glaives andra lagkamrat, Knoff, hade lyckats få ragg under kvällen. En halvskabbig liten tysk brud som spelar WC3, och han bestämde sig för att skita i ENC-finalen som väntade nästa dag och istället låta den för kvällen halvhårt festande inhopparen Glaive spela i hans ställe. Glaive var mindre glad över detta, och uttryckte cs. ett 50-tal gånger under kvällen att "Knoff är en jävla skit som struntar i finalen bara för att han får klämma på tuttar." (Nästa dag på IRC lät det ungefär likadant när jag i #wc.ge avslöjade varför knoff inte spelade... Zivvi t.ex. uttryckte det såhär vackert: "alltså han skiter i finalen för fnask!" Och var fruktansvärt upprörd. Övriga kommentarer handlade om huruvida Knoff gjorde detta för att bli av med oskulden eller ej.)

Hur som helst så vandrades det sedan mot tåget som från Leipzig avgick 02:20, och alltså var framme vid oss på mässan runt 15 min senare. Kom just i tid och var otroligt lättad över detta, mindre lättad var jag dock 15 minuter senare då jag i min halvdvala lyckades gå av vid Halles flygplats istället för vid Halles tågstation. Härifrån fick jag hoppa in i en skitsur Marc's taxi. Resterande händelser under denna taxiresa väljer jag att hålla tyst om, då Marc inte är jättestolt över vad som hände. HAHAHA! ;)

Somnade ganska omgåande framme på hotellet vid kl 04.

Söndag:

Efter det fem bästa timmarna av sömn i hela mitt liv ringde givetvis den helvetiska väckarklockan på min mobil, något som jag givetvis lyckades stänga av i sömnen för att sedan vakna 15 minuter innan det var dags att gå. Vrålande av stress tog jag en überdusch och rushade sedan ner till Marc för att banka på hans dörr och tala om att det var dags att gå. En Mark i bara kalsonger öppnade dörren 10 min innan tågets avgång, han hade tydligen somnat på golvet. :P Jag sa hur som helst åt honom att skynda sig på och ta nästa tog en halvtimme senare, sen stack jag därifrån lite småsur och hookade upp med Filip.

Efter att ha tagit sig fram de 500 metrarna som man var tvungen att gå inne på mässan för att komma fram till ESL, det tog 30 jävla minuter pga att 37 miljoner människor absolut skall trängas på den där förbannade ytan, vänder jag mig och nästan skiter på mig av förvåning då jag ser Marc's nuna bakom mig. Han hade alltså lyckats komma med samma tåg som vi på något märkligt vis, shiet!

Framme på plats täcktes LB-finalen (Danmark-Tyskland), samt finalen (Polen-Tyskland), och sedan var det klart. Då och då under tiden kom bsl förbi och frågade om han fick låna lite bilder av oss för att publicera på gotfrag.com. Rara som vi är sa vi ja till detta. En stund senare kommer bsl tillbaka och ger mig en öl som tack för bilderna, då jag på skoj när han frågade om han kunde få dem krävde ersättning. Rart av bsl, men lite otur att en öl var det sista jag ville se den dagen. :P (Bilderna på WC3-spelare som vi gav gosugamers.net var dock ersättningsfria! Jävlar vad snälla vi är alltså.)

Efter finalen packade vi ihop våra grejer relativt snabbt, efter att jag stolt burit omkring på LUqs guldmedalj runt halsen i en kvart, och makade oss hemmåt då ESL hade förbannat brottom med att stänga ner sitt område.Väl framme i Halle blev det Pizza-slices till kvällsmat, efter vilken jag däckade i sängen samtidigt som jag redigerade lite bilder. Vaknade en timme senare fortfarande med datormusen i handen... sägel väl endel om hur trött jag var. Resten av kvällen vara bara underbart slapp och skön, med härligt dubbad tysk TV osv.

Måndag:

Klockan ringde 11:00, och hade jag kunnat skjuta mig själv hade jag utan tvekan gjort det. Men jag hade inget annat val än att gå upp, försöka få ner allt för mycket saker i en alldeles förliten väska. (En väska som egentligen är jävligt stor, men hey, jag är brud.), och sedan checka ut. Filip hade redan lämnat tyskland tidigare på dagen, så jag och Marc begav oss till tågstationen och drog även denna dag pizza-slices. Mums!

Hoppade på tåget, och efter en massa jävla väntande på Halles flygplats gick äntligen vår flight till Frankfurt. Efter en timme i Frankfurt, med 1L inköpt vodka, 1 L citronlikör samt en ny parfym, med det mycket passande namnet "game", skildes vi åt och tog en varsin flight.

Nu när jag skriver detta sitter jag på flygplanet mot Arlanda och kommer att spendera natten i Sthlm pga. att inga tåg hem finns såhär dags. Hade varit skönt att komma hem, men en natt i Sthlm kan jag leva med. Hoppas det finns gratis Wifi bara.

Ursäkta alla stavfel som smugit sig in i bloggen under de senaste inläggen, men att stava rätt på denna dyng-lilla mini-laptop är galet svårt. (+ att jag i allmänhet suger på att stava när jag sitter vid en dator av någon jäkla anledning.)